SAOL

publicerad: 2015  
snarkning
snark·­ning substantiv ~en ~ar snarka
Singular
en snarkningobestämd form
en snarkningsobestämd form genitiv
snarkningenbestämd form
snarkningensbestämd form genitiv
Plural
snarkningarobestämd form
snarkningarsobestämd form genitiv
snarkningarnabestämd form
snarkningarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
snarkning snarkningen snarkningar
snark·ning·en
substantiv
snar`kning
● det att snarka
○ äv. om en­staka bullersamt ande­tag
snarkningarna från rummet bred­vid väckte henne
belagt sedan 1760
Till SO

SAOB

publicerad: 1980  
SNARKNING, sbst., se snarka, v.
Till SAOB