SAOL

publicerad: 2015  

sisu

sisu [si´su] substantiv ~n • seg kraft och ut­hållighet, kamp­vilja

Singular
en sisu	obestämd form
en sisus	obestämd form genitiv
sisun	bestämd form
sisuns	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

sisu sisun

substantiv

si´su

● sär­skilt i ut­trycketfinsk sisu seg ut­hållighet och kamp­vilja

den finska sisun firade triumfer i ishockey-VM

belagt sedan 1922; av fi. sisu 'det inre; lynne; kamp­vilja; ilska'

Till SO

SAOB

publicerad: 1968  

SISU si4su l. -sɯ l. -sω l. sis4ω l. med mer l. mindre genuint finskt uttal, r.; best. -n.

Etymologi

[av fin. sisu, (det) inre, lynne, envetenhet, kampvilja, ilska m. m., besläktat med sisällä, inuti, lap. sisâ, in i, i]

(i sht om finländska förh.) kamplust l. kampvilja (ansedd ss. en för finnarna utmärkande egenskap); seg l. envis uthållighet l. energi; äv. allmännare: vrede, ilska. (Nurmi) löper med den äktfinska ”sisu” som övervinner alla hinder. IdrBl. 1922, nr 107, s. 2. Finland arbetar, sisun finns kvar. DN(A) 1940, nr 265, s. 1. (Dockan) slängde Jaakko med fart mot kakelugnen och där bröt den nacken. .. Hans krafter räckte till för mera. Hans sisu jäste. Hagman Pakkala FinBarn 10 (1942). De finska idrottsmännens ”sisu” (torde) ha betytt .. mycket för att öka uppskattningen av grannlandet. Carlsson (o. Rosén) SvH 2: 437 (1961).

Ssgr: SISU-BETONAD, p. adj. som utmärkes av sisu. En sisubetonad insats i stående längd. IdrBl. 1935, nr 33, s. 4. —

-MÄTTAD, p. adj. jfr mätta, v. 2 b. En sisu-mättad långspurt. IdrBl. 1935, nr 29, s. 5.

Till SAOB