SAOL

publicerad: 2015  
stoppning
stopp·­ning substantiv ~en ~ar 1 till stoppa 12 till stoppa 33 till stoppa 4
Singular
en stoppningobestämd form
en stoppningsobestämd form genitiv
stoppningenbestämd form
stoppningensbestämd form genitiv
Plural
stoppningarobestämd form
stoppningarsobestämd form genitiv
stoppningarnabestämd form
stoppningarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
stoppning stoppningen stoppningar
stopp·ning·en
substantiv
[ståp`-]
● lagning av hål i textil vanligen genom syning
stoppning (av något)
stoppning av strumpor
○ sär­skilt konkret fyllning i stoppad möbel
stoppning av ejder­dun; soffans sits var trasig och stoppningen kröp fram
belagt sedan 1640
Till SO

SAOB

publicerad: 1991  
STOPPANDE, sbst., se stoppa, v.
Till SAOB