SAOL
SO
SAOB
publicerad: 1991
STRAMIN, r. l. m.; pl. -er.
Etymologi
[liksom ä. dan. o. t. stramin av nl. stramijn, med oförklarat r-inskott av ä. nl. stamijn, av mnl. stamine, liksom meng. stamin (eng. stamin) av ffr. estamine (fr. étamine), av lat. stamineus, som innehåller tråd, till stamen, tråd, vävnad, besläktat med STOMME, sbst.2 — Jfr STRAMALJ]
(†) stramalj; äv. om ett slags tjockt bomullstyg. Gaser, straminer och tyll. Ridderstad SDikt. 3: 295 (1862). Dalin (1871; äv. om bomullstyg).
Ssg (†): STRAMIN-VÄVERI. om sysselsättningen l. verksamheten att väva stramalj. Forssell Stud. 2: 304 (1880, 1888).