SAOL
publicerad: 2015
snofsig
snofs·ig
adjektiv
~t ~a • ⟨vard.⟩ stilig, flott, elegant
| Positiv | |
|---|---|
| en snofsig + substantiv | |
| ett snofsigt + substantiv | |
| den/det/de snofsiga + substantiv | |
| den snofsige + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de snofsigare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är snofsigast | |
| den/det/de snofsigaste + substantiv |
SAOB
publicerad: 1980
SNOFSIG snof3sig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(stundom äv. stavat -ffs-)
(vard.) flott l. elegant l. extravagant l. snobbig l. sprättig o. d.; i sht om kläder l. klädespersedel l. person med tanke på klädsel. Fröken Andersson har fått något extra snofsigt, en stor, svart, platt sammetsrosett under hakan. Carlsson Stockh. 76 (1915). Bettina: Du använder ibland så konstiga ord ... Lovisa: Som till exempel? Bettina: Snofsig! Blomberg Uvd. 178 (1917). Fröken Ingrid Löfgren och kand. Jacob Isander voro lyckade, (i rollerna) som resp. snofsig husa och knarrig familjefader. Upsala(A) 1929, nr 96, s. 4. En av de snoffsigaste skeppsgossarna .. kom fram och flen honom upp i ansiktet. Martinson VägUt 360 (1936). Vilken snoffsig rock du har. Har du vunnit på totalisatorn? — Nej, jag har slutat spela. SvD(A) 1940, nr 133, s. 7. Vid finare middagar är det snofsigare att påstå att man har läst Sefiris sen man var barn än att skryta med att man plöjt igenom en massa böcker av Sartre och Becket eller Olle Hedberg. SvD(A) 1963, nr 292, s. 12. Handlingen i romanen var för att uttrycka sig med en populär snoffsig standardfras ”ytterst kontroversiell”. Forss Skom. 111 (1965).