SAOL

SO

SAOB

publicerad: 1991  
STRAMIN, r. l. m.; pl. -er.
Etymologi
[liksom ä. dan. o. t. stramin av nl. stramijn, med oförklarat r-inskott av ä. nl. stamijn, av mnl. stamine, liksom meng. stamin (eng. stamin) av ffr. estamine (fr. étamine), av lat. stamineus, som innehåller tråd, till stamen, tråd, vävnad, besläktat med STOMME, sbst.2 — Jfr STRAMALJ]
(†) stramalj; äv. om ett slags tjockt bomullstyg. Gaser, straminer och tyll. Ridderstad SDikt. 3: 295 (1862). Dalin (1871; äv. om bomullstyg).
Ssg (†): STRAMIN-VÄVERI. om sysselsättningen l. verksamheten att väva stramalj. Forssell Stud. 2: 304 (1880, 1888).