SNYTING sny3tiŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. snyting; sannol. till SNYTE]
1) (vard.) örfil, knytnävsslag (i ansiktet), smocka. (Jag) försökte .. ta i den brunögdas överflöd, men fick mig strax en snyting. Fridegård LHård 97 (1935). Håll käften, annars får du en snyting. Mezzrow o. Wolfe Dans 49 (1953).
2) bildl.; särsk. i uttr. betecknande att ngn går hårt åt ngn l. att ngn ”får på truten” i tal l. skrift; ngn gg äv.: slag (av ödet). Det måtte vara en ödets snyting att vara spelman i Dalarna och nysa åt midsommarblomster. DN(A) 1966, nr 187, s. 6. (De politiska) Visorna har ett budskap, vill engagera lyssnaren. .. Ett engagemang som nödtorftigt skyls av en fernissa av godmodig ironi eller grova burleskerier. Det är då snytingarna går hem. Därs. nr 329, s. 15. Att slänga till chefens pojk en gliring eller två medan han var nybörjare och kunde må väl av en snyting ansågs comme il faut. DN 1969, nr 47, s. 11.
