SAOL
publicerad: 2015
slitning
slit·ning
substantiv
~en ~ar 1 till slita 2,32 mest i pl.; konflikt: slitningar i äktenskapet
| Singular | |
|---|---|
| en slitning | obestämd form |
| en slitnings | obestämd form genitiv |
| slitningen | bestämd form |
| slitningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| slitningar | obestämd form |
| slitningars | obestämd form genitiv |
| slitningarna | bestämd form |
| slitningarnas | bestämd form genitiv |