SAOL
publicerad: 2015
stulta
1stulta
substantiv
~n stultor • ⟨vard.⟩ liten flicka
| Singular | |
|---|---|
| en stulta | obestämd form |
| en stultas | obestämd form genitiv |
| stultan | bestämd form |
| stultans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| stultor | obestämd form |
| stultors | obestämd form genitiv |
| stultorna | bestämd form |
| stultornas | bestämd form genitiv |
2stulta
verb
~de ~t • röra sig stapplande: stulta omkring
| Finita former | |
|---|---|
| stultar | presens aktiv |
| stultade | preteritum aktiv |
| stulta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att stulta | infinitiv aktiv |
| har/hade stultat | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| stultande | |
SAOB
Sökningen på stultan i SAOB gav inga svar.