SAOL

publicerad: 2015  
snipighet
snip·­ig·­het substantiv ~en till snipig 1,2
Singular
en snipighetobestämd form
en snipighetsobestämd form genitiv
snipighetenbestämd form
snipighetensbestämd form genitiv

SO

Sökningen på snipighet i SO gav inga svar.

Menade du:

slipprighet  
snipig  
svinighet  
snuskighet  
småttighet  
snöping  

SAOB

publicerad: 1980  
SNIPIG sni3pig2, adj. -are; adv. -T; förr äv. SNIPOT, adj.
Ordformer
(-ig 1790 osv. -ot 1745. -ug 17511773)
Etymologi
[sv. dial. snipig; till SNIP, sbst.1, o. SNIPA, sbst. — Jfr FÖR-SNIPLIG]
som har l. bildar l. kännetecknas av en l. flera (utdragna l. markerade) snipar (se SNIP, sbst.1 1); (lång o.) smal l. spetsig; hopknipt l. hopsnörpt; vass; i sht dels om båt, dels om ansikte l. näsa l. mun; äv. om person (äv. med tanke på hans ansikte l. näsa); äv. med syftning l. tanke på egenskaper (särsk. snålhet l. elakhet l. småsint moralism o. d.) som ansetts antydas av sådant ansikte l. sådan näsa l. mun. Juslenius 191 (1745). Små, smärtig och snipug sik. Enholm Anm. 1: 17 (1753). En gammaldags snipig trekantig hatt. Wingård Minn. 4: 82 (1847). Almkvist Turgenjef 3: 255 (1884; om gondol). (Wivallius såg en grupp ryttare med) grofva vadmalshosor lindade med remmar samt snipiga läderpjäxor på fötterna. Molander Lyckoridd. 250 (1896). Det syntes på deras snipiga näsor och röda ögon, hur snåla de voro. Sjödin Undret 44 (1910). Jensen Hudson PurpL 94 (1924; om ansikte). Hon hade ett uttryck av snipig högfärd i sitt ansikte. Krusenstjerna Pahlen 6: 441 (1935). (Skådespelaren) verkar snipig mer än brutal och man tror inte riktigt på honom som vildmarksmänniska. SvD(A) 1961, nr 64, s. 11. Vi (som tillhör frikyrkor) är inte snipiga och världsfrånvända längre. DN 1970, nr 86, s. 40.
Avledn.: SNIPIGHET, r. l. f. om egenskapen att vara snipig; äv. konkret(are), om ngt snipigt. Weste FörslSAOB (c. 1817; äv. konkretare).