SAOL

publicerad: 2015  

sideros

sider·­os [‑å´s] substantiv ~en ~er • sjuklig av­lagring av järn ofta i lungorna

Singular
en sideros	obestämd form
en sideros	obestämd form genitiv
siderosen	bestämd form
siderosens	bestämd form genitiv
Plural
sideroser	obestämd form
siderosers	obestämd form genitiv
sideroserna	bestämd form
siderosernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

sideros siderosen

sider·os·en

substantiv

[-å´s]

● en sjukdom som orsakas av av­lagring av järn i kroppens inre organ

hans lungor hade drabbats av sideros vid svetsningen

belagt sedan 1923; till grek. sid´eros 'järn'

Till SO

SAOB

publicerad: 1967  

SIDEROS sid1erå4s l. si1d-, r.; best. -en. Anm. I fackspr. användes stundom den gr.-lat. formen siderosis. NF 14: 997 (1890). Wretlind Läk. 7: 116 (1899).

Etymologi

[jfr t. o. eng. siderosis, fr. sidérose, nylat. siderosis; till stammen i gr. σίδηρος, järn (jfr SIDERO-), efter mönster av sådana ord som NARKOS, PSYKOS; jfr gr. σιδήρωσις, järnarbete, till σιδηρόω, beslår med järn]

med. avlagring av järn i kroppens inre organ, särsk. lungorna. Löwegren Oftalm. 484 (1923). Siderosen är en yrkessjukdom. RiksdP 1955, 2 K nr 10, s. 5.

Till SAOB