SAOL
publicerad: 2015
stoppur
stopp|ur
substantiv
~et; pl. ~ • tidtagarur
| Singular | |
|---|---|
| ett stoppur | obestämd form |
| ett stoppurs | obestämd form genitiv |
| stoppuret | bestämd form |
| stoppurets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| stoppur | obestämd form |
| stoppurs | obestämd form genitiv |
| stoppuren | bestämd form |
| stoppurens | bestämd form genitiv |
SO
SAOB
Sökningen på stoppurets i SAOB gav inga svar.