(ngt vard.) om person (l. skolklass o. d.): benägen för att stimma (se STIMMA, v.1 II), som (gärna l. ofta) stimmar, stojig l. bråkig l. bullersam; om ngt sakligt, i sht plats l. lokal: kännetecknad l. full av stim (se STIM, sbst.1 II 2), stojig l. bullrande l. bullersam o. d. Tamm AvlÄndAdj. 35(1899; om skolklass). Det var en julidag i den numera stimmiga kuststaden Luleå. Samzelius SkogFjäll. 138(1905). När sorlet blir för högt och stimmigt, ser han bistert på de närvarande. Martinson BakSvenskv. 77(1944). Malmqvist BerTräskmark. 1: 91(1976; om marknadsort).
