SAOL

publicerad: 2015  
simoni
simoni [simoni´] substantiv ~n i äldre tid: handel med andliga ämbeten
Singular
en simoniobestämd form
en simonisobestämd form genitiv
simoninbestämd form
simoninsbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
simoni simonin
substantiv
simoni´
handel med kyrkliga ämbeten särsk. i äldre tid
belagt sedan 1621; till Simon, namn på biblisk troll­karl (Nya testamentet)

SAOB

publicerad: 1967  
SIMONI sim1oni4 l. si1m-, l. -ωn-, r. l. f.; best. -en l. -n; förr äv. SIMONIA, r. l. f. Anm. I ä. tid användes formen simonia äv. med lat. böjning. (Munkarna) haffua gioordt ena oredeliga köpslaghan, then man kallar Simoniam, j thet the haffua soldt andelig ting. OPetri 1: 508 (1528).
Ordformer
(simoni (-ij) 1621 osv. simonia 16211803. simonie c. 16801800)
Etymologi
[jfr lt. o. t. simonie (mlt. o. mht. simonīe), eng. simony, fr. simonie; av senlat. simonia, till lat. Simon (se SIMON, sbst.1). — Jfr SIMONIST, sbst.1, SIMONIT]
(i sht i fackspr.) om utdelande l. förvärvande av andliga ämbeten l. kyrklig vigning (ordination) o. d. gm försäljning resp. köp l. mutor; äv. i utvidgad anv., dels (numera bl. ngn gg i skildring av ä. utländska förh.) om den världsliga maktens tillsättande av kyrkliga ämbeten, dels om schacker l. handel med världsliga ämbeten. Forsius Fosz 368 (1621). (Alexander VI) lyckades genom simoni och allehanda nedrigheter 1492 bestiga S:t Petri stol. 3NF 1: 460 (1923). I Persien, där en oerhörd simoni florerade, d. v. s. befattningshavarna köpte sina ämbeten av vederbörande minister till högre eller lägre pris. Nyström Pers. 90 (1925). 2SvUppslB (1953; äv. om den världsliga maktens tillsättande av andliga ämbeten).
Ssg (i sht i fackspr.): SIMONI-VÄSEN(DE). om bedrivande av (l. systemet att bedriva) simoni. Annerstedt FörtUUBiblLed. 21 (1921).
Avledn.: SIMONISK040, adj. [jfr t. simonisch (mht. simōnisch), eng. simonious] (numera föga br.) = simonistisk. Karl IX (1603) hos Hagström Herdam. 1: 61 (om handel). Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 171 (1835; om biskopar).