SAOL

publicerad: 2015  

sidsöm

sid|­söm substantiv ~men ~mar • till sida 1 1söm

Singular
en sidsöm	obestämd form
en sidsöms	obestämd form genitiv
sidsömmen	bestämd form
sidsömmens	bestämd form genitiv
Plural
sidsömmar	obestämd form
sidsömmars	obestämd form genitiv
sidsömmarna	bestämd form
sidsömmarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

¹söm sömmen sömmar

sömm·en

substantiv

söm´

● sammanfogning av tyg- eller skinn­stycken eller dylikt med (sy­maskins)nål och tråd

fällsöm; kedjesöm; raksöm; sidsöm

sy sömmar; sprätta upp sömmen; nylon­strumpor med söm; rocken gick upp i sömmarna

○ äv. något ut­vidgat sutur

syna någon/något i sömmarna noga under­söka någon/någotett an­tal ministrar riskerade att få sina affärer synade i sömmarna

belagt sedan 1430–50 (Fem Mose böcker); fornsvenska sömber 'söm; sömnad'; gemensamt germanskt ord; bildn. till sy

²söm sömmet äv. sömmen, plural söm, bestämd plural sömmen

sömm·et

substantiv

söm´

● spik med av­smalnande huvud, för fastspikning av häst­sko

sömhål

belagt sedan 1479 (Skrå-Ordningar); fornsvenska söm; nära besläktat med 1söm!!

Till SO

SAOB