SAOL
publicerad: 2015
statorlindning
stat·or|lind·ning
substantiv
~en ~ar stator lindning
Singular | |
---|---|
en statorlindning | obestämd form |
en statorlindnings | obestämd form genitiv |
statorlindningen | bestämd form |
statorlindningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
statorlindningar | obestämd form |
statorlindningars | obestämd form genitiv |
statorlindningarna | bestämd form |
statorlindningarnas | bestämd form genitiv |
SO
Sökningen på statorlindning i SO gav inga svar.
Menade du:
satellitsändning
slalombindning
satsbindning
satinbindning
stigarledning
strafförvandling
Menade du:
satellitsändning
slalombindning
satsbindning
satinbindning
stigarledning
strafförvandling
SAOB
publicerad: 1989
STATOR sta4tor l. -ωr, sbst.2, r. l. m.; best. -n; pl. statorer statω4rer.
Etymologi
1) tekn. om den stillastående delen i elektrisk motor l. generator; motsatt: rotor (se d. o. a). (I Westinghouses generator är rotorn) anbragt inuti den orörliga delen ”statorn”, som omsluter induktorn och innehåller elektromagneterna. Dahlander Elektr. Suppl. 195 (1900). Elfving Starkstr. 85 (1909; i asynkron motor). TT 1940, Elektr. s. 37 (i vattenturbindriven generator). Statorn (till växelströmsmotorn) har i huvudsak samma konstruktion som statorn i en växelströmsgenerator. Bergholm Fys. 3: 103 (1955).
2) (förr) om den fasta spolen (se SPOLE, sbst.3 4) i en variometer; motsatt: rotor (se d. o. b). Erix (1923). Radiolex. (1952).
3) tekn. i bils automatiska växellåda: mellan pumphjul o. turbin inkopplat hjul för omlänkning av vätskeflödet, statorhjul, ledskovelhjul. AlltBil. 83 (1976).
Ssgr (tekn. o. el.-tekn.): (1) STATOR-BLECK. bleck (se bleck, sbst.3 2) i l. för stator. SvInköpsreg. 1937, s. 244. —