SAOL

publicerad: 2015  
stökig
stök·­ig adjektiv ~t ~a o­städad; besvärlig, bråkig
Positiv
en stökig + substantiv
ett stökigt + substantiv
den/det/de stökiga + substantiv
den stökige + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de stökigare + substantiv
Superlativ
är stökigast
den/det/de stökigaste + substantiv

SO

publicerad: 2021  
stökig stökigt stökiga
stök·ig
adjektiv
stö`kig
präglad av oreda om rum, lägenhet etc.
JFR rörig
stökighet
stökig (för någon) (att+verb)
hennes skriv­bord var all­tid stökigt
äv. som präglas av livligt och bullersamt upp­trädande
en stökig natt­klubb
äv. om person el. grupp
JFR bråkig
stökiga kroggäster; en stökig klass
belagt sedan 1807

SAOB