SAOL

publicerad: 2015  
stridulera
stridul·­era verb ~de ~t • om vissa djur, t.ex. gräs­hoppor: åstad­komma ljud genom gnidning; ​jfr stridulation
Finita former
stridulerarpresens aktiv
striduleraspresens passiv
striduleradepreteritum aktiv
striduleradespreteritum passiv
striduleraimperativ aktiv
Infinita former
att stridulerainfinitiv aktiv
att stridulerasinfinitiv passiv
har/hade striduleratsupinum aktiv
har/hade striduleratssupinum passiv
Presens particip
stridulerande
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
stridulera stridulerade stridulerat
verb
stridule´ra
● ut­föra stridulation
något stridulerar
syrsorna stridulerade högt
belagt sedan ca 1845; till lat. stri´dulus 'som piper eller gnisslar'
stridulerastridulerande, stridulation
Till SO

SAOB

publicerad: 1991  
STRIDULERA stri1dɯle4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[liksom t. stridulieren, eng. stridulate av nylat. stridulare, till stridulus, som piper l. gnisslar o. d., till stridor, gnissel o. d. (se STRIDOR). — Jfr STRIDEL, STRIDULATION]
entomol. om vissa insekter (bl. a. långhorningar o. gräshoppor): frambringa ett högt gnisslande ljud (stridulationsljud) gm att gnida två kroppsorgan (stridulationsorgan) mot varandra. Boheman ÅrsbVetA 1843—44, s. 8. Vetenskapsmännen, som vet nästan allt, säger att gräshoppan stridulerar. Martinson Utsikt 75 (1963).
Till SAOB