SAOL

publicerad: 2015  

stämpel

stämpel substantiv ~n stämplar • an­ordning för märkning av dokument m.m.; av­tryck efter stämpel; äv. bildl.

Singular
en stämpel	obestämd form
en stämpels	obestämd form genitiv
stämpeln	bestämd form
stämpelns	bestämd form genitiv
Plural
stämplar	obestämd form
stämplars	obestämd form genitiv
stämplarna	bestämd form
stämplarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

stämpel stämpeln stämplar

stämpl·ar

substantiv

stäm`pel

● ett hand­redskap med upp­höjt eller fördjupat mönster, som an­vänds för märkning av dokument vanligen genom av­tryck med bläck eller dylikt

JFR ¹stamp 1, stämpla 1

○ vanligen om mot­svarande av­tryck, med viss inne­börd, ofta som bevis på full­gjord skyldighet

JFR stämpla in, stämpla ut

stämpelavgift; stämpelklocka; stämpelkort

man får en stämpel i passet när man passerar gränsen; det krävdes en stämpel för att visumet skulle vara giltigt

○ äv. bildligt, spec. om före­teelse som är stadig­varande an­knuten till viss person, vanligen med negativ inne­börd

JFR stämpla 1

rasiststämpel

han hade fått en stämpel på sig som alkoholist

○ äv. all­männare

hans an­sikte bar sorgens stämpel

belagt sedan 1506 (inventarieförteckning på Stäkeholm i Småland (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)); fornsvenska stämpil; av lågtyska stempel med samma betydelse; bildn. till stampa

Till SO

SAOB

  stämpel subst.1
  stämpel subst.2
  stämpel subst.3