STRESS stres4 l. sträs4, r.; best. -en.
Etymologi
[liksom t. o. fr. stress av eng. stress, tryck, spänning, påkänning, påfrestning, stress, sannol. (väsentligen) förkortad form av distress, trångmål, nödläge, av meng. destresse, smärta, olycka, av ffr. destresse, trångmål o. d., till destrecier, plåga, hemsöka, sannol. av ett icke belagt senlat. districtiare, plåga, till districtus, sträng, p. pf. av distringere, dra isär, av di-, isär (se DI-), o. stringere, dra l. snöra ihop (se STRINGERA); i bet. 2 har ordet tidigast använts (i föreläsningar) c. 1935 av den kanadensiske fysiologen H. Selye († 1982). — Jfr STRESSA, STRESSOMETER, STRESSOR]
1) (i fackspr.) om spänning l. tryck (som åstadkommer omformning av ngt); i ssgn STRESS-DIFFERENS.
2) i sht psykol. bildl., om (det mentala tillstånd som uppstår ss. en reaktion på) det fysiska l. mentala tryck som yttre l. inre faktorer i form av ställda krav utövar mot en l. flera personer (i en mer l. mindre störd l. spänd l. pressad livssituation, t. ex. vid tidsnöd); utom i fackspr. företrädesvis (i mer l. mindre negativ mening) om l. med tanken särskilt riktad på (mentalt tillstånd av oro l. ängslan l. nervös spänning o. d. som uppstår ss. en reaktion på) fysisk l. psykisk överansträngning l. jäkt o. d. Bergstrand SvLäkS 430 (cit. fr. 1954). En stor del av hans (dvs. doktor Olaisons) kamp gällde sömnlösheten, stressens, den mekaniserade hetsens nattliga spöke. Siwertz Tråd. 195 (1957). Den psykiska upplevelse av oförmåga och hopplöshet som sammanfattas i begreppet stress. SvD(A) 11/12 1963, s. 11. Galna lämlar dör av stress. DN(A) 7/9 1963, s. 3. Begreppet stress har .. utvidgats nästan utan gräns och i dagligt tal används ordet numera för att beteckna alla vardagslivets större och mindre påfrestningar. SvD 30/3 1978, s. 8. — jfr SKOL-STRESS. — särsk.
(1) -DIFFERENS. (i fackspr.) tryck- l. spänningsdifferens, tryck- l. spänningsskillnad. Fennia LIII. 1: 237 (1930; i jordskorpan). —
-HORMON. om var o. en av de hormoner som avsöndras av binjurebarken vid stress l. stresstillstånd (se d. o. 2). Stresshormonerna adrenalin och noradrenalin tjänar till att bereda kroppen för flykt eller strid. DN(A) 7/2 1965, s. 8. —
-SJUK. sjuk av stress, som lider av stressjukdom; särsk. substantiverat. Stressjuka får högre ersättning (enl. ny yrkesskadeförsäkring). SvD 26/3 1977, s. 13. —
-SJUKDOM~02 l. ~20. sjukdom orsakad av stress. Wernstedt (1959). —
-TILLSTÅND~02 l. ~20.
1) (i fackspr.) till 1: spänningstillstånd. Fennia LIII. 1: 232 (1930; i fråga om jordskorpan).
Avledn. (till 2): STRESSA, v., se d. o. —
STRESSIG, adj. som åstadkommer stress, som stressar, stressande; äv. om person: full av stress, stressad. Igår hann jag ju knappast se mig omkring .. så stressigt var det. Lange Vitklädd 63 (1967). Han hade inte gett sig tid att röka under de sista stressiga timmarna. Pokora-Kulinska Anthony Hämn. 147 (1979). Säkerhetshandb. 72 (1990; om person).
