SAOL
publicerad: 2015
strutta
strutta
verb
~de ~t • röra sig knyckigt, stulta
| Finita former | |
|---|---|
| struttar | presens aktiv |
| struttas | presens passiv |
| struttade | preteritum aktiv |
| struttades | preteritum passiv |
| strutta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att strutta | infinitiv aktiv |
| att struttas | infinitiv passiv |
| har/hade struttat | supinum aktiv |
| har/hade struttats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| struttande | |
SAOB
Sökningen på struttat i SAOB gav inga svar.