SAOL

publicerad: 2015  
skryta
skryta verb skröt, skrutit, pres. skryter • berömma sig själv
Finita former
skryterpresens aktiv
skryts (skrytes)presens passiv
skrötpreteritum aktiv
skrötspreteritum passiv
skrytimperativ aktiv
Infinita former
att skrytainfinitiv aktiv
att skrytasinfinitiv passiv
har/hade skrutitsupinum aktiv
har/hade skrutitssupinum passiv
Presens particip
skrytande
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
skryta skröt skrutit, presens skryter
verb
skry`ta
● (över­drivet) berömma sig själv el. någon/något som har an­knytning till den egna personen
SYN. skrodera JFR skrävla
någon skryter (för någon) (med/om/över någon/något/sats)
någon skryter (för någon) (med någon)
någon skryter (för någon) (med något)
någon skryter (för någon) (med sats)
någon skryter (för någon) (om någon)
någon skryter (för någon) (om något)
någon skryter (för någon) (om sats)
någon skryter (för någon) (över någon)
någon skryter (för någon) (över något)
någon skryter (för någon) (över sats)
skryta med sina fina bekanta; inte för att jag vill skryta, men jag kom faktiskt på första plats
○ i sammansättn. äv. för att ut­trycka att något görs el. finns till för att markera status
skrytbil; skrytbygge
○ ofta i negerade ut­tryck som an­ger att något är ganska medel­måttigt
hans sång­röst var inget att skryta med
belagt sedan 1612; sv. dial. skryta 'skryta; skräna; snarka'; av ljud­härmande urspr.
skrytaskrytande, skryt
Till SO

SAOB

Sökningen på skrutit i SAOB gav inga svar.