SAOL

publicerad: 2015  
samoanska
samo·­anska [‑a´nska el. ‑a`nska] substantiv ~n samoanskor knappast pl.; ​språket i Samoakvinna från Samoa
Singular
en samoanskaobestämd form
en samoanskasobestämd form genitiv
samoanskanbestämd form
samoanskansbestämd form genitiv
Plural
samoanskorobestämd form
samoanskorsobestämd form genitiv
samoanskornabestämd form
samoanskornasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
samoanska samoanskan samoanskor
samo·an·skan
substantiv
samoa´nska
1 knappast plur. språket i bl.a. Samoa
belagt sedan 1883
2 kvinna från Samoa
belagt sedan 1897

SAOB

publicerad: 1964  
SAMOAN sam1ωa4n, äv. -oa4n, m.||ig.; best. -en; pl. -er; förr äv. SAMOANARE, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(-an 1878 osv. -anare 1892)
Etymologi
[jfr t. samoaner, eng. samoan; till SAMOA (se SAMOADUVA)]
invånare på l. person från Samoaöarna i Stilla havet. Samoanerne åtnjöto en tid ett oförtjent rykte såsom vilda och råa menniskoätare. Hildebrand Hellwald III. 1: 55 (1878). En rik köpman i Apia, som till härkomsten hälften är svensk och hälften samoan. SvGeogrÅb. 1939, s. 229.
Avledn.: SAMOANSK, adj. som tillhör l. kännetecknar l. på annat sätt har avseende på Samoaöarna l. dess befolkning l. kultur o. d. Det samoanska samhället. Pfeiff Spencer Samh. 2: 86 (1881).
SAMOANSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. [jfr samoansk]
1) kvinnlig invånare på l. kvinna från Samoaöarna. Hon var från Samoa och färgade sitt hår rödt som samoanskorna göra. Cavallin Stevenson Söderh. 9 (1897).
2) om det språk som talas på Samoaöarna. 2NF 21: 1308 (1914).