SAOL

publicerad: 2015  

strudel

strudel [∫tro´del ljust sj‑ljud] substantiv ~n strudlar • ett central­europeiskt bak­verk

Singular
en strudel	obestämd form
en strudels	obestämd form genitiv
strudeln	bestämd form
strudelns	bestämd form genitiv
Plural
strudlar	obestämd form
strudlars	obestämd form genitiv
strudlarna	bestämd form
strudlarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

strudel strudeln strudlar

substantiv

[∫tro´d-]ljust sj-ljud

● typ av (tyskt) bak­verk

apfelstrudel

belagt sedan 1969; av tyska Strudel med samma betydelse, till strudeln 'virvla' (efter mönstret på bak­verket)

Till SO

SAOB

publicerad: 1991  

STRUDEL strω4del l. strω3del2, äv. med mer l. mindre genuint tyskt uttal., r.; best. -n; pl. -dlar.

Etymologi

[liksom d. strudel av t. strudel, strömvirvel, spiralformigt bakverk, av mht. strudel, strömvirvel; till nollstadiet av fht. stredan, brusa, till den rot som föreligger i gr. ῥόϑος, vågbrus]

kok. om bakverk bestående av rullar l. snäckor l. dyl. formade av smördegsliknande deg, lövtunt utkavlad o. fylld med olika frukter l. dyl. Salomonson Wechsberg Wienerkök. 178 (1969).

Ssg: STRUDEL-DEG. kok. jfr deg 1. Korvar, inbakade i strudeldeg. DN 20/11 1966, s. 50.

Till SAOB