SAOL

publicerad: 2015  
sinne
sinne substantiv ~t ~n 1 syn, hörsel, känsel, smak el. lukt­sinne: ​de fem sinnena2 själstillstånd3 god känsla för ngt, talang: ​ha sinne för poesi​ – I sammansättn. sinne-, sinnes-; de flesta så­dana sammansättn. hör till sinne 2.
Singular
ett sinneobestämd form
ett sinnesobestämd form genitiv
sinnetbestämd form
sinnetsbestämd form genitiv
Plural
sinnenobestämd form
sinnensobestämd form genitiv
sinnenabestämd form
sinnenasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

SAOB

Sökningen på sinnes i SAOB gav inga svar.