SAOL

publicerad: 2015  
slån
slån substantiv ~et el. ~en; pl. ~ • frukt från en buske
Singular
ett slån (en slån)obestämd form
ett slåns (en slåns)obestämd form genitiv
slånet (slånen)bestämd form
slånets (slånens)bestämd form genitiv
Plural
slånobestämd form
slånsobestämd form genitiv
slånenbestämd form
slånensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
slån slånen el. slånet, plural slån
slån·en
substantiv
● en starkt tornig buske med tätt­sittande små vita, mandel­doftande blommor och mörk­blåa bär med kärv smak
JFR hagtorn
slånbuske
snår av slån; slånet blommar på bar kvist i slutet av maj
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska slan; gemensamt germanskt ord; urspr. trol. 'blå­aktigt bär'
Jag gick bland vilda rosor, bland rönnar och bland slån,
och tänkte på min älskade som är långt här­ifrån. Evert Taube, Västanvind (i Svärmerier, 1946)
Till SO

SAOB