SAOL

publicerad: 2015  
snatter
snatter [snat´er] substantiv snattret till snattra 1,2
Singular
ett snatterobestämd form
ett snattersobestämd form genitiv
snattretbestämd form
snattretsbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
snatter snattret
snattr·et
substantiv
snatt´er
snattrande ljud spec. från gäss, ankor el. änder men äv. all­männare
JFR kackel
apornas snatter; gräs­ändernas snatter
äv. bildligt pladder vanligen från flera personer som talar i munnen på var­andra
snattret i barn­kammaren
belagt sedan ca 1755; till snattra

SAOB