SO
publicerad: 2021
sända
sände sänt, presens sänder
verb
sän`da 
1
ibland med partikel som anger rörelseriktning, t.ex.av, in, iväg, ut, över
få (någon) att bege sig till viss destination; vanligen i visst syfte
SYN.
skicka 1
hon sände honom till affären för att handla; FN sände trupper till Balkan
○
äv. med avseende på annan företeelse
få att röra sig i viss riktning
han sände iväg spjutet
○
särskilt med avseende på meddelande, brev, paket eller dylikt
någon sänder någon något
sända iväg brevet; hon sände in dikterna till ett förlag
○
äv. med avseende på abstrakta företeelser
hon sände honom en vänlig hälsning; han sände henne en menande blick
○
äv. om annan företeelse än person
ofta med partikelnut
något sänder (ut) något
solen sänder sina strålar; kyrkklockan sände ut sin klang; blommorna sände ut en sötaktig doft
(komma) som sänd från himlen
se
himmel
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska sända; gemensamt germanskt ord, urspr. 'låta gå, låta resa'; besläktat med
2sinom
2
någon gång med partikelnut
överföra (information) med hjälp av radiovågor eller dylikt
direktsända; livesända
något sänder (något)
stationen sänder på kortvåg; programmet sänds i P1; matchen sänds i TV4
○
äv. bildligt
sända vibbar; vilka signaler sänder detta till det övriga samhället?
belagt sedan 1896
sändasändande, sändning