SAOL
publicerad: 2015
sexscen
sex|scen
substantiv
~en ~er • till 2sex och scen 2
Singular | |
---|---|
en sexscen | obestämd form |
en sexscens | obestämd form genitiv |
sexscenen | bestämd form |
sexscenens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sexscener | obestämd form |
sexsceners | obestämd form genitiv |
sexscenerna | bestämd form |
sexscenernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
scen
scenen scener
scen·en
substantiv
1
spelplats på teater där skådespelarna framför pjäser; vanligen upphöjd och placerad längst fram i lokalen; äv. för musikuppförande
en halvcirkelformad scen; en vridbar scen; inta scenen; äntra scenen; hon gjorde entré på scenen från vänster; strålkastarna rörde sig sakta över scenen
○
särskilt (mer el. mindre bildligt) i uttryck för att arbeta som skådespelare
hon har inte stått på scenen på ett år
○
äv. om den miljö där en (del av en) teaterpjäs tänks utspela sig
scenen i första akten är ett värdshus
○
äv. om teater och teaterverksamhet i allmänhet
få en fast scen; skriva för scenen; han debuterade på scenen 1958
○
äv. bildligt om skådeplats för händelseförlopp i verkliga livet
den världspolitiska scenen; plötsligt dök en ny ledare upp på scenen
belagt sedan ca 1750;
av franska scène med samma betydelse; av grek. skene´ 'tält; hydda; scen'
2
avgränsat händelseförlopp i teaterpjäs eller film ofta avslutat med en dramatisk höjdpunkt; särsk. som underavdelning till akt
scener (från/ur något)
scener (från något)
scener (ur något)
tredje aktens första scen; de fick ta om scenen flera gånger; hela ensemblen medverkar i sista scenen
○
äv. bildligt om verkligt, naturligen avgränsat, händelseförlopp
glädjescen; naturscen; panikscen
fruktansvärda scener utspelade sig på olycksplatsen
belagt sedan ca 1780
3
häftigt uppträde oftast i form av gräl el. uppretad diskussion
du behöver väl inte ställa till med en scen bara för att jag gick ut och tog en öl
belagt sedan 1800
Scener ur ett äktenskap.
Titel på tv-serie av Ingmar Bergman (1973)
SAOB
publicerad: 1967
SEX säk4s, sbst.2, n.; best. (mera tillf.) -et.
Etymologi
(ngt vard.)
2) sexualvanor, sexualliv; det sexuella (se SEXUELL 2 a). VeckoJ 1946, nr 10, s. 29. Det europeiska beteendemönstret när det gäller sex. SDS 1955, nr 318, s. 14. Sex är lika litet syndigt som matlust, så länge det inte går till omåttlighet. LD 1957, nr 249, s. 11. Vad jag skrivit om sex är åtminstone inte svårförståeligt. Hedberg SnällBarn 322 (1958). Jag tycker verkligen att sex överbetonas i vår tid. Lundagård 1963, s. 150.
3) (mera tillf.) sexuell dragningskraft l. utstrålning, sex appeal (se anm. nedan), ”det”. Hon öppnade munnen en smula och fick ett vädjande uttryck — såg han inte att hon hade sex. Blomberg FlodStig. 62 (1933). Gaby (var) verkligt tilldragande och ingen kunde misstaga sig på hennes utstrålning av sex. Siwertz Tråd. 53 (1957). Anm. till 3. I denna bet. användes ofta det rent engelska uttr. sex appeal (äv. skrivet sex-appeal, sexappeal). Posse BrokFrih. 45 (1932). SkånD(B) 1957, nr 298, s. 6. Till detta uttr. har äv. bildats avledn. sexappealig, adj. (äv. skrivet sex appealig l. sex-appealig), med bet.: som utmärkes av sex appeal. VeckoJ 1942, nr 1, s. 31.
(3) -BOMB. [jfr t. sexbombe] (starkt vard.) om flicka l. ung kvinna som på grund av utpräglad (o. utstuderad) sexuell dragningskraft väcker stor uppmärksamhet; särsk. om (nylanserad l. nyupptäckt) artist. Hollywoods nya ”sexbomb” Jayne Mansfield. SDS 1957, nr 282, s. 20. —
(3) -DROTTNING. om skådespelerska ansedd ss. den sexigaste inom filmvärlden. Sexdrottningen Marilyn Monroe. LänstidnSthmLSödertäljeT 1958, s. 6. —
-SPEKULATION. spekulation (inom film- l. underhållningsbranschen o. d.) i människors intresse för det sexuella. SvD(A) 1961, nr 32, s. 16. —
-TIDNING. tidning med genomgående sexuellt innehåll l. med talrika sexuella inslag, pornografisk tidning. SvD(A) 1960, nr 174, s. 4. —
-VALL. bildl.
1) (mindre br.) till 1; ss. beteckning för normer l. fördomar som utestänger ettdera könet från visst yrke l. dyl.; särsk. i uttr. bryta sexvallen. SvD(A) 1965, nr 221, s. 10.
2) till 2; ss. beteckning för normer l. fördomar på det sexuella området; särsk. i uttr. bryta l. spränga sexvallen. 1963 var det år Ingmar Bergman sprängde sexvallen genom att framställa samlag och onani på vita duken. SvD(A) 1963, nr 352, s. 12.
Avledn. (ngt vard.): SEXA, v.1 (mera tillf.) till 3: uppträda sexigt. (Jayne) Mansfield på Kastrup sexade och bytte blöja. DN(A) 1960, nr 305, s. 15 (rubrik). —
SEXIG, adj.
1) till 2.
a) om sak: som innehåller l. ”bjuder på” sex; (starkt) sexuellt betonad. Den raffigt sexiga romanen. Obs 1948, nr 5, s. 48. Är vi (prostituerade i Paris) sämre än Francoise Sagan, som skriver sexiga kärlekshistorier? LD 1957, nr 248, s. 7.
b) (mera tillf.) om person: intresserad av det sexuella. Hur pass sexig en så pass liten grabb som Jack är har hon inte kunnat lista ut. Hedberg Stork. 197 (1957).
2) till 3: som har sexuell dragningskraft (i rikt mått); särsk. om kvinna (i sht aktris o. d.); äv. i utvidgad anv., om sak: som präglas av l. ger ngn l. framhäver ngns sexuella dragningskraft; äv. ss. adv., särsk.: på ett sexuellt tilldragande l. eggande sätt. Balettflickor kan vara söta och sexiga och revyprimadonnor eggande vackra. Idun 1943, nr 41, s. 10. Därs. 1947, nr 28, s. 9 (ss. adv.). Edlund Chandler Syst. 81 (1950; om röst). LD 1958, nr 231, s. 13 (om kläder).
Avledn. (till sexig 1, 2): sexighet. (ngt vard.) egenskapen l. förhållandet att vara sexig; (stark) betoning av det sexuella; (stark) sexuell anstrykning. Sexighetens diktatur. Idun 1949, nr 16, s. 12 (rubrik). Men jag är arg i dag. Sexigheten i alla annonser är ju någonting som på senare tid har fått påskrivet från flera håll. Därs. 1952, nr 13, s. 53.