SAOB
publicerad: 2002
SÄNKTA, r. l. f.; best. -an; pl. -er.
Etymologi
(†) sankt ställe, sankmark; jfr SÄNKA, sbst.1 1. För all ting måste på sänckta åkrar serdeles, icke lemnas breda renar, utan tages renen aldeles bort och köres på säncktan. Salander Gårdzf. 131 (1727). Klappurmylla .. finnes i sänkter emellan backar. LAA 1813, s. 262.