SAOL

publicerad: 2015  
sked
sked substantiv ~en ~ar • ett ät­redskap; äv. bildl.; ​ligga/sova sked ligga/sova till­sammans på sidan åt samma håll med böjda ben in­till var­andra​ – Alla sammansättn. med sked- hör till sked.
Singular
en skedobestämd form
en skedsobestämd form genitiv
skedenbestämd form
skedensbestämd form genitiv
Plural
skedarobestämd form
skedarsobestämd form genitiv
skedarnabestämd form
skedarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
sked skeden skedar
sked·en
substantiv
1 ett ät­verktyg som består av ett kupat blad på ett skaft och an­vänds för (mer el. mindre) flytande föda
JFR slev
kaffesked; matsked; silversked; äggsked
en sked (något) en sked (med något)
äta med sked; duka med kniv, gaffel och sked; hon rörde i kaffe­koppen med skeden
○ äv. med ton­vikt på inne­hållet (ibland som ett ungefärligt mått)
han lyckades få i henne två skedar gröt; hon tog en sked honung i teet; en sked hostmedicin
ligga/sova sked ligga/sova till­sammans på sidan åt samma håll med böjda ben in­till var­andra
ta skeden i vacker hand an­passa sig till de rådande förhållandenaoch t.ex. dämpa sina krav: de har gått med förlust en längre tid och får nu ta skeden i vacker hand och genom­föra ned­skärningar
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska skedh; nord. ord med urspr. bet. 'kluvet trä­stycke'; jfr ur­sprung till skeda, skede, 1skida!!
2 vävsked
belagt sedan 1639
Till SO

SAOB