SAOL
publicerad: 2015
spurt
spurt
substantiv
~en ~er • ökad slutfart i tävling; sista kraftansträngning
| Singular | |
|---|---|
| en spurt | obestämd form |
| en spurts | obestämd form genitiv |
| spurten | bestämd form |
| spurtens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| spurter | obestämd form |
| spurters | obestämd form genitiv |
| spurterna | bestämd form |
| spurternas | bestämd form genitiv |