SAOL
publicerad: 2015
snirkel
snirkel
substantiv
~n snirklar • snäckvindling; utsirning, slinga
| Singular | |
|---|---|
| en snirkel | obestämd form |
| en snirkels | obestämd form genitiv |
| snirkeln | bestämd form |
| snirkelns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| snirklar | obestämd form |
| snirklars | obestämd form genitiv |
| snirklarna | bestämd form |
| snirklarnas | bestämd form genitiv |
SO
SAOB
Sökningen på snirkeln i SAOB gav inga svar.