SO
publicerad: 2021
sardonisk
sardoniskt sardoniska
sard·on·isk
adjektiv
●
hånfull ofta på ett särsk. bittert el. elakt sätt
ett sardoniskt leende; ett sardoniskt skratt; hans sardoniska humor
belagt sedan 1815;
till grek. sardon´ios med samma betydelse, till sar´dion, namn på växt (från Sardinien), som ansågs åstadkomma skrattliknande kramp i ansiktsmusklerna
SAOB
publicerad: 1965
SARDONISK sardω4nisk, adj., förr äv. SARDISK, adj.2; adv. -T.
Ordformer
(sardisk 1702. sardonisk 1815 osv.)
Etymologi
[jfr t. sardonisch, eng. sardonic, fr. sardonique, ä. fr. äv. sardonien, nylat. sardonicus; till gr. σαρδώνιος, σαρδόνιος, ombildning av ä. σαρδάνιος, av ovisst urspr.; ombildningen i gr. sannol. beroende på inflytande från Σαρδώ, Sardinien, o. σαρδόνιον, σαρδάνη, en på Sardinien förekommande växt (möjl. (varietet av) Ranunculus sardous Crantz), som ansågs kunna framkalla krampaktiga ryckningar i ansiktsmuskulaturen, om den förtärdes (jfr bet. 2 nedan); jfr äv. lat. sardonius, sardinsk, i nylat. äv. i bet. 1, herba sardoa, om den ovan nämnda växten, gr. σαρδονικός, sardinsk; formen sardisk eg. etymologiskt identisk med SARDISK, adj.1]
1) hånfull, bitter; stundom liktydigt med: infernalisk, djävulsk; i sht om skratt l. leende. Af-und .. lijkväl ett sardiskt löye tedde. TRudeen Vitt. 168 (1702). Hans blåbleka läppar drogos till ett sardoniskt, bittert leende. Wetterbergh Penning. 352 (1847). (Rektorn) gav (pojken som skolkat) en förintande sardonisk blick. Fröding ESkr. 2: 70 (1892). Detektiv Mallory smålog sardoniskt. Nachman Futrelle Prof. 198 (1910). Siwertz Förtr. 72 (1945).