SO
publicerad: 2021
styckevis
eller
styckvis
adverb
styck`evis 
el. styck`vis
el. styck`vis
1
per styck
varorna säljs styckevis
belagt sedan 1566
2
till vissa delar
JFR
bitvis
styckevis var vägen ganska bra
styckevis och delt
delvis, till en delibl. med tonvikt på brist på helhetsperspektiv:
de människoöden författarna intresserar sig för skymtar bara fram styckevis och delt i källmaterialet
belagt sedan 1691
SAOB
publicerad: 1993
STYCKE styk3e2, n. (G1R 1: 100 (1523) osv.) ((†) r. l. m. G1R 18: 486 (1547: engstykke), HFinlÖ 429 (1730)); best. -et; pl. -en styk3en2 l. (i bet. 23, vanl.) styk4en (Joh. 6: 12 (NT 1526) osv.) ((†) = G1R 1: 37 (1522), Franzén Pred. 1: 14 (1841); -ar JTBureus (1628) i 2Saml. 4: 112 (: stökkar), Salé 22 (1644); -er, äv. att hänföra till sg. styck, SvTr. 4: 29 (1522), JudLittSSkr. 1: 48 (1920); -iar Bolinus Dagb. 52 (1670); -ie G1R 1: 283 (1524: styckiæ), HovförtärSthm 1635 B, s. 357; -ien Jakobsson BevBeklädn. 245 (1615: stijckien), Verelius 287 (1681: Skelmstyckiens, gen.); -ier OPetri 1: 12 (1526), Gustaf II Adolf 37 (c. 1620); -ijn Rudbeck Bref 46 (1667); -in RARP 1: 111 (1629); -ior Bullernæsius Lögn. f 6 a (1619), Bolinus Dagb. 53 (1670); -ir Skråordn. 272 (1589); -on 1BorgP 4 (1654), Lagerbring HistLit. 32 (1748); -or Ekeblad Bref 1: 28 (1649: stijckorna, pl. best.), Lychnos 1971—72, s. 15 (1765); -yn Annerstedt UUH Bih. 2: 39 (1659)); pl. best. -ena (Murenius AV 414 (1659) osv.) ((†) -en TullbSthm 1536, s. 132 b, Rhodin Ordspr. 59 (1807); -enen HSH 35: 421 (1677), HReuterdahl i 2Saml. 25: 129 (1837); -enner AmirKollProt. 1692, s. 791; -erne Murenius AV 414 (1659); -ona Ekeblad Bref 1: 350 (1654; rättat efter hskr.), HSH 35: 424 (1677); -onen HSH 35: 422 (1677)); l. (numera bl. i bet. 23, vard., o. bet. 24, fullt br.) STYCK styk4, n. l. (i bet. 24, numera bl. tillf.) r. GbgMP 1948, nr 89, s. 4; best. -et; pl. = (Girs E14 88 (c. 1630: Fäldtstyck; i bet. 19), GbgMP 1948, nr 89, s. 4, osv.) Anm. 1:o I ä. tid förekom uttr. styck von achten o. d. (äv. ac(k)ten) [av t. stück von achten (eg.: myntstycke värt åtta, dvs. realer), peso (vars värde var åtta realer)] om det spanska skiljemyntet peso (piaster). 10 st. w(an) acht. TbLödöse 552 (1620). Man räknar (i danska Västindien) penningar efter Styck von Ackten, hwilka man ock kallar Pesos och Daler eller korteligen Stycke. Oldendorp 1: 224 (1786). Weste (1807). 2:o I mindre övertänkt språk förekommer stundom formen styckna, pl. (förr äv. styckena) i bet. 23, bildad i anslutning till adj:ens böjning; jfr KGLjunggren i NordT 1939, s. 478. Par styckna qvinfolck. BtHforsH 2: 121 (1757). Jag fylde .. 4 styckna stops Butejller och två oxblåsor med en .. (av salpeter) alstrad Luft. CAEhrensvärd Brev 1: 10 (1780). 3:ne styckena arbets Selar. BoupptVäxjö 1824. Vi var några stycken vard. äv. styckna. SvHandordb. (1966). 3:o I mindre övertänkt språk används i sg. stundom i bet. 23 den från pl. utgående formen stycken. Een Stycken Ståck. BoupptSthm 17/11 1676, s. 1424 b, Bil. En stycken enslig individ med slokhatt och uppslagen rockkrage. SvD(B) 1943, nr 284, s. 11. För dig och mig behövs det bara ett stycken kort! Hedberg BleknBrud. 177 (1951). Det heter två stycken bilar, tre stycken grisar osv, och i rent mekanisk analogi därmed skriver man en stycken trädgårdsmöbel. SvD 18/9 1972, s. 8. 4:o I vissa bet. (numera nästan bl. i bet. 23 o. 24) används ofta förkortningar, numera vanl. st. l. st (i sg. o. pl.), förr äv. sådana förkortningar som ste (sg. o. pl.), str, stn, sten (alla med plural bet.). Skotzske kläde ith ste holler j alnne tall 30 för 6 öre alnne hwar alen. TullbSthm 4/6 1543; jfr 10. Lädergrimmor .. 5 sten. GripshR 1555, s. 24 b; jfr 23. The wille lathe hämpte 1 st(yck)e wÿn ifrå Lÿbeck. 2SthmTb. 4: 595 (1575); jfr 16. Stÿre Järnn till nÿie Jullan 4 stn. GripshR 1585, s. 168; jfr 23. 2 st. Styken med bottenspetsar före. BoupptRasbo 1769; jfr 23 o. 11. Inkommande wahror (vid Funnesdals gränstull 1770) .. Sill .. Korn .. (m.m.) Utom desz angafs 22 styck. Norrska Hästar. Hülphers Norrl. 3: 91 (1777); jfr 23. (Sv.) Pr st. (t.) (für) das Stück. Auerbach 1144 (1913); jfr 24. 5:o Den gamla böjningsformen i dat. pl. styckjom (äv. styckom) kan ännu ngn gg förekomma i vitter stil l. arkaiserande samt i ordspr. den som sviker i dryckjom, sviker ock i androm styckjom o. i härtill bildade uttr.; jfr STYCKJOM. Joh. 6: 13 (NT 1526). Sweek i dryckiom, sweek i androm styckiom. Grubb 774 (1665). Den som swiker i dryckom, han swiker i androm styckom. Rhodin Ordspr. 20 (1807). Allt under kalaserande och dryckjom / Och så maskrader, dans och androm styckjom. CVAStrandberg 3: 339 (1854). Med brak flög i styckjom / hvar del af maskin. Fröding Gralst. 63 (1898); jfr 1 c.
Ordformer
(stekitt-, sg. best., i ssg 1620 (: stekittwis). stick, pl. 1684 (i bet. 23). sticke 1525—1594 (: mestersticke). sticker, pl. 1526—1548 (: Munsticker). stickett, sg. best. 1539. stijchet, sg. best. 1608. stijcke 1550 (: Bijnde stijcke)—1753 (: Stijckegiuterierne). stijcker, pl. 1584 (: gijlstijcker)—1698. stijcket, sg. best. 1719—1726 (: Slessingz stijcket). stijckien, pl. 1615. stijckijn, pl. 1667. -stijk c. 1690 (: gyllenstijk). stijke- i ssgr 1659 (: stijke kula, stijke loo). -stijken, pl. 1619 (: mopestijken)—1622 (: Mästerstijken). stijkona, pl. best. 1654. stijkorna, pl. best. 1659. stuck- i ssg 1724 (: Stuckfath). stucke, pl. 1549. stucker, pl. 1540—1695 (: stuckernes, gen. pl. best.). stuckie- i ssg 1540 (: stuckietalet). -stuckier, pl. 1540 (: kåp(er)stuckier). -stuckne, pl. best. 1697 (: Koppar-Stuckne). stuckor, pl. 1560. -sty 1559 (: engesty). styck (-ü-, -ÿ-) 1620 (: stÿckwercksarbett) osv. styckar, pl. c. 1630 (: Fäldtstyckarne, pl. best.)—1664. stycke (-ych-, -ÿck-, -ykk-, -ÿkk-, -ee) 1522 osv. stycken, pl. best. 1541—1807. styckena (-ene), pl. best. 1659 osv. styckenen, pl. best. 1677—1837. styckenner, pl. best. 1692. stycker (-ych-, -ÿch-, -ÿck-, -ykk-), pl. 1522—1842, 1920 (rimmande med trycker). stycket (-ÿck-, -eth, -ett, -it), sg. best. 1524 osv. styckiar, pl. 1670. styckie (-ych-, -ÿck-, -ykk-) 1524 (: styckiæ)—1690 (: styckietahls). styckier, pl. 1526—1650. styckio- i ssg 1669 (: Styckiogiutare). styckior, pl. 1619—1670. stycko- i ssg 1741 (: Stycko-sållarne). styckon, pl. 1654—1749 (: styckonen, pl. best.). styckor, pl. 1658—1765 (: brödstyckor). styckyn, pl. 1659. styge 1593. styk- i ssgr 1620 (: stykgiuter)—1739 (: Stykgiutaren). styke (-ü-, -ÿ-) 1526—1822. styker, pl. 1667. stykie (-ü-) 1589 (: mestarstykie)—1656. stykir, pl. 1589. stykit, sg. best. 1572. stöcke 1586 (: stöcketall)—1934. stöcker, pl. 1549—1605. stöckett, sg. best. 1531. -stök 1599 (: skogz stök). stöke 1588—1716. stöket, sg. best. 1716. stökkar, pl. 1628)
Etymologi
[fsv. stykke (stikke, stykkie, stökke m. m.), motsv. fd. stykkæ (ä. d. stykke, äv. stykk, d. stykke), nor. stykke, stykk, fvn. stykki (nor. dial. stykke), ffris. stekk, fsax. stukki (mlt. stücke, lt. stück), mnl. stuc, stucke (nl. stuk), fht. stucki (mht. stücke, t. stück), feng. stycce; diminutivbildning till STOCK, sbst.1; formen styck är delvis (i ä. tid) lån från t. stück (se ovan), delvis uppkommen i obetonad ställning i bet. (23 o.) 24; i många bet. är ordet sannol. lånat från l. påverkat av (mlt. stücke l.) t. stück (se ovan). — Jfr BACKENSTYCKE, BAKSTYCKE, BESTYCKA, HUVUDSTYCKE, KINSTYCKE, RUGGSTYCKE, RUNDSTYCKE, sbst.1,2, STUCK, STYCKA, v.2, STYCKEBRUK, STYCKJOM, STYCKJUNKARE]
Översikt
Översikt av betydelserna.
A.
1) om avskild del av ngt som sönderdelats o. d.; härunder bl. a. uttr. slå ngt i stycken (c).
B. om icke avskild del l. bit av ngt sammanhängande helt o. i anv. som utgör specialfall härur.
2) om ngt konkret l. abstrakt (särsk. e) som utgör en icke avskild del l. bit av ngt sammanhängande helt; härunder bl. a. om jord- l. landområde (a).
3) ss. ett relativt, obestämt mått för längd l. avstånd (a) l. tid (b).
4) om del l. avsnitt av skrift o. d.; härunder bl. a. om sådan del osv. som börjar på ny l. indragen rad (a).
5) om sak l. förhållande l. omständighet o. d. som utgör l. uppfattas ss. en del av ett större helt; härunder bl. a. föregånget av prep. i (a).
6) om handling l. gärning; särskilt med tanke på handlingens osv. moraliska beskaffenhet; härunder bl. a. uttr. när det kommer till stycket o. d. (c).
7) om botemedel.
8) i uttr. (ett) stycke av ngn l. ngt.
C. om ngt som utgör l. uppfattas ss. en helhet l. en fristående självständig enhet o. i anv. som utgör specialfall härur.
9) om ngt (i sht ngt konkret) som utgör l. uppfattas ss. en helhet l. fristående självständig enhet.
10) om hel längd l. räcka av tyg.
11) om ett till förr använd kvinnlig huvudbonad (i sht bindmössa) hörande band med spets.
12) om tygstycke o. d. avsett för lagning l. skarvning, lapp, bot.
13) om till sänghimmel hörande tygstycke.
14) i uttr. gyllene stycke, om gyllenduk.
15) om anhopning av metall l. malm.
16) om stort fat l. kärl för förvaring av våta varor (särsk. vin l. punsch).
17) om mästerstycke l. gesällstycke.
18) om mynt l. myntstycke l. myntplatt.
19) om kanon.
20) om konstnärligt l. litterärt alster l. arbete; härunder bl. a. om musikalisk komposition (b), om skådespel l. teaterstycke (c), om skriftligt alster av författarverksamhet (d).
21) betecknande ngt l. ngn ss. ett exemplar l. fall av en art l. kategori.
22) pejorativt, om kvinna (förr äv. man) som är elak l. klandervärd l. väcker aversion l. ogillande o. d.
23) i förb. med framförställt räkneord angivande antal exemplar l. individer av viss art.
D. i distributiv anv. o. i anv. som (närmast) ansluter sig härtill.
24) i distributiva uttr., betecknande att ngts pris beräknas för l. efter varje exemplar l. enhet; särskilt i sådana uttr. som betala l. kosta o. d. så l. så mycket (per) styck(et).
25) i uttr. stycke för (äv. efter) stycke o. d.
E.
26) i uttr. av fri(a) stycken.
A.
1) om avskild del (se d. o. I 1) l. bit (se d. o. 3) l. stump av ngt som sönderdelats (ofta på mer l. mindre våldsamt sätt, t. ex. gm att slås l. brytas l. skäras l. huggas sönder). Avskuret, avklippt stycke. Ett stort stycke av rappningen föll ned. Stycken av granaten susade förbi honom. Ett stycke av en sönderbruten värja. Styckena av den sönderslagna skålen gick att sätta ihop. (En runsten finns i) Viggby, i 3 stycken. JBureus (c. 1645) i 3SAH 23: 261. 1 styke af decket (på ett vrak) låg med en kant på botn-stockarne, det andra på hwita Leran, som är grunden der wraket ligger. Triewald Konst. 67 (1734). Ej sällan träffar man stenverktyg, som omisskänligen blifvit tilldanade af ett brutet stycke af ett helt annat verktyg. Nilsson Ur. I. 1: 51 (1839). Ett stycke kol, krita, snöre. SvHandordb. (1966); jfr 9. — jfr ARM-, BEN-, BROTT-, BRÄD-, GLAS-, IS-, JÄRN-, KLIPP-, KLÄDES-, KRIT-, KÄRN-, LÄDER-, LÄRFTS-, NÄVER-, PLANK-, PLÅT-, PROV-, REM-, REP-, SANDSTENS-, SKROT-, SLAGG-, SLESINGS-, SMÅ-, SOBEL-, SPEGEL-, TRÄ-, TYG-, VÄV-STYCKE m. fl. — särsk.
a) i ordspr.; äv. motsv. b. Ansee personena är icke gott, ty han gör ock wel illa för itt stycke bröd skull. SalOrdspr. 28: 21 (öv. 1536). Kommer tu widh en dåre så skär aff kläder itt stycke och lät honom fare. SvOrds. B 4 a (1604). En arg Hundh stillas offta medh ett styckie Brödh. Grubb 661 (1665). Han bryter kakan i tu och behåller båda stycken. Rhodin Ordspr. 59 (1807).
b) om del av ngt (särsk. kött l. bröd) som utgör l. är avsett till föda; i sht om del av slaktat o. styckat djur; förr äv. i uttr. ett stycke smör och bröd, en smörgås; jfr 9 a. Huar och en vndfår wår Herra Christum (i nattvarden), och vthi huart och itt stycke är han alsamman. KOF 1: 298 (1575). Vil man hafva .. (ålen) flådd eller i stycken skuren, står uti hwars och ens behag. Warg 295 (1755). Widegren (1788: smör och bröd). (Barnen hade) förtärt hvar sitt med sirap bestruket stycke bröd. Afzelius Minn. 2 (c. 1870). Tunnbröd, brutet i stora stycken. Östergren (1949). — jfr BOG-, BRÖD-, BRÖST-, DEG-, FLÄSK-, FRAM-, HALS-, LÅR-, LÄND-, MELLAN-, MÄRG-, NJUR-, POTATIS-, REVBENS-, RUMP-, RUND-, RYGG-, SALT-, SID-, SMAK-STYCKE m. fl. — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. ett (l. sitt o. d.) stycke bröd, övergående till att beteckna dels mat l. föda i allmänhet, dels, i utvidgad anv., ngns bärgning l. uppehälle l. levebröd (i form av betalt arbete); jfr BRÖD 4. Migh hörer ock ther til, at iagh täncker vppå min Hustru och Barn, och trachtar ther effter, huru iagh må födha them, på thet at the ock effter min dödh måghe haffua ett stycke Brödh. Leuchowius Zader 416 (1620). Om Gud .. osz igen med fruktsamma år skulle behaga benåda, at den fattige Arbetaren sitt dageliga stycke bröd med lättare lag bekomma kunde, så (osv.). HC11H 12: 110 (1697). Jag .. gick ganska förnögd mina färde (med den erhållna stadsmajorsfullmakten), och i stillhet prisade Gud i mitt hjerta, som mig med detta stycke bröd nådeligen försedt. Dahlberg Lefn. 117 (c. 1755).
β) (†) i uttr. kaka och stycke, se KAKA, sbst. 1 b; äv. dels i pl., i uttr. kakor och stycke, dels enbart stycke, om sovelstycke. VDVisitP 1669, s. 115. 1 kaka och ibland 1 stycke. VDAkt. 1683, nr 47. Därs. 1688, nr 731 (: kaker och stycke). Därs. 1692, nr 456.
c) i pl., föregånget av prep. i, i uttr. betecknande att ngt är l. går l. fås att gå sönder i flera delar, ofta liktydigt med: sönder; i sht i sådana uttr. som gå l. springa l. rämna i (så l. så många) stycken, slå l. bryta l. hugga (ngn l.) ngt i stycken. Pojken slog sin leksaksbil i stycken. Båten bröts i stycken i stormen. Tempelduken remnadhe j tw styckie. Mark. 15: 38 (NT 1526). Dhe danske the trädde Suenske emot, / deras glafwer ginge j stÿcke. Visb. 2: 131 (c. 1695). Slessingz lakan .. uti Stÿcker och Trasor. HusgKamRSthm 1712, s. 369. (Frithiof) Hugger så i stycken ringen / konstfullt utaf dvergar gjord, / delar dem och glömmer ingen / utaf sina män om bord. Tegnér (TegnS) 4: 68 (1824). Riva ett papper i små stycken. SvHandordb. (1966). — särsk. i hyperboliska uttr. Jag är så arg på honom, att jag kunde slita honom i stycken. Huar thet kunde finnas i sanningenn, att then vprorske mannen war Her Steens son, wille han giffua them loff att hugga sig i hundrade stycker. Svart G1 110 (1561). Är dhet vnder iagh icke sprijcker / Aff harm och förtreet i många stycker. Beronius Reb. E 3 b (1674). Jag tror, at jag slår hufwudet i stycken på den der drängen. Holberg Mascarad. 28 (1779). I bröstet den våldsamma spänningen trycker, / att hjärtats väggar vill springa i stycker. JudLittSSkr. 1: 48 (1920).
d) mer l. mindre bildl.; i sht motsv. c (äv. motsv. b). Lucidor (SVS) 1: 184 (1672). Äfwen så .. lägger åter Paulus för osz et godt och fett stycke, när han anförer Propheten Davids ord. Borg Luther 2: 581 (1753). En bekant författare som vågade uppträda till Svenska Folkets försvar .. blef sliten i stycken. Strindberg NRik. 126 (1882). Romerska rikets stabila värld har gått i stycken; kristenheten hotas av araberna, mongolerna, turkarna. KyrkohÅ 1940, s. 272. Varför i herrans namn ska .. (bröderna) hålla på och slita varandra i stycken! Sjögren TaStjärn. 72 (1957).
B. om icke avskild del l. bit av ngt sammanhängande helt o. i anv. som utgör specialfall härur.
2) om ngt konkret som utgör en icke avskild del (se d. o. I 1) l. bit (se d. o. 4) av ngt sammanhängande helt l. om del l. bit (se d. o. 3) som ingår l. skall ingå i en helhet l. vari en helhet (i tanken) delas (o. som ofta uppfattas ss. en självständig enhet); äv. om ngt mer l. mindre abstrakt som utgör en del av ngt (se d). Clenodier .. Ett hattebåndh aff 16 Stÿcher. HusgKamRSthm 1630, s. 115 a. Förgylt Bälte medh heela stycken. BoupptSthm 7/10 1658. Bör alla styckens (till en maskin) grofhet och starckhet proportionera sig efter sina effecters krafft. Polhem Invent. 4 (1729). Ett stycke af tyget är gröfre än det öfriga. Weste FörslSAOB (c. 1817). Främsta, bakersta stycket af käppen. Cavallin (1876). — jfr ARM-, ARMATUR-, ARMBÅGS-, AXEL-, BEN-, BIND-, BOG-, BOTTEN-, BRÖST-, DÖRR-, FASON-, FORM-, FOT-, FRAM-, GLAS-, GLID-, HALS-, HAND-, HÖRN-, JÄRN-, KAMMAR-, KARM-, KLOCK-, KNÄ-, KOPP-, KÄK-, LED-, LÅR-, LÄND-, LÄRFTS-, MELLAN-, MUN-, NACK-, NOT-, NÄS-, PANN-, PANSAR-, RAM-, RIKT-, ROST-, RUMP-, RUND-, RYGG-, RÖR-, SATS-, SIDO-, SKAFT-, SKARV-, SKILJE-, SKULDER-, SLAG-, SLUT-, SMÅ-, TRÄ-, TVÄR-, TYG-, UNDER-, VÄV-, ÄND-, ÖVER-STYCKE m. fl. — särsk.
a) om (litet) land- l. jordområde, land- l. jordstycke; äv. i uttr. stycke land (jfr β) l. åker o. d.; äv. allmännare, om yta utgörande del av ngt. Ære i (dvs. Vadstena kloster) oc begærende eth stycke cronones lææn til pant tha skal thet eder gerna viderfaris. G1R 1: 192 (1524). (Jakob) köpte itt stycke åker. 1Mos. 33: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: jordstycke). Altijdh ligger ett styckit (felaktigt för stycki) Land hoos .. (den giriges granne), thet han tycker sigh fast bättre tiena. Palmchron SundhSp. 234 (1642). Hilmer synte då (under ritten) ut måsen, hwaraf sen et godt stycke blef intaget til beteshage för Grollen. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). Från flygplanet såg vi ett stort stycke av Danmark. SvHandordb. (1966). — jfr GRUND-, HOP-, JORD-, KLÖVER-, LAND-, MARK-, POTATIS-, RÅG-, SKOGS-, TOMT-, ÅKER-, ÄNGS-STYCKE m. fl. — särsk.
α) (i sht i vissa trakter) om en gm gärdsel l. odling av viss gröda o. d. avdelad del av ngns åkermark, teg, åker; äv. övergående till att beteckna jordbruksfastighets hela åkermark (i motsats till hustomt). Åkerstycken .. voro lagda i små ryggar .. ryggens .. högd .. emellan styckerna tyckes vara 2 à 3 qvarter. Kalm VgBah. 182 (1746). På det obesådda stycket infann sig snart bockskägget (dvs. en flygsandsväxt). QLm. 1: 44 (1833). När jag så (vid harvningen) kört tvärs över stycket, första drätten, stod stenskvättan där. Larsson Hemmab. 106 (1916). Söndersplittringen i små tegar, ”stycken”, är kännetecknande för åkern i de sydösterbottniska byarna. Smeds Malaxb. 166 (1935). Ute på stycket. SvHandordb. (1966; betecknat ss. provinsiellt).
β) (†) om förh. i USA, ss. måttsenhet, i uttr. stycke land (jfr huvudmom.), om landområde omfattande en acre. Hwar inwånare, som har 1000 stycke land (i Philadelphia), har frihet at bo antingen wid en af Canalerna eller på stora gatan. SvMerc. 1: 139 (1755).
b) (numera föga br.) med försvagad bet., i uttr. i stycke, i bitar, stycke för stycke, styckvis. Jag fruktar, att man är för mycket vågsam för ett lagförslag i stycke och för litet för att göra det i helt. JGRichert (1835) hos Warburg Richert 2: 118; jfr HEL, adj. 3 f α. Scholander 3: 131 (1868).
d) om ngt mer l. mindre abstr. som utgör en del av ngt; bit; avdelning; avsnitt; beståndsdel; element. Svart Ähr. 43 (1560). Thenne Bekiennelse innehåller Bättringenes (trenne) Deelar eller stycker, som äro, ånger .. och .. Troo: Hwilka vthi Böönen vthbrista skola. Emporagrius Cat. S 4 b (1669). Mechaniquen, med desz stycker. Tessin Bref 2: 158 (1754). Straffet för edsöresbrott .. bestod af tre särskilda stycken. Schlyter JurAfh. 1: 68 (1836). Ett stycke af min politiska trosbekännelse. De Geer Minn. 1: 177 (1892). Han stirrade på kopparporten som om den för alltid slutit sig om ett stycke av honom själv. Siwertz Tråd. 12 (1957). — jfr BESTÄMNINGS-, BI-, GRUND-, MOT-, REGEMENTS-, SIDO-, SKILJE-, SMÅ-STYCKE. — särsk.
α) betecknande sådan del av tillgängligt kunskapsstoff vari meddelas undervisning inom (en avdelning l. gren av) ett särskilt läroämne, närmande sig bet.: ämne, läroämne; äv. om ämne för behandling i skrift l. tal. Leste då Loccenius svänska lagen, Skefferus ius naturæ och gentium, och Åkerman jus Romanum, och Adiunctus juris .. Lundius finge då privatim i alla 3 stycken sigh medh ungdomen öffva. Rudbeck Bref 40 (1666). Undervisning i de stycker som vid academien föredragas. Annerstedt UUH Bih. 5: 216 (1792). Ehrenfried hade ingen förmögenhet, men var skicklig och gaf undervisning i åtskilliga stycken, så att han drog sig fram temligen. Wetterbergh Sign. 154 (1843). — jfr KUNSKAPS-, LÄRO-STYCKE.
β) om var o. en av de mindre måttsenheter vari en större måttsenhet delas. Bepröfwat är, at .. een Spannemåhls Tunna, då sin rätta proportionerade stycken hafwer, när hon vthi femtyo sex Kannar deelt blifwer. PlacatMåttWicht 1665, s. A 3 a.
γ) (†) i kortspelet jass (se JASS, sbst.1 2): trumf bestående av kung o. dam, vilken ej behöver anmälas förrän ngt av dessa kort spelas ut. HbiblSällsk. 1: 202 (1838). Lundequist KonstSpel. 3: 102 (1849).
3) ss. ett relativt, obestämt mått för längd l. avstånd l. tid.
a) (ngt vard.) om en (till sin längd obestämd) del l. sträcka (se STRÄCKA, sbst. 1, särsk. 1 a) av väg l. avstånd, särsk. (o. urspr.) i uttr. [jfr t. (ein) stück weg(es)] (ett) stycke väg (förr äv. ett stycke vägs); bit (se d. o. 2 h); äv. om sådan del osv. av långsträckt byggnadsverk (mur o. d.); äv. bildl. Det är ett långt stycke dit. Bara ha ett litet (kort) stycke att gå. Huset ligger bara ett (litet) stycke härifrån. Ett stycke av gatan låg under vatten. Jag blev ett långt stycke efter. Följa ngn ett stycke på vägen, i sht förr äv. väg. Som än nu itt litit stycke wägs war til Ephrath, tå födde Rahel. 1Mos. 35: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: stycke väg). Godt stycke härifrån och dit, sade Gumman såg til månan. Dalin Argus 1: 71 (1733, 1754). Några stycken af vägen äro steniga. Weste FörslSAOB (c. 1817). Det är dock ett stycke väg mellan slughet och falskhet. Rydberg RomD 12 (1876). Det enda stycke svensk kust, som sköljdes av västerhavets vågor. Segerstedt Händ. 22 (1923, 1926). Gustafsson FamF 187 (1975). — jfr BAN-, VÄG-STYCKE. — särsk.
α) (numera föga br.) i (det mer l. mindre emfatiska) uttr. långa (förr äv. hela) stycket, ett långt stycke, en lång l. längre sträcka; äv. liktydigt med: på långt håll l. avstånd (i denna bet. äv. i uttr. på långa stycket). Linné Bref I. 1: 323 (1732: på långa stycket). Kampen .. slog bak ut och gjorde så mägtiga språng, at .. (ryttaren) tumlade långa stycket bort i en dam. Dalin Vitt. II. 6: 109 (1740). Jagas Flyg-fisken .. så har han .. fått Bröst-fänor .. hwar med han, såsom med wingar, kan flyga ifrån sin fiende, och wid nedfallandet har avancerat hela stycket undan. SvSaml. 3—6: 253 (1765). Fartyg hafva flera gånger drifvits alldeles upp på land (vid Buenos Aires redd), så att de stått långa stycket från stranden, då vattnet .. återgått till sin vanliga höjd. Skogman Eug. 1: 44 (1854). Försåvidt, som ju stundom händer, någon hög gammal asp där förstuckit sig, så vill jag våga mycket på, att hon skall tydligt röja sin närvaro långa stycket, innan du fått sigte på henne. PT 1903, nr 271 A, s. 3. Ericson Fågelkås. 2: 169 (1907).
δ) i uttr. ett stycke, i allmännare l. överförd anv., övergående i adverbiell anv.
α') betecknande en liten l. betydande kvantitet l. grad av ngt, lite grann, lite, något litet resp. ganska mycket; äv. i uttr. ett gott l. betydligt o. d. stycke, en hel del; ganska långt; ganska mycket; äv. i uttr. på ett stycke håll, på (lite) håll l. avstånd. Nu har vi hunnit ett gott stycke med (l. på) arbetet. Redan är jag et godt stycke på vägen at göra et Företal. Kellgren (SVS) 5: 600 (1792). I afseende på så kallad ”popularitet” hjelper det wiszt ett stycke, att kunna, liksom Stagnelius, föra sin talan i ett språk och en vers, som redan i och genom sin egen musik .. oundwikligt hänföra. SvLittFT 1834, sp. 67. (Napoleon) fordrade ännu samma villkor, som uppställdes i Frankfurt, ja gick till och med ett godt stycke därutöfver. Forssell i 3SAH 3: 340 (1888). Det är .. rätt godt att .. släppa in frisk luft genom att tre eller fyra gånger om dagen öppna fönsterna ett stycke. Odenius 2Celsus 237 (1906). Höglund Branting 1: 438 (1928: betydligt). GbgMP 1948, nr 84, s. 4 (: på ett stycke håll). (Underkjolen) är stor och vid, den räcker ett gott stycke. Moberg Invandr. 415 (1952).
β') (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) i uttr. ett stycke, ss. bestämning till ett adjektiviskt ord i komp.: lite (se LITEN 3 e α), en smula (se SMULA, sbst. 5), något (se NÅGON III 1). (Sancho till Don Quijote:) Ers Nåd är ett stycke slugare än hin själf i alt som ni talar och tänker. Lidforss DQ 2: 327 (1892).
b) (ngt vard.) om obestämd (vanl. tämligen kort) del av tidsperiod; i uttr. ett stycke ofta liktydigt med: lite, något; äv. (o. urspr.) i uttr. stycke tid l. sådana uttr. som stycke på l. av tid; äv. i sådana uttr. som ett gott l. långt stycke (in på en tidsperiod o. d.), tämligen långt l. rätt lång tid (in på en tidsperiod osv.). Ett stycke fram på dagen upphörde snöfallet. Nu framledne sommar, hwilken .. (de ryska förhandlarna) med prutande och tingande hafwa sampt med hösten och stycke af wintren bortnött och fördrögt. RA II. 2: 103 (1617). Innan iag får Brors swar är temmel(igi)t stycke på .. tijden förfluten. JCederhielm (1701) i KKD 8: 181. Under långa stycken af den tid, hvarom vi tala, lefde knappt en Svensk man, som mindes, när fäderneslandet hade fred. Svedelius SmSkr. 1: 5 (1844). Ett långt stycke sedan man .. förlorat förmågan att glädja sig öfver andras glädje, behåller man .. förmågan, att deltaga i andras smärta. Wikner Pred. 345 (1879). Jag har verkligen tillbragt ett angenämt stycke tid sedan vi skiljdes åt. Lagerlöf Brev 1: 14 (1884). Ännu ett gott stycke inpå 50-talet. Auerbach (1913). Ett stycke in i januari .. saknades Bergman en kväll (vid körövningen). Salje DessDBröd. 404 (1964).
4) om en (i regel gm typografiskt arrangemang (numrering l. ny rad (se a) l. rubrik l. stilsort o. d.) framhävd l. markerad) del (se d. o. I 1 b α) l. avsnitt (se d. o. 3) l. avdelning (se d. o. 3 b) av skrift (se SKRIFT, sbst.1 8); i sht om sådan del osv. som utgör ett organiserat element i skriftens innehållsliga (o. yttre) uppbyggnad, äv.: punkt (se d. o. 9) l. moment (se d. o. 1 a slutet) l. sak (se SAK, sbst. 9); äv. med tanke på l. om det semantiska innehållet i det skrivna, sak (se SAK, sbst. 6 c). Valda stycken av svenska författare. Följande stycke ur boken kan tjäna som exempel. Hon kunde långa stycken av dikten utantill. OPetri 1: 12 (1526). Att sjelfve frambära ett Skaldeoffer åt .. (G. II A.) har en af Academiens ledamöter (dvs. Gyllenborg) .. lofvat uppläsa ett stycke af sitt Tåg öfver Bält, som föreställer Carl Gustaf mötande Konung Gustaf Adolph i de sällas boningar. Kellgren i 1SAH 1: 294 (1786, 1801). Läsa ett stycke i Virgilius. Weste FörslSAOB (c. 1817). Då synnerliga skäl därtill äro, må Konungen .. förordna, att val till andra kammaren för viss valkrets skall förrättas å annan dag än i första stycket sägs. SFS 1921, s. 62. Styckena med liten stil hoppar vi över. Östergren (1949). Lo-Johansson Förf. 44 (1957). — jfr BIBEL-, FRÅGE-, INNANLÄSNINGS-, LÄRDOMS-, LÄRO-, LÄSE-, SIDO-, SKRIV-, ÖVER-, ÖVNINGS-STYCKE m. fl. — särsk.
a) om vart o. ett av flera sådana avsnitt som börjar på ny (ev. indragen) rad (o. ev. avgränsas gm rubrik), särsk. i uttr. nytt stycke; förr äv. om mening (se MENING, sbst. 7) avgränsad gm punkt före o. efter. Här tror jag vi tar nytt stycke. Fichtelius Wegw. 4 (1717; om mening). Första Stycket. Atterbom PhilH 1 (1835; rubrik). (Vid rättelser i korrektur iakttages:) Att nytt stycke skall börja anmärkes med [ där stycket skall börja, och i marginalen utsättes: [ ny rad. Elge BoktrK 50 (1915). Du skriver för långa stycken, det blir så tungläst. Östergren (1949). Strömquist Styckev. 19 (1987).
b) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om kristendomsstycke (äv. med tanken riktad på innehållet). OPetri 1: 33 (1526; om trosartikel). Nw fölier thet Tridie stycket vthi wår Christelighe Catechismo, som lyder om Bönen och tacksamheeten emoot Gudh. Carl IX Cat. O 2 b (1604). Ungdomen förhördess .. och .. förmantess att lära sigh styckena bätter och uttydninghen bätter. Murenius AV 414 (1659). I Trones stycker, märkte jag, at det war förbudit, at disputera om des grundreglor. Roman Holbg 98 (1746). Var läsa vi i våra kristliga stycken, att .. (djävulen) förmår allt? Högberg Utböl. 2: 75 (1912). Stiernstedt Ryskt 69 (1935). — jfr GRUND-, KATEKES-, KATEKISMI-, KRISTENDOMS-, LÄRDOMS-, LÄRO-, SALIGHETS-STYCKE.
c) (numera bl. mera tillf.) övergående i mer l. mindre adverbiell anv., övergående i 3 a δ α', i uttr. långa stycken, till stor del, i stor utsträckning. Arbetet är långa stycken rätt tungläst. KyrkohÅ 1916, LittÖ s. 29. Schück AllmLittH 3: 525 (1921).
5) [jfr 2 f] om sak (se SAK, sbst. 6) l. förhållande (se d. o. 4) l. omständighet (se d. o. 2) l. avseende (se d. o. II 7) som utgör l. uppfattas ss. en del av ett större helt; hänseende; fråga (se FRÅGA, sbst. 3); punkt (se d. o. 9); numera bl. i a o. b. (Herodes) fråghadhe honom (dvs. Jesus) om mong stycker, men han swaradhe honom intit. Luk. 23: 9 (NT 1526; NT 1981: ställde .. en mängd frågor). Låtom osz .. undersöka huru många Skiepp och Siöfolck I hafwen; Ty utaf desze stycken kan man bäst dömma om eder Macht. Ehrenadler Tel. 480 (1723). Det är förnämligast twenne stycken, som wid denna jemförelse tagas i betraktande, det ena, att lagens embete predikar fördömelse .. det andra, att lagembetets herrlighet är upphörande. Melin Pred. 3: 103 (1852). — särsk.
a) föregånget av prep. i l. uti följd av bestämning utgörande adj., räkneord l. pron., = AVSEENDE II 7 d. Hwar vthinnan henger thet ath man kan fultgöra gudz bodh?, Swar. vthi tw stycke, som är j thet ath wij elske gudh, och ath wij elske wår nästa. OPetri 1: 146 (1526). BOlavi 83 a (1578: Vthi; om punkter i fråga om medicinsk behandling). Uthi många stycken äro wij wärre än Hedningarna. Ekman Siönödzl. 76 (1680). Dalin Hist. III. 1: 89 (1761: i åtskilliga stycken). Jag har varit på tu man hand vittne till några af dessa Geijers märkvärdiga ögonblick, då han förrådde ett så djupt förakt i vissa stycken, som man endast finner öppet uttaladt hos den stormande Thorild. Sturzen-Becker 1: 31 (1861). I väsentliga stycken hade färdplanen (för flygplanskryssaren Gotland) tillrättalagts just för att tjäna näringslivet. VFl. 1937, s. 71 (citat). Fruntimmer ja — även i det stycket hade Lundin en förmodligen medfödd begåvning. Svenson Mord 23 (1967).
b) om ngt som angår l. rör ngn l. som tillkommer l. åligger ngn ss. en plikt l. uppgift att sköta l. göra l. känna till, angelägenhet l. göromål l. värv l. uppgift l. förpliktelse, sak (se SAK, sbst. 7); särsk. i pl., om kunskaper som ngn anses böra ha (i sht på grund av meddelad undervisning l. genomgångna studier); numera i sht dels i uttr. i sina stycken, i det som man bör veta, dels i uttr. kunna sina stycken, kunna det som man bör kunna, kunna sina saker. Wij behoffue tænckia tiil nogon raadh med hwar annen paa thenne siidhon, Hwru wij her epther waare styckiæ foretagha scholæ. G1R 1: 283 (1524). At sättia någon Prästman alldeles, eller til wisz tijd, ifrån Embetet .. äre stycken som Biskopen och Capitlet tilhöra. Kyrkol. 19: 13 (1686). Måste den Hyttearbetare, som wil Masmästare blifwa, .. hafwa lagt handen wid Råstbränningen, warit Upsättare (m. m.) .. När han desze stycken igenomgått, skal han, wid Ämbetsmötet, af Öfwermasmästaren förhöras. PH 8: 7150 (1766). Victor är efter alla upplysningar jag fått äfvensom efter alt hvad jag kann finna, ganska hemma i sina stycken. KAAlmgren (1864) i HH XXXVI. 3: 146. Hade examinanden varit säker i sina stycken, skulle det väl ha gått an, men han stakade sig alltemellanåt. LundagKron. 2: 28 (1921). Hjärtpunkten är andra trosartikeln. Det vet varje västkustkonfirmand, som kan sina stycken. TurÅ 1964, s. 128; jfr 4 b. — jfr BOHAGS-, KATEKISMI-STYCKE.
c) (†) om (innehållet i) ngt som yttras, yttrande (med tanke på det semantiska innehållet), sak (se SAK, sbst. 6 c). Saadane och monghe andhre lygnactughe stycker haffuer han sagdt. G1R 2: 258 (1525). Om en wijs man fåår höra någhor nyttugh stycker, så håller han ther mykit aff, och förbättrar thet. LPetri Sir. 21: 18 (1561). Natalie talade långa stycken till .. (pastorns) pris, och säger att han spelar harpa som sjelfva konung David. Bremer Nina 435 (1835); jfr 4 c.
d) (†) om grammatisk kategori. Substantivum och Adjectivum hafwa tilhopa följande stycken: Genus, Numerus, Casus och Declinatio. Molander Förespel 20 (1753).
e) (†) pregnantare, om ngt som är jämförelsevis obetydligt, småsak (se d. o. 3). Allt hvad det Norra Frankrike har utstått, / Ehur förskräckligt, är dock stycken blott / Emot de massor af förödelse / Och menskoslagtning -skjutning och -fördränkning, / Som öfvergått det Södra och det Vestra. Franzén Skald. 2: 69 (1825, 1828).
6) [jfr 2 d] om enskild handling (se d. o. 5) l. gärning, vanl. med tanke på dess moraliska beskaffenhet (om den är att berömma l. klandra); äv. om berömvärd l. beundransvärd skicklighet l. färdighet; särsk. om berömvärd handling, dåd l. bedrift l. bravad l. konststycke o. d.; i sht med attribut angivande handlingens (moraliska) beskaffenhet; numera bl. i a. Doch giorde the Swenske som the pläge, / Vprächtighe stycker bringe til wäge. Svart Gensw. H 5 a (1558). Thervppå sprung han vthi sitt Harnisk i Elfwen, så at ändogh the skuto effter honom månge Pijlar, så samm han lijkwäl oskadd och oskamferat til sine Stallbröder, hwar medh han wågadhe ett stycke som mehra är nampnkunnigt .. än trowärdigt. Schroderus Liv. 60 (1626). Det är ingen, som icke dömer .. (om fördraget med tsaren) som sig bör, och anser det som ett särdeles stort stycke ibland H:s M:ts bedriffter. Bark Bref 2: 215 (1707). Lindfors (1824; utan attribut). (Akrobaten) skulle ”amysera” sällskapet med åtskilliga gymnastiska och akrobatiska konster och stycken i de mest förvånande variationer. Wetterbergh Sign. 35 (1843). — jfr BRODER-, DYGDE-, GRANNE-, HJÄLTE-, KARL-, KONST-, MODER-, MÄSTER-, PARAD-, PROV-, SKRYT-, VÅG-, VÄN-, VÄNSKAPS-, ÄRE-STYCKE m. fl. — särsk.
a) om omoralisk l. ohederlig l. brottslig l. bedräglig l. orättfärdig handling, omoraliskt osv. tilltag, orättfärdighet l. missgärning l. bovstreck o. d.; äv. (o. numera i sht, ss. senare led i ssgr) med mindre klandrande innebörd (i sht med inbegrepp av tanke på att handlingen är ett utslag av skämt- l. leklynne), skälmstycke, spratt, streck (se STRECK, sbst.3 3), tilltag (särsk. i uttr. göra (ngn) ett stycke, spela (ngn) ett spratt o. d.); äv.: list (se LIST, sbst.1 2; i ssgn KRIGS-STYCKE); utom ss. senare led i ssgr numera mindre br. (Danskarna) aathe kööth och fläsk i fastonne och giorde monge andra ocristeliige stycker. SvTr. 4: 29 (1522). (Diana:) Ney. Thet går dig (dvs. Cupido) ey an. Dine Stycken lycke dig aldrig / Emot the kyske Jungfrur. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668). Thet var en besatt .. och när han fick se mig, sade han; Tu grå gubbe, med kortta håret, giorde mig ett stycke; tu togst en stek af mig, ther jag skal betala tig före. Swedberg Lefw. 544 (1729). Förakta lyckans falska stycken, / Och fly de blinda menskjotycken. Nordenflycht QT 1748—50, s. 101. Den som .. gjorde något .. ohövligt stycke i gillet, fick .. böta. Ambrosiani SvSkråämb. 28 (1920). — jfr BOV-, FÖRRÄDAR-, HOR-, JUDAS-, KONST-, LAST-, MORD-, O-, OTROHETS-, PUTS-, ROMAR-, RÄV-, SKALK-, SKAM-, SKÄLM-, SKÖKE-, SVARTKONST-, TASKSPELAR-, TJUV-STYCKE m. fl.
b) (†) allmännare: beteende l. förfarande l. tillvägagångssätt; äv. i uttr. hålla det stycket, använda det förfarandet; jfr 7. Efter thett the bleffue .. förhindrade för modwäder skuld .. bleffue the i samma hampnan beliggiandes och hulle .. thet styckett, att om dagen tilstadde the de 2 fångar gåå löss på kobryggian hos theras wagdt, men om natten läste the them in i fiättrar. Brahe Kr. 10 (c. 1585). — jfr SKADE-STYCKE.
c) pregnant(are), i uttr. (när, äv. då) det kommer till stycket, (när) det (verkligen) skall bli av, (när) det blir verklighet, (när) det kommer till avgörande l. utförande l. förverkligande, (när) det kommer till kritan (se KRITA, sbst. 5), (när) det kommer till saken (se SAK, sbst. 6 e γ). (En person har beslutat bygga ett hus.) Det kommer så till stycket. Och egaren talar .. i förtroende till sin byggmästare. ÖresundP 11/1 1848, s. 1. Hela rikets välfärd (är), när allt kommer till stycket .. beroende på bönderna och ”bondlandet”. VL 1891, nr 49 A, s. 3. När det kom till stycket vägrade han .. (dvs.) när det verkligen gällde. SvHandordb. (1966).
7) (†) botemedel (se d. o. 2) l. medel (se MEDEL, sbst. 13 b); äv. (med inbegrepp av 6 (b)) övergående i bet.: metod (att göra ngt). Lemnius Pest. 21 (1572; uppl. 1917). Äre här vthi mest författat och insatt alle the nödhtorfftigaste stycker, som til förnemde siukdom (dvs. pesten) aff nödhen wara wil. Berchelt PestOrs. A 5 a (1589). Om Hästens Hals swäller, så att han icke kan böija honom, ett försökt Stycke. Rålamb 13: 162 (1690).
8) [jfr uttr. vara ett hår av hin] i uttr. (ett) stycke av ngn l. ngt, betecknande att ngn l. ngt delvis är som ngn l. ngt l. har drag av l. (starkt) påminner om ngn l. ngt l. är något l. litet av ngn l. ngt. Runeberg (SVS) 7: 153 (c. 1836). (A. G. Nordenskiöld) hade i sitt blod ett stycke af en anarkist. DN 14/8 1901, s. 2. En rikt utrustad personlighet ter sig Erik Vasa som ett stycke av ett geni. OoB 1936, s. 323. Strindberg, som hade ett gott stycke av ordningspedanteri i sin natur, hade (osv.). NFMånKr. 1939, s. 718. Han är ett stycke av en äventyrare. SvHandordb. (1966).
C. om ngt som utgör l. uppfattas ss. en helhet l. en fristående självständig enhet o. i anv. som utgör specialfall härur.
9) [utvecklat ur 2] om ngt (i sht ngt konkret) som utgör l. uppfattas ss. en helhet l. fristående självständig enhet, icke ss. en del av ngt större; äv. (särsk. ss. senare led i ssgr) om sammanhängande kvantitet l. anhopning l. mängd av ngt, bit (se d. o. 2). Korset war jtt stycke trä. OPetri 1: 310 (1527). Hafuer jagh .. befunnet, at man på thetta sättet som nu beskrifuit är, fuller något skulle skynia i grofft, och ther wigten är stor; men knapt och nogha til at säija huadh et stycke Godz håller i fijn til korn och karat; thertil wille wara nödigt et behändigare Wercktygh. Stiernhielm Arch. Dedic. B 1 a (1644). Hwar til skull' jag väl bruka. / Et stycke rutit trä. Lindahl Syrinx 7 (1747). Ett stycke tyg kan göras till en duk. Aspelin TankVäg. 1: 116 (1958). — jfr AKT-, AXEL-, BOHAGS-, FASON-, FORM-, GULD-, HAK-, HAND-, IS-, JÄRN-, KALK-, KLÄDES-, KNÄ-, KONST-, KOPPAR-, KOX-, KRUM-, LIV-, LÄRFTS-, MALM-, MARMOR-, METALL-, MOT-, MÖBEL-, NÄVER-, OST-, PAPP-, PAPPERS-, PLÅT-, PRAKT-, RAM-, REM-, REP-, RYGG-, RÖK-, SADEL-, SALT-, SIDEN-, SILVER-, SKIFFER-, SKINN-, SKULDER-, SLAGG-, SMIDES-, SMÅ-, SMÄLT-, SMÖR-, SOBEL-, TENN-STYCKE m. fl. — särsk.
a) i ordspr. (äv. i ordspr. som kan anslutas till 1 b); särsk. i ordspr. den som gapar över mycket mister ofta hela stycket o. d. Dhen som wil för mycket, mister offta heela stycket. Grubb 406 (1665). Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket. Rhodin Ordspr. 21 (1807). En liten välsignad bit är bättre än ett stort förbannadt stycke. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i uttr. i vilka markeras att ngt icke är delat utan består av blott en del; i sht i uttr. i (förr äv. av) ett stycke (ofta med ett emfatiskt betonat), i en enda bit, hel, icke delad; äv. dels: oavbrutet, i ett sträck, dels bildl.; äv. i uttr. vara i ett stycke med ngt, hänga ihop med l. bilda en helhet samman med ngt; äv. dels i sådana uttr. som (skuren) ur l. stöpt i ett stycke, äv. bildl.; särsk. om person: helgjuten (se d. o. 2 b), dels i uttr. skuren ur samma stycke, bildl., betecknande att ngn är likadan l. har samma inställning till ngt som ngn annan. Plagget är skuret i ett stycke. Pelaren är af marmor i et stycke. Sahlstedt (1773). Jag (E. G. Geijer) .. sofver så efter dagens vedermödor åtta timmar i ett stycke. MoB 7: 174 (1812). Herman Bangs .. diktning (har) ständigt bevarat sitt väsens kontinuitet. Som han är, är han skuren ur ett stycke. Söderberg 10: 122 (1903, 1921). (Altaret) skall vara en aln långt och en aln brett .. dess horn skola vara i ett stycke därmed. 2Mos. 30: 2 (Bib. 1917). Den äkte bonden har en blick, som .. är särskilt konstruerad att se djur. Härvidlag äro nog alla riktiga bönder skurna ur samma stycke. Lo-Johansson VagFrankr. 120 (1927). Jag var inte stöpt i ett stycke. Jag visste inte, var jag stod. Salander Boleslawski o. Woodward Lans. 82 (1934).
c) [jfr b] med försvagad bet., i uttr. i stycke (med ngt), betecknande att ngt passar ihop l. går ihop l. stämmer överens (med ngt; se PASSA IHOP II 3, GÅ IHOP 4), i harmoni (med ngt); företrädesvis i α. Beckman Påfv. 81 (1880). WoH (1904). — särsk.
α) (numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) i uttr. passa (väl l. illa o. d.) i stycke (äv. stycket, i sht förr äv. styck), passa (ihop) l. gå ihop l. stämma överens; äv.: vara lämplig; äv. dels i uttr. passa i ngns stycke, passa l. vara lämpligt l. fördelaktigt för ngn, dels i uttr. passa (förr äv. passa sig) i stycke (äv. stycket l. styck) med ngt, passa l. gå ihop l. vara i enlighet l. stämma överens med ngt; jfr β. Passar det i stycket att gifva en, två à tre groschen (i drickspengar), så äro de välkomna; om icke, så visas intet missnöje. Snellman Tyskl. 450 (1842). Dagl. Allehanda gjorde sig tillgodo allt som passade i dess stycke. UrKorrCronholm 92 (1867). Forssell Hist. 1: 39 (1869: passade sig). (Tom) hörde icke hvad Amy yttrade, och när hon tystnade förväntansfullt, kunde han endast framstamma ett tafatt bifall, hvilket .. icke alls passade i stycke. Lipmanson Clemens TomS 128 (1877). Wagnerska ledmotiver och Gounodska våldsamma känsloutbrott .. passa föga i stycke med behändiga dansrytmer. Norman MusUpps. 55 (1882). Hur passar nu detta i styck med det föregående? VL 1901, nr 61, s. 3. Andersson i 3SAH LXVI. 1: 148 (1956: passade väl i stycke med).
β) (numera mindre br.) i uttr. gå i styck, förr äv. falla l. bära sig i stycke(t), passa i stycke(t) (se α); äv. i uttr. vara l. gå i stycke (äv. styck) med ngt l. vara l. ligga i ett stycke med ngt, passa i stycket med ngt (se α). Champagne till inslag, Rhenskt till varp, / Se det kan bära sig i stycket. Valerius 2: 90 (1809). Fahlcrantz 2: 165 (1826, 1864: det faller sig så skönt i stycket). Blanche Bild. 4: 237 (1865: bar sig temmeligen väl i stycke). Bergström LittNat. 92 (1889: går i stycke med). Patriotism och affärer äro två skilda saker, som ej gå riktigt bra i styck. SDS 1895, nr 272, s. 2. (Nyss citerade) sats hade likaväl kunnat höra hemma i Harald Oluffsons visbok, och den är onekligen i stycke med den äldre tidens lynne och med nationalkaraktären. Schück (o. Warburg) LittH 1: 335 (1896). Annerstedt i 3SAH 17: 35 (1902: är i ett stycke med). Berg Sjöf. 28 (1910: låg i ett stycke med).
d) (i Sydsv.) (urspr. ss. egentligt bokmärke använd, på olika sätt formad) mindre papperslapp (av tjockare papper) försedd med kulört bild (i sht använd av barn i den lägre skolåldern ss. bytes- o. samlarobjekt), bokmärke. Stiernstedt Mitt 1: 242 (1928). Så hade vi styckeböcker, vari klistrades in stycken, inköpta i boklådan. Henning HbgMinn. 1: 104 (1950; om förh. på 1890-talet). Varje genombildad läsare vet att stycken är den skånska motsvarigheten till det göteborgska bilden och det svenska bokmärken. SvD 25/6 1984, s. 16.
e) om sak (se SAK, sbst. 11) l. föremål (se d. o. 3 b) l. ting(est) i allmänhet; äv.: vara l. varuslag. Ffor(benämn)de stycker salt hwmbla och anneth ær dyrth j tydzlandt för örligit schuldt som j the landzendar ær. G1R 2: 11 (1525). (Hallandssnickarna) klagade .. öfver många förtretligheter och hinder, som Göteborgs handtvärkare göra dem vid sina styckens införande till Staden. Barchæus LandtHall. 11 (1773). — jfr ARBETS-, IMPORT-, SILVER-, SINK-, SKÅDE-, VERK-STYCKE m. fl.
f) (†) pregnant(are), om dyrbart l. värdefullt föremål (i sht smycke l. dyrbar prydnad o. d.); äv. om ngt (i sht antikvitet) som är dyrbart gm att vara sällsynt; i sht med adjektiviskt attribut; äv. bildl. Ähre .. (guldsmederna) begärend(es) ett twsend Lödig marck sylffuer, thill adt fulende och fulborde thee stycker, såsom Edher Kong:e M:tt haffuer them befaledt. HH XXXIII. 1: 165 (1561). (Vällusten) går beprydd medh kosteligh stycke, / At ther medh fånga ens hogh och tycke. Rudbeckius Starcke B 3 b (1624). Gambla och rara Stycken och Antiquiteter som äre Ärfde Man ifrån Man. Verelius 65 (1681). Där (dvs. på bordet) låg en kostbar Ring och Gulluhr med ibland, / Och stoman til en Krans emellan desse stycken. Brenner Dikt. 1: 260 (1712). At låta taga från sig et sådant stycke, som et krigsbaner, hade warit en altför stor skam efter de gamlas tycke. Dalin Hist. 2: 19 (1750). (Pojken) tog .. fram sin dryckesbägare .. och .. alla gästerna i öl-stugan tyckte den vara ett mäkta kostligt stycke. SvFolks. 258 (1844). — jfr KABINETTS-, PRAKT-STYCKE. — särsk. i pl., i uttr. goda stycken, värdesaker o. d., äv. övergående till att beteckna ekonomiska tillgångar i form av (pengar l.) värdeföremål. Då wil iagh .. / .. fort dragha / .. och medh migh tagha / Guld, sölff, peningar och smycke, / Hwadh iagh har all godhe stycke. Prytz G1 F 3 b (1622). ConsAcAboP 7: 431 (1694).
10) om hel längd (se d. o. 6) l. packe (se d. o. a) l. räcka (se RÄCKA, sbst.1 II 1) av tyg (av varierande längd), använd ss. längdmått o. utgörande enhet vid produktion o. försäljning; numera bl. ss. senare led i ssgrna HALV-, HEL-STYCK(E). j stycke och xx alna ængelst, ij stycke och viij alna kersin. OPetri Tb. 166 (1527). Silkesbandh smala ett halft stycke. BoupptSthm 29/11 1665. Men den försiktighet är nödig förrn det tags, / Att stycket vecklas ut och skärskådas i dagen; / Ty våra handelsmän förstå att dölja sig. Remmer Theat. 1: 34 (1814). Så får du dina tygbitar, och så är du grufligen ledsen öfver, att de alls intet se ut i stycke, som i proflapp. Knorring Skizz. II. 2: 9 (1845). Dessutom utförsäljas enstaka stycken av våra högsta kvaliteter i crêpe de chine, crêpe satin och crêpe georgette romain. SvD(A) 1933, nr 238, s. 5. Stycke .. (dvs.) Längdmått, 15—65 alnar, för linne-, hamp- och bomullsväv vanl. 50 alnar = c:a 30 m, för kläde och siden vanl. 25 alnar. 2SvUppslB (1953). — jfr DAMAST-, HALV-, HEL-, KLÄDES-STYCKE m. fl. — särsk.
a) i ordspr.; jfr 9 b. De äro två alnar af ett stycke. SvOrdspråksb. 12 (1865). Granlund Ordspr. (c. 1880).
11) (förr) om ett till (i sht vid högtider buren) kvinnlig huvudbonad (i sht bindmössa) hörande band med därvid fäst (rynkad o. stärkt) spets (l. bit broderad tyll), buret under mössan så att spetsen osv. stack fram i pannan (särsk. i uttr. mössa och stycke l. stycke och mössa, om mössan med spetsen osv.); äv. om sådant band buret utan mössa; jfr LIN 3 a β, MÖSSA 1 b. Sörg-Musser och stycken. BoupptSthm 1680, s. 900 a, Bil. 16/5. Hännes (dvs. krögarfruns) fägring vann mitt tycke, / När hon satt vid krogdörn ibland, / Med bindmössa, krusadt stycke, / Och et glas i hand. Bellman (BellmS) 1: 151 (c. 1775, 1790). Lilliestierna Minn. 93 (1874: stycke och mössa). En qvinnolufva med stycke. JmtFmT 1: 136 (1895). Till hustrurnas bindmössor hörde .. mösselinet eller stycket. MeddNordM 1901, s. 245. Mössa och stycke .. en huvudbonad som sedan gamla tider använts av flickorna vid konfirmationen. Edqvist Skolm. 57 (1916). Med vitt stycke på sitt släta, benade hår gled hon sakta in med handen för ljuset. Väring Vint. 218 (1927). TurÅ 1984, s. 267. — jfr MÖSS-, PANN-, SKO-, SORG-STYCKE m. fl. — särsk. (†) om ett slags krås (se KRÅS, sbst.3 1). 12 st(ycken) Stickade Stycken under hakan, af toille de marceille. BoupptSthm 1689, s. 168 b (1688).
12) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) för lagning (se LAGA, v. 10) l. skarvning (se SKARVA, v.1 1) av ngt (i sht tyg) använt l. avsett tygstycke, lapp (se LAPP, sbst.3 1 a) l. bot (se d. o. 5) l. skarv (se SKARV, sbst.3 1); jfr STYCKA, v.2 3. Mark. 2: 21 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Satt nÿa stycken utj Pagen Mejerhjelms Böxor. KlädkamRSthm 1741, s. 231. (Sv.) Stycke som tillsättes för att göra något längre .. (Fr.) Alonge. Nordforss (1805). Sätta stycken i en strumpa. Weste FörslSAOB (c. 1817). Meurman (1847).
13) (†) till sänghimmel hörande, från takets sidor nedhängande tygstycke. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 147 (i handl. fr. 1695).
14) (†) i uttr. [jfr t. goldenes stück] gyllene stycke (jfr 18) o. i ssgn GYLLEN-STYCKE, om gyllenduk. Konungens dotter .. är klädd j gyllene stycke. Psalt. 45: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: guldvirkat tyg). Konungens dotter .. / .. Beklädd medh gyllene stycke. Ps. 1695, 55: 6. Lybecker 137 (c. 1715).
15) metall. om anhopning av metall l. malm; särsk. om metall erhållen vid utslag under metallframställning l. om (en i viss form o. viss storlek förekommande) kvantitet metall vid köp o. försäljning. Giorde oc Peder Swenson reknscap fför affridz Coparen .. Stycken ware lx. G1R 1: 135 (1523). Den olägenhet .. at sedan härden fylld woro skulle styckerne så stoore blifwa, at de intet utan mycken möda och omkostnad kunde avsändas. Ekman RelSmältewStKåpparbg 83 (1704). Råkoppar i form av oregelbundne stycken. Dædalus 1932, s. 66; jfr 9. Holmkvist BergslHyttspr. (1945). — jfr BOK-, JÄRN-, OSMUNDS-, RÅKOPPAR-, SEGRINGS-, SKÄRSTENS-, SMÄLT-STYCKE m. fl.
16) om ett slags i sht förr använt stort (liggande) fat (se d. o. 1) l. kärl för förvaring av våta varor; numera bl. (i fackspr.) om sådant fat osv. för l. med punsch; jfr LIGGARE 8, STYCK-FAT. j litedh st(yck)e win åm ij åmer. TullbSthm 1535, s. 35 a. ij Sticker røtt wijn Stickett for xx marck. Därs. 1539, s. 45 a. Een wil köpa ett Stycke Renst Wijn, som håller 12 Ååmer. AJGothus ThesArithm. 119 (1621). Ingen (av de främmande handelsmännen) skal sälja sit Win utan wid Stycken, Pipor och Oxehöfder. PH 1: 288 (1720). Kronvall VVanlSpirit. 47 (1921; rymmande 24 000 l punsch). Rhenvin importeras nu i stycken om 1.200 liter. Jansson 85 (1950). — jfr PIKARDON-STYCKE.
17) (förr) om föremål tillverkat ss. mästerstycke (se d. o. 3) l. gesällstycke. Mästersuen .. skall .. bepröffues .. mz try stycken Nemligen tw Öölträä och ett Trånfath, om han them warachtig giort haffuer. Skråordn. 222 (1579). Såsom alltid skulle stycket förfärdigas å en (vagnmakar)mästares verkstad, under tillsyn af tvänne skådemästare. 1MinnNordM VIII. 3: 7 (1884; om förh. 1804). — jfr GESÄLL-, MÄSTER-, MÄSTERSVENS-, PROV-, VERK-STYCKE.
18) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om mynt l. myntstycke; äv. om myntplatt; förr äv. i uttr. gyllene stycke (jfr 14), om guldmynt, ett stycke guld (jfr slutet), ett guldmynt, stycke mynt, om mynt. The C Jochimsdaler them tu på xxiiij stycker när .. vndfongitt haffuer. G1R 10: 173 (1535); möjl. att hänföra till 23 a. Ett skrin, fultt m(ed) peni(n)ger och annor stycke. 2SthmTb. 2: 107 (1551; om runstycken). TbLödöse 173 (1590: 1 styckie guulldh). Är iag eij rijk af gyllne stycker. Columbus BiblW F 1 b (1674). König LärdÖfn. 6: 13 (1747: styrcke Mynt; felaktigt för stycke). Till wenster (om mynthuset och proberkammaren) war ett Slagg-warp, där någre gingo och sofrade efter gamla stycken, som redan för hundra år sedan, och somliga kanske längre tillbaka, blifwit bårtkastade. Sahlstedt TuppSag. 9 (1758). Sex Stycken utgöra (i danska Västindien) fem Danska Daler. Oldendorp 1: 224 (1786); jfr anm. 1:o sp. 13371. Ett fempennis stycke. Cannelin (1939). — jfr DALER-, FEMKRONE-, FLORIN-, FYRAÖRES-, GULD-, KOPEK-, KRON-, MARK-, MYNT-, PENNI-, PENNY-, PLÅT-, RIKSDALER-, RUBEL-, RUN-, SILVER-, SKILLING-, SOU-, TIOÖRES-, TVÅKRONE-, TVÅÖRES-STYCKE m. fl. — särsk. (†) i allmännare anv., övergående i bet.: summa; särsk. i uttr. ett stycke guld (jfr huvudmom.), en summa i guld- (mynt). Ther war ett mectigt stycke penningar. G1R 5: 174 (1529). Wåre tilbörligit att .. (lybeckarna) förskickade hiit ith stycke gull och peninga för wårtt vmak. Därs. 8: 261 (1533). Ett godt stycke penninge och sölff. Svart G1 59 (1561). Vore gott H. K. M:tt gofve honom ett styckie penningar. RP 12: 197 (1647).
19) [efter motsv. anv. i ä. t., av t. stück, elliptiskt för stück geschütz o. d.] (numera bl. i skildring av ä. förh.) artilleripjäs, kanon (se KANON, sbst.3 1); stundom om l. med inbegrepp av den avfyrade projektilen. Grofft skytte eller the stycker som på hiull stånda. G1R 9: 129 (1534). Churförste Johan Fredrich .. lägrade sigh .. för Leipzigk och .. besköt honom häftigt medh grofwe Stycker. Schroderus Dress. 249 (1610). (Furstarna) angrepo .. Fienden, och spelade först ibland them medh Stycken. Dens. Os. III. 1: 70 (1635). Ekeblad Bref 2: 109 (1659; om projektil; rättat efter hskr.). Det utgångne Förbud, emot skjutning och Styckens lossande under Fisketiden. PH 8: 412 (1766). Stycken eller pjeser äro af tvenne slag: kanoner och mörsare. Spak HbFältartill. 123 (1873). Cronstedts stycken bröstade av. Söderström Högkv. 72 (1968). — jfr ARTILLERI-, BATTERI-, BOG-, FÄLT-, JAKT-, JÄRN-, KVARTERS-, LÄDER-, METALL-, MÄRSE-, PIL-, RAKET-, REGEMENTS-, SKEPPS-, SKROT-, SMÅ-, SPEL-, STORM-, TREPUNDINGS-STYCKE m. fl.
20) om konstnärligt l. litterärt alster (se ALSTER, sbst.2 2 b) l. arbete (se d. o. 11); numera bl. i a—d. Stykke .. (dvs.) Arbete af en Kånstnär med snille giordt. Schultze Ordb. 5035 (c. 1755). — jfr EFFEKT-, GENRE-, KONST-, MÄSTER-, MÖNSTER-STYCKE. — särsk.
a) alster (se ALSTER, sbst.2 2 b) l. arbete (se d. o. 11 d) tillhörande den bildande konsten; företrädesvis o. numera bl. om flyttbar målning (se MÅLNING, sbst.1 1 c β) l. teckning l. grafiskt blad o. d.; förr äv. om motiv (se d. o. 3) l. stoff för sådant verk; äv. mer l. mindre bildl. Guldh .. Kongh Gustafz och Kongh Erichz controphei i ett stÿcke. 2SthmTb. 5: 220 (1576); möjl. att hänföra till 9 f. Målaren. Om iag förvtan linie-måt, och ögn-måls kunst, / Will' gör' ett Stycke slätt där hän, med en blå dunst: / Så (osv.). Stiernhielm Parn. 1: 7 (1651, 1668). Men håll — — — jag målar altförmycke: / Kanskje här blir en afundsjuk / Af sådan bild på sådan duk: / Kanske, at ock mitt swaga stycke / Är ej sitt höga ämne wärdt. Dalin Vitt. I. 3: 48 (1736). Dessa statyer, målningar äro förträffliga stycken. Weste FörslSAOB (c. 1817). Prestkragarne voro inlagda uti .. bibeln .. och sidoväggarna beprydda med några taflor, föreställande bibliska stycken. CFDahlgren 5: 6 (1832). Annars låter jag alltid andra spekulera ut namn på mina stycken, för det är så besvärligt att göra det själv. Krusenstjerna Pahlen 7: 427 (1935). — jfr ARKITEKTUR-, BATALJ-, BLOMSTER-, BRÖST-, DJUR-, DÖRR-, ELD-, FAMILJE-, FRUKOST-, FRUKT-, HERDE-, JAKT-, KABINETTS-, KNÄ-, KONVERSATIONS-, KRIGS-, LAND-, MOT-, MÅNSKENS-, MÄSTER-, NATT-, OLJE-, PRAKT-, PROSPEKT-, PRUNK-, REGENT-, RESE-, RIT-, RYGG-, RÖVAR-, SJÖ-, SKEPPS-, SKOGS-, SKRÄCK-, SKUGG-, SLUT-, SORG-, SPEL-, STILLEBEN-, TAK-, VINTER-STYCKE m. fl.
b) (vanl. mindre) musikalisk komposition (se d. o. 4); musikstycke; sångstycke; stundom äv. med inbegrepp av framförandet. KOF II. 2: 120 (c. 1655). Haffver iagh .. tenkt 3 musicaliske stycken til thess begraffningh sammansettia. Rudbeck Bref 21 (1663). Wid skålarna spelades på harpor, och stycken ombyttes efter skålarna. Lagerbring 1Hist. 1: 438 (1769). Hedberg SvOperasång. 76 (1885; om operaföreställning). Då slutade Andreas Sonath sitt känsliga stycke och lät fiolen sjunka. Johnson Kommentar 139 (1929). Spela ett stycke för oss! Östergren (1949). — jfr BRAVUR-, DANS-, DANSAR-, ENSEMBLE-, FLÖJT-, FÄLT-, HAND-, HARP-, INSTRUMENTAL-, KAMMARMUSIK-, KARAKTÄRS-, KLAVER-, KONSERT-, MOLL-, MUSIK-, OPERA-, ORGEL-, ORKESTER-, PIANO-, PRUNK-, SALONGS-, SKÅL-, SLUT-, SMÅ-, SOLO-, SORG-, SÅNG-, TON-STYCKE m. fl.
c) om en i litterär form avfattad återgivning av en (ss. en enhet uppfattad) handling (se d. o. 6 b), avsedd att framföras av skådespelare inför publik (på en scen), dramatiskt verk, skådespel, teaterstycke, teaterpjäs (äv. i sådana uttr. som dramatiskt, förr äv. teatraliskt, stycke); i sht förr äv. om dansnummer. Bergklint MSam. 1: 247 (1781: Drammatiskt). Lindfors (1824: teatraliskt). Elfva nya stycken af olika slag hafva under närvarande spel-år blifvit gifna. Beskow Theat. 1832, s. 6. En berömd dansös .. uppträdde .. i ett stycke, som var skrifvet för hennes räkning .. och där .. (hon) spelade sin egen roll. De Geer Minn. 1: 219 (1892). Våra föräldrars teaterintresse ärvde vi barn, som nästan alltid fick följa med på teatern, när lämpliga stycken gavs. Henning HbgMinn. 1: 158 (1950). VeckoJ 1957, nr 4, s. 22. — jfr DUSSIN-, FAMILJE-, HELAFTONS-, INTRIG-, KARAKTÄRS-, KASSA-, KONVERSATIONS-, PRUNK-, PUBLIK-, RECETT-, RÖVAR-, SALONGS-, SAMTIDS-, SITUATIONS-, SKOL-, SKRÄCK-, SKÅDE-, SKÄMT-, SLUT-, SMÅ-, SPEL-, TAL-, TEATER-, TILLFÄLLIGHETS-, UTSTYRSEL-STYCKE m. fl.
d) om sådant skriftligt alster (se ALSTER, sbst.2 2 b) av författarverksamhet som utgör l. uppfattas ss. en egen enhet (t. ex. en dikt l. skrift l. bok), arbete (se d. o. 11 c); äv. om sådant alster som uppläses l. skall uppläsas. Ett poetiskt, lyriskt, episkt stycke. Skola icke nogra af ringa wärde och otienlige stycken på thet helga rumet afkunnade warda, utan sådant efter hollen gudztienst .. uthe på kyrckiowallen blifwa församblingen förestelt. KOF II. 1: 111 (1659). I tidningen införe redaktören endast sådana stycken, som han finner vara af god halt och som kunna roa och förnöja Gymnasii medlemmar. ÅbSvUndH 34: 135 (1865). Han skriver .. till .. skalden, och tackar honom för det odödliga stycket konfirmanderna. Strindberg NRik. 133 (1882). Vi få .. icke lägga nutidens måttstock på detta gamla stycke. Cederschiöld Erikskr. 7 (1899). Då Ture Nerman skriver en erotisk dikt över temat ”Var är den vän som överallt jag söker?”, får stycket sin eventuella artistiska verkan just i sin relation till psalmen. Björck K12Stövl. 28 (1954). — jfr BATALJ-, BLOMSTER-, DIKT-, FAMILJE-, INNANLÄSNINGS-, MARKNADS-, NATT-, PRAKT-, PROSA-, PROV-, REFLEXIONS-, RIM-, SENSATIONS-, SJÖ-, SKALDE-, SKRIFT-, SKUGG-, SMÅ-STYCKE m. fl.
21) övergående till att beteckna ngt l. ngn ss. ett exemplar l. fall av l. en individ tillhörande den art l. kategori som ett efterföljande sbst. betecknar; vanl. föregånget av obest. art.; stundom närmande sig 23.
a) om ngt sakligt, betecknande det ss. en (typisk l. representativ) del av det som det följande sbst. betecknar; äv. övergående till att beteckna det ss. en sort l. ett slag av det som efterföljande sbst. betecknar (se SORT 6 b, SLAG, sbst.2 2 a α δ'); äv. (utan klar avgränsning från 23), om ngt ss. utgörande ett exemplar l. fall (se FALL, sbst. XII 4) av l. exempel på den kategori som sbst. utgör. Ingen ähr waken i wårt hwsz; / Hade man nu itt stycke liwsz! Asteropherus Tisbe 89 (1609; uppl. 1909). Om jag wore i titt ställe, jag kiöpte ett stycket Godz. Weise 87 (1697; felaktigt för stycke; uppl. 1769: et Gods; t. orig.: ein Stücke Gut). Jag har nödgats tillbringa hela förmiddagen .. på ett stycke ortographie, som .. skall företagas i Akademien. CGLeopold (1809) i 2Saml. 10: 31; jfr 4. Föreställ dig ett stycke halftäckt chäs på fjädrar, ej mycket olik en Engelsk cab. Gosselman Sjöm. 1: 125 (1839). Den där kyrkan till exempel, det är ett vackert stycke byggnad. Hallström VenezKom. 53 (1901). ”Detta kan nog vara ett gott stycke sanning,” medgåvo de andra två. Högberg Frib. 200 (1910). De öden som formeln Karl XII:s stövlar genomgått, är ett litet stycke svensk opinionskrönika. Björck K12Stövl. 10 (1954). — jfr PRAKT-, PROV-STYCKE. — särsk. i uttr. ett (gott l. präktigt o. d.) stycke arbete, om en enskild (god l. präktig osv.) arbetsprestation l., konkret, ett enskilt arbete (se d. o. 11 b (α)) tänkt dels ss. en självständig enhet, dels (med inbegrepp av 2) ss. en del av ett större arbete. Gesäller .. kunna .. sine Mästare ombyta .. Börandes ingen tilstädias at gå ifrån Wärcket, eller Mästaren, innan thet stycke arbete färdigt är som han en gång emottagit hafwer. Hallordn. 21/5 1739, s. D 3 b. Det är ett präktigt stycke arbete, denna järnbana mellan Bologna och Firenze. Lundin Alp. 42 (1883). Carlsson hade sålunda ett styft stycke arbete och dessutom icke ringa statskonstlig fintlighet att utveckla för att tränga igenom, men han var den klokare och derför segrade han. Strindberg Hems. 52 (1887). Ett gott stycke arbete. Auerbach (1913).
b) om person.
α) [jfr motsv. anv. av t. ein stück schelms o. d.] (†) i uttr. ett stycke skälm l. karl l., med mer l. mindre (vårdslöst) pejorativ bibet. (jfr 22), om individ (se d. o. 1 a, särsk. a α) som är en skälm osv.; äv. dels i uttr. ett gott stycke karl, en bra l. rejäl karl, dels i uttr. ett stort stycke människa, en storvuxen människa, dels i uttr. ett stycke god o. d. människa, en god osv. människa. Ett godt stycke Karl war samma Hattmakare-Gesell. Lagerström Holberg Westph. 21 (1737). Et stycke god och beskedlig människja kan väl er son bli, på sin högd; men aldrig en stor man. Envallsson Peter 10 (1799). Ett stort stycke menniska. Lindfors (1824). Ett stycke skälm. Dalin (1854).
β) betecknande personen ss. i viss mån l. grad (en sådan som sbst. betecknar) l. ss. lite l. något av (den som sbst. betecknar); ofta ungefär liktydigt med: (en) sorts l. (ett) slags (den l. den; se SORT 6 b, SLAG, sbst.2 2 a α δ'); jfr 2, 22. Men jag är ändå et stycke fästman. Altén Landsförv. 109 (1795). Så dyrbart ditt förtroende till min ringa talang är för mig såsom ett stycke auktor, så kär är mig inviten till Thomestorp. Atterbom (1811) hos Ahnfelt Rääf 220. Att en man med herrns talanger skulle vara blott och bart ett stycke informator .. låter icke tro sig. Almqvist TreFr. 1: 164 (1842). Ett varmt hjärta under sträf yta, ett ohyfladt stycke personlighet — det var gamla Maja. Dahlgren SmStug. 15 (1894). En landshövding är ju i sitt län .. ett stycke fylkeskonung kunde man säga. Almquist Wennerbg 218 (1917). Lidforss var själv ett stycke poet. Werin Ekelund 1: 64 (1960). — särsk. (†)
α') i uttr. vara ett tjänligt stycke till ngt, vara ett lämpligt exemplar l. ämne till ngt, vara lämplig som ngt. Til festemö och Brud wor du et tjenligt stycke; / Men tog man dig til Fru, så feck man alt för mycke. Nordenflycht (SVS) 2: 167 (1745).
β') i uttr. stycke av ngt (jfr 8), betecknande ngn ss. ett exempel på l. fall l. en individ av en art l. kategori. Du hafwer där min Dotter, et rätt förbannat stycke af en Piga. Lagerström Molière Tart. 32 (1730). Om herr Tobias nånsin wore nykter, så wore du (dvs. kammarjungfrun) det qwickaste stycke af Evas kött, som fins i Illyrien. Hagberg Shaksp. 7: 253 (1849).
22) [sannol. elliptiskt för sådana uttr. som ett stycke skälm l. bov l. slinka (se 21 b β) l. för sådana ssgr som STYCKE-BOV, -SKÄLM] (vard., med ngt ålderdomlig prägel) mer l. mindre pejorativt, om kvinna (förr äv. om man) som är elak (se d. o. 8) l. (på ett l. annat sätt) klandervärd l. led (se LED, adj. 1) l. som (gm karaktär l. uppträdande) väcker aversion l. ogillande; ofta föregånget av karakteriserande adj.; förr äv. utan pejorativ bibet., om flicka l. kvinna i allmänhet. Ett elakt, gement stycke. Ett lättfärdigt stycke. Hon är då ett riktigt stycke. Hon är ett kokett litet stycke. 3SthmTb. 14: 244 (1625; om man). Agnill .. var et lite nätt stycke, som man aldrig kunde se på, utan at harmas på det bedröfveliga icke uti Siette Budordet. Wallenberg (SVS) 188 (1771). Stackars min pojke! Hvad kan det vara för ett stycke, som har förvridit hufvudet på honom? Öberg Son. 185 (1905). (Husjungfrun) var ett högfärdigt stycke, var det allmänna omdömet bland grannskapets tjänare. Oterdahl Skram 89 (1919). Hon är ett stycke! Hon satt där i receptionen och charmade. Stilig gudbevars, men ett stycke! Siwertz Pagoden 152 (1954). — jfr OTÄCKELSE-, RIK-, SKAM-STYCKE. — särsk. (†) i uttr. Adams stycke, individ av Adams ätt, människa (med tanke på hennes ofullkomlighet l. syndfullhet). Thet är ett rätt Adams stycke, som altijdh är rädder om hwdena. PErici Musæus 2: 139 b (1582).
23) [sannol. utvecklat delvis ur sådana uttr. som ett (, två, tre osv.) stycke(n) bröd (se 1 b), där tanken kommit att fästas mera vid antalet än vid bet. ”bit”, delvis ur bet. 21] i förb. med framförställt räkneord, mer l. mindre pleonastiskt, angivande antal exemplar l. individer av viss art; vanl. (direkt) följt (l. föregånget) av sbst. angivande arten; äv. föregånget av indefinit pron., vanl. i uttr. några stycken (förr äv. par stycken), några få, ett fåtal; jfr anm. 3:o, 4:o, sp. 13372.
a) om ngt sakligt; ofta i förteckningar (inventarieförteckningar, varulistor, bouppteckningar o. d.). Klädhängare, fem stycken (äv. styck l. stycken fem), i förteckning o. d. Flera stycken pilspetsar har blivit funna i åkern. En säng och jtt stycke aff hwario ka(n)nor och grytor. OPetri Tb. 30 (1524). Huuss och gårdar uthj Staden (Sthm) och på Mallmarna bestiga sig vthi een Summa till 3784 stycken. HSH 31: 19 (1663). AArgillander hos Linné Bref I. 3: 89 (1753: par styken). 14 stycken bättre och sämre Tallriker. BoupptVäxjö 1822. Der (i parken) finnas .. några stycken, men i synnerhet ett uråldrigt kastanjeträd. SDS 1887, nr 382, s. 2. En dag .. upptäckte Signe fem stycken små .. ägg i svalboet. LbFolksk. 29 (1890). En 75-watts glödlampa ger ca 40 procent mer ljus än tre styck 25-wattslampor. SmålP 17/1 1974, s. 15.
b) om djur. Fåår lxxxvij stycken. G1R 7: 118 (1530). 1 Stycke ungt Swijn. BoupptSthm 1668, s. 1593 (1667). När .. (fåglarna) samlats en femton eller tjugu stycken, så stämma de upp en konsert af öronslitande, klagande skrän. LfF 1897, s. 233. Havet frös, och då gick tre stycken rävar hitöver (till Lilla Karlsön) på isen. Lagerlöf Holg. 1: 147 (1906). 20 stycken nötkreatur. Harlock (1944).
c) om person; numera i sht dels med utsatt sbst. ss. huvudord, mer l. mindre skämtsamt l. pejorativt, dels med underförstått huvudord, särsk. i uttr. några stycken (vard. l. skämtsamt äv. i sådana uttr. som hej l. skål några stycken!, då man riktar sig till ett urval bland de tilltalade). Vi var en 8—10 stycken på mötet. Det var bara några stycken som kom. Aff then helfften som Israels barn tilkommer, skalt tu jw aff femtiyo tagha itt stycke, bådhe aff menniskior, fää, åsznar och fåår. 4Mos. 31: 30 (Bib. 1541); jfr b. Thre stycker köpmän vore ähnnu som begerade reesa till (metropoliten i) Nogord och låtha sättia myszan på sigh. FinKyrkohSP 2: 109 (1643). 3 stycken Köpmän, 1 stycke BruksPatron. ETegnér (1802) hos Wrangel TegnKärlekss. 241. Ack ja, man hade roligt på den tiden, skål nåra stycken! Lindström Kastv. 167 (1931). En styck statssekreterare, en styck expeditionschef, tre styck kansliråd, fyra styck förste och lika många andre kanslisekreterare. GbgMP 1948, nr 89, s. 4. Poliserna fick vara tio stycken för att hålla honom. Karnstedt Slamf. 14 (1977).
D. I distributiv anv. o. i anv. som (närmast) ansluter sig härtill.
24) [jfr 21, 23] i distributiva uttr., betecknande att ngt (i sht ngts pris) beräknas för l. efter varje exemplar l. enhet av det som beräkningen gäller; numera i sht i sådana uttr. som (betala l. kosta o. d. så l. så mycket) per styck (i sht förr äv. per stycke l. på l. för stycket l. för styck), fem öre styck l. stycket (förr äv. stycke); äv. betecknande att ngt göres l. sker med en enhet i taget l. styckvis. Priset per styck är tio kronor. Pennorna kostade 2 kronor per styck l. 2 kronor stycket. Skal han oss fførsth slaa ith stoorth rwnth mynth stycketh paa en øre. G1R 1: 206 (1524). Stelningzspiror 20. st., een mark stycket .. 5. d. OxBr. 12: 572 (1620). Hwad kostar stycket af desza stolar? Sahlstedt (1773). Dens. (: för stycket). Norrska Hästar, hwarföre erlades 1 dal(er) Silf(ver)m(yn)t Stycke (i tullavgift). Hülphers Norrl. 3: 91 (1777); jfr 23 b. Fåren vänja sig lätt vid drank .. De dricka, om det tillåtes dem, dagligen flera stop på stycket. QLm. 4: 28 (1833); jfr 23 b. BtRiksdP 1894, 4Hufvudtit. s. 39 (: per stycke). Velocipedtullen, som hädanefter påföres för styck och ej efter värde. SD 1899, nr 7, s. 4. En krona stycket, är du tokig karl, min fru köpte förra veckan mesostar för förti öre styck. Johansson Krutgubb. 106 (1938). Utmärkta majskolvar, styck 35 öre. SvD 17/9 1940, s. 5. (i annons). Wassing Dödgr. 38 (1958: 1000 kronor styck). — särsk. i fråga om arbete (ackordsarbete l. arbete på beting) varvid ersättning sker för varje exemplar l. varje kvantitet o. d. av det som tillverkas l. behandlas o. d., om exemplar osv. av det framställda. Arbeta, betala o. d. för l. per (pr), i sht förr äv. på styck. Gesäller, som arbeta för betalning efter stycke eller duszintal .. skola äga den frihet, som sig sjelfve rådande personer tillkommer. SPF 1824, s. 328. Arbeta på styck, för styck. Tholander Ordl. (1872). Han .. påstod, att han hade en kopparslagare som arbetade per styck i hufvudet. Folcker Stinde 2: 33 (1886). Arbetarne här (i smedjan) betalades per styck och kunde således gå och komma efter behag. Roos Strejk. 3 (1892). Ju längre den totala verktiden är för en arbetsoperation, desto mindre antal styck behöva i allmänhet tidstuderas. IngHb. 7: 232 (1951).
25) motsv. 1, 2, 4, 9, i uttr. [jfr t. stück für l. vor l. nach stück, von stück zu stück] stycke för (äv. efter) stycke (förr äv. stycke från stycke l. från stycke till stycke l. stycke om stycke l. vid stycker och stycker), bit för bit (se BIT 2 i, 3 b, 4 slutet), med ett stycke i taget l. i sänder; styckvis, en efter en; detalj efter detalj; i alla detaljer; förr äv. i uttr. taga ngt stycke ifrån stycke, ta sönder ngt bit för bit. TbLödöse 10 (1587: wedh stöck(er) och stöck(er)). Fablerna .. äre noghorlunda, genom många wijsa och förnufftigha Mäns betänkiandhe j åtskilige tijder, Stycke effter stycke vptänkte. Balck Es. 51 (1603). (Lat.) Frustatim .. (Sv.) I stycke wijs, stycke från stycke. Linc. Ii 4 a (1640). Der månge Bönder boo tillsammans, så är intet mera än een stängsel om allas Åkrar, och de bruka sedan dem stycke om stycke. Rudbeck Atl. 1: 617 (1679). Böra sammansättningarne (i en maskin) wara sådane, at altsammans stycke från stycke kan tagas åtskilt när reparationer fordras. Polhem Invent. 4 (1729). Ekblad 250 (1764: Från stycke til stycke). Slita ngt stycke för stycke sönder. Widegren (1788). Så blef den lille afklädd, stycke för stycke, beundrad och tillbedd. Benedictsson Folkl. 206 (1886). Den historiska verklighet, som stycke för stycke, långsamt, obevekligt, rullas upp, är det oförutsedda och oförutsebara. Böök i 3SAH 58: 18 (1947).
E.
26) [möjl. utvecklat ur 6] (†) i uttr. [efter t. aus (förr äv. von) freien stücken] av fri(a) stycken, av fri vilja l. på eget initiativ o. d. Wille .. (motståndaren) aff frij stycken voltera öfwer din Arm en qvarta, så stöt under hans Klinga secund´till hans högra sijda. Porath Pal. 2: E 1 b (1693). Anm. I nedanstående språkprov har översättaren missförstått uttr. i det t. orig. (Eleven) Ahamula, wart igenom thet stadiga vmgänge så förtrolig med mig, at hon en gång fria stycken för mig vppenbarade: Thet (osv.). Humbla Landcr. 341 (1740; t. orig.: dasz sie mir einsmals von freyen Stücken offenbarete .. dasz). Därs. 365.
Ssgr: A: (24 slutet) STYCK-ACKORD. (tillf.) ackord (se d. o. 1 c) varvid arbetslön betalas ut per producerad enhet, rakt ackord. BonnierLex. (1966). —
(24 slutet) -ARBETARE~0200. (styck- 1885 osv. stycke- 1758 osv.) [jfr t. stückarbeiter] (numera bl. i skildring av ä. förh.) arbetare som har stycklön, ackordsarbetare. Wargentin ÅmVetA 1758, s. 19. Östergren (1949). —
-ARBETE~020. (styck- 1773 osv. stycke- 1756 osv.) [jfr t. stückarbeit (i bet. 3)]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 2: arbete (se d. o. 5 b) varvid olika delar av den tillverkade produkten tillverkades l. sammansattes o. d. av olika arbetare. Sedan stycke-arbetet .. (inom urmakeriet) genom 2:ne habile Werkmästare börjat i de senare åren komma i gång, så (osv.). PH 6: 3942 (1756). En noga delning uti Slögde-arbetarnas handalag, genom så kallat stycke-arbete, hjelper mycket til varornas .. godhet och .. pris. Kryger PVetA 1758, s. 34. Lundwall Ur 56 (1955; om förh. 1761 vid manufakturverk).
2) (†) till 2: konkret: arbete (se d. o. 11 b) som består av l. är sammansatt av hopfogade stycken; lappverk; äv. bildl. (Sv.) Styckarbete .. (Fr.) Imperfection .. ouvrage imparfait. Nordforss (1805). (Sv.) Styckarbete .. (dvs.) af flera stycken. Schulthess (1885). Man förlorar sig så gärna (i fråga om dramatisk aktion i en opera) i ett verklighetstroget styckearbete, som omöjligt kan hålla jämna steg med musikens fantastiska oscillationer. Söderhjelm Upps. 32 (1905).
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 2, 24 slutet: ackordsarbete. Heinrich (1814). Östergren (1949).
Ssg: styckarbets-pris. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till -arbete 3: pris för ackordsarbete, ackordpris. Silfverstolpe BokbSthm 187 (i handl. fr. 1899). —
(10) -AVTAGARE~0200. textiltekn. textilarbetare med uppgift att borttaga färdigvävt tyg från vävstolens tygbana. NordYrkesklassif. 273 (1978). —
-BETALNING, se C. —
(19) -FARARE. (†) fartyg som för kanoner, bestyckat fartyg. FörordnClarSkepp 13/4 1681, s. 3. Stiernman Com. 4: 492 (1682). —
(16) -FAT. (styck- 1673—1847. stycke- 1672—1873) [jfr t. stückfass] (i fackspr., numera bl. om förh. i tysktalande länder) = stycke 16; äv. med inbegrepp av innehållet. FörordnÅthskEmb. 2/5 1672, s. C 1 b. 2 Stück fatt Hochlanss wein. BoupptSthm 1685, s. 1086, Bil. Jungberg (1873). —
-FORM, se C. —
(9, 24) -FRYSA, -ning. frysa (matvara) styckvis; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Ca 2 1/2 hg styckfrysta räkor. HemJourn. 1970, nr 36, s. 48 (i recept). Blomberg övervakar styckfrysningen av musslor inne på fabriken. ICAKurir. 1983, nr 35, s. 35 (text till bild). Därs. 1984, nr 29—30, s. 18 (med avs. på bär). —
-FÄRGA, -ning. (styck- 1893 (: styckfärgerierna, avledn.) osv. stycke- 1932 osv.) (numera i sht om ä. förh.) till 10, 24: färga (vävt tyg, klädesplagg o. d.) i helt stycke l. i hela stycken l. styckvis; företrädesvis dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning. TT 1897, Allm. s. 108 (i p. pf., om tyg). Dylika (vegetabiliska) föroreningar utgöras av .. (bl. a.) stickor .. En del stannar .. kvar och synes väl i det färdiga tyget, i synnerhet då detta styckfärgas. HantvB I. 8. 2: 145 (1940). Kulturen 1970, s. 70 (: styckefärgning av klädesplagg).
Avledn.: styckfärgare. [jfr t. stückfärber] (numera i sht om ä. förh.) person som (yrkesmässigt) styckfärgar tyg. YrkesförtArbFörmedl. 55 (1936).
styckfärgeri1014 l. 0104, äv. 3~002. (förr) industriell anläggning för styckfärgning. MeddSlöjdF 1893, s. 109. SvD(A) 1931, nr 307, s. 20 (i annons). —
(19) -GJUTARE. (styck- 1620 osv. stycke- 1627 osv. stycko- 1669) [jfr t. stückgiesser] (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som sysslade med styckgjutning, kanongjutare; jfr stycke-stöpare. Mäster Andres stykgiuter. 3SthmTb. 12: 207 (1620). Här giöres stora Præparatorier til nästa Feldtåg, och äre Styckgiutarne befalte at hafwa til nästkommande Wåhr 200 Stycken färdiga. OSPT 1686, nr 45, s. 4. Jakobsson BevBeklädn. 468 (1938).
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): styckgjutar-, äv. styckgjutare-gård. gård (se gård, sbst.1 6) tillhörig styckgjutare l. med styckgjuteri. Carl XI AlmAnt. 197 (1690).
-ämbete. i uttr. klock- och styckgjutarämbetet, klock- o. styckgjutarnas skrå (se skrå, sbst.2 2 a). MeddNordM 1901, s. 271. —
(19) -GJUTERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (styck- 1658 osv. stycke- 1674 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.)
Ssgr (till -gjuteri 1, 2; numera bl. i skildring av ä. förh.): styckgjuteri-gård. jfr gård, sbst.1 4. KrigVAT 1849, s. 324 (om förh. 1719).
-inspektor. (†) inspektör för ett styckgjuteri l. styckgjuterier; jfr inspektor, sbst.1 a. KrigVAT 1842, s. 85. —
(19) -GJUTNING. (styck- 1662 osv. stycke- 1625 osv. styckens- 1849) (numera bl. i skildring av ä. förh.) gjutning (se gjuta, v. 2) av kanoner, kanongjutning; jfr -gjuteri 1. HH 29: 82 (1625). HT 1941, s. 45 (om förh. på 1600-talet).
Ssg: styckgjutnings-konst. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr konst 3 e. Kiellberg KonstnHandtv. StyckKlock. 2 (1753). —
-GLUGG, -GODS, se C. —
(15) -HETA. (förr) vid uträckning av smältstycke (se smält-stycke, sbst.1), om den första hetan (se hetta, sbst. 6) varvid järnets första uträckning skedde. JernkA 1849, s. 132. —
-HÅL, se C. —
-JUNKARE, se d. o. —
(24) -KAKEL. (förr) kakel (se kakel, sbst.2) i större format, tillverkad styckvis. 2NF 13: 574 (1910). 3NF 11: 131 (1929). —
(19) -KAPTEN. [jfr t. stückkapitän] (förr) kapten (se d. o. 5 a) med befäl över (batteri av) kanoner, artillerikapten. HalmstDomb. 1: 145 (1682). —
-KIS, -KLOTS, -KOL, se C. —
(19) -KOMPANI. [jfr t. stückkompagnie] (†) kompani (se d. o. 4) med uppgift att handha kanoner, batteri (se d. o. 3). Henel 1729 23 (1730). —
-KRUT, -KULA, se C. —
(10) -KÖRARE. (förr) vid jutefabrik: arbetare med uppgift att förflytta färdiga stycken. FörtArbetTextilf. 4 (1909). —
(19) -LAVETT. (styck- 1745 osv. stycke- 1741) (numera bl. i skildring av ä. förh.) kanonlavett. Serenius 283 (1741). —
(23) -LISTA. (styck- 1929 osv. stycke- 1953 osv.) (i fackspr.) till verkstadsritning hörande lista (se lista, sbst.2) utgörande förteckning över alla till ifrågavarande produkt hörande detaljer (med angivande av antal). Smith ReglMaskinritn. 20 (1929). I ritningens s. k. skrivfält skola samlas dels .. Ritningens titel och nummer .. (m. m.) och dels — betr. arbetsritningar — en stycklista innehållande bl. a. uppgifter om .. ordningsnummer, antal, benämning, material. IngHb. 6: 12 (1954). —
-LÅDA, se C. —
(10) -LÄGGARE. textilarbetare med uppgift att lägga stycken i lager (se lager, sbst.3 1). PT 1917, nr 277 A, s. 3. —
-LÄNGD, se C. —
(24 slutet) -LÖN. (styck- 1876 osv. stycke- 1726—1949) [jfr t. stücklohn] (numera bl. i skildring av ä. förh.) lön (se lön, sbst.1 2 b) för ackords- l. betingsarbete, ackordslön. 2BorgP 3: 90 (1726). Folket arbetar ihjäl sig, om det eggas genom höga styckelöner. Cassel SocPol. 114 (1902). I vårt land som annorstädes äro de båda grundformerna för all aflöning tidlön samt ackord- eller stycklön. PT 1911, nr 205, s. 2. HT 1977, s. 174 (i fråga om vissa tobaksarbetare i ä. tid).
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): stycklöns-, äv. stycklön- l. stycklöne-arbete. ackordsarbete. Bucht NorrlSkogsl. 2: 18 (1913).
(24 slutet) -LÖNA. (styck- 1913 osv. stycke- 1949) (numera mindre br.) avlöna (ngn) l. betala (ngt) med stycklön; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Bucht NorrlSkogsl. 2: 27 (1913). Östergren (1949). —
-MALM, -METALL, -MYNNING, se C. —
(15) -MÄSSING. (styck- 1854—1913. stycke- c. 1590) [jfr t. stückmessing] (numera föga br.) gjutmässing. JernkA 1904, s. 558 (i handl. fr. c. 1590: Sickemässing; sannol. felaktigt för Stickemässing). 2NF 19: 288 (1913). —
-MÄSTARE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 13370). (styck- 1721 osv. stycke- 1701—1965 (i bet. 2, om ä. förh.)) [jfr ä. t. stückmeister (i bet. 2, 3)]
1) (förr) till 10; vid textilfabrik: arbetsledare med uppgift att bl. a. övervaka indelningen av stycken. YrkesförtArbFörmedl. 55 (1936).
2) (om förh. under skråväsendets tid) till 17, ss. benämning på gesäll som efter tillstånd av sitt ämbete var sysselsatt med ritning till l. tillverkning av mästerstycke. Silfverstolpe BokbSthm 39 (cit. fr. 1701). Kulturen 1971, s. 104.
3) (förr) till 19: underbefäl l. underofficer med uppgift att ha hand om kanoner o. ammunition; jfr konstapel 2 o. -kapten. Humbla Landcr. 350 (1740). —
-MÖBEL, -NUMMER, -PORT, -PRIS, se C. —
-RENSARE, i bet. 1 m.//ig., i bet. 2 r. l. m. (styck- 1814 osv. stycke- 1749—1807)
(1) -ROSETT. (†) om rosensten (som utgör stycke l. flisa av råsten). Styckrosetter: små rosenstenar af alla slag, af hvilka 100 till 160 väga en karat. JournManuf. 4: 113 (1834). —
(10) -RULLARE. textiltekn. Styckrullare .. sköter maskin för vikning, upprullning och avskärning av färdig väv. NordYrkesklassif. 115 (1978). —
-SAK. (styck- 1970 osv. stycke- 1938 osv.)
(19) -SKANS. (styck- 1824—1847. stycke- 1790) [jfr t. stückschanze] (numera bl. i skildring av ä. förh.) skans (se skans, sbst.1 1) besatt med kanon(er). Hallenberg Hist. 1: 435 (1790). —
-SKATT, -SKOTT, se C. —
(19) -STÄLLNING. (†) skansverk med kanoner (jfr batteri 1). Dryselius Måne 395 (1694). Meurman (1847). —
(19) -SÄTTARE. (†) med en kort kolv i ändan försedd kanonviskare för införande o. ansättning av laddning i kanonrör. ÖoL (1852). —
(2) -SÖMMERSKA. (förr) sömmerska med uppgift att sy samman de olika tillskurna styckena (bak-, fram-, sidostycken o. d.) till ett plagg. SD(A) 1893, nr 88, s. 10. —
-TALJA, se C. —
-TALS. (styck- 1758 osv. stycke- c. 1615 osv.)
I. (†) ss. sbst.; i uttr. i stycktals.
1) till 4, i uttr. sönderdela (berättelse o. d.) i stycktals, indela (berättelse osv.) i stycken l. avsnitt o. d. Schroderus Os. 2: 556 (1635).
II. ss. adv.
1) (†) till 2, 24: (med) ett stycke l. en bit l. en del i taget, styckvis (se d. o. I 6), bitvis (se d. o. 1), bit för bit, stycke för stycke (se stycke 25). Ther en Deel aff Lekamen är, ther är och Lekamen heel .. Vthi Herrans Nattward vthdeeles icke Christi Lekamen stycketaals, vthan ther meddeeles hwarjom och enom Christen heela Christus. Schroderus Os. 1: 807 (1635). Någon, som allenast stycketals skaffar sig, hvad som till en hel dräkt eller mycket präktig rustning skall höra. KyrkohÅ 1908, s. 201 (i handl. fr. c. 1780). Hvad man fulländadt inlärt på en gång sitter bättre qvar i minnet och vanan, än en stycketals inhemtad undervisning med långa mellanskof. KrigVAT 1851, s. 574. Det gifwes flickor, Sylvius, som, om de / Så stycktals granskat honom, som jag gjort, / Helt nära råkat att förälska sig. Hagberg Shaksp. 6: 365 (1849).
2) (numera mindre br.) till 2, betecknande att ngt gäller blott en del l. bit av ngt, delvis (se d. o. I b), till en del, till dels, partiellt. Grunden under nya Vpsala Dombkyrkia, hwarest man af .. (stenarna) stycketals kan see, där ändarna liggia fram uthom steenmuren. Rudbeck Atl. 3: 13 (1698). Verd. 1884, s. 109.
3) (numera mindre br.) till 3: på vissa (del)sträckor l. inom vissa (del)områden; äv.: med en (del)sträcka l. ett (del)område i taget, bitvis, styckvis; äv. allmännare (l. abstraktare): på sina ställen, här o. där, ställvis; i viss omfattning l. utsträckning o. d.; äv. med inbegrepp av tanke på tid (jfr stycke 3 b), närmande sig bet.: stundvis, tidvis o. d. Berget lijka som frättes .. at det stycketahls föll i smulor. Hiärne 2Anl. 307 (1706). Den ängsmark, som stycketals sträckte sig sluttande ned till vattnet. Linnerhielm 3Br. 54 (1807, 1816). (Stiernstolpe) var icke uteslutande qvick, eller sarkastisk, eller humoristisk, eller ironisk, men han var stycktals något af allt detta. BvBeskow (1833) hos Stiernstolpe ESkr. 31. Schück SAHist. 7: 323 (i handl. fr. 1883). Vägen är stycktals nästan bar. Neander Vainio 169 (1924). Bergquist Sag. 105 (1925).
4) till 4, i fråga om skrift l. ngt muntligt framfört: med ett stycke i taget, bitvis, styckvis (se d. o. I 5); äv.: här o. där, ställvis, till viss(a) del(ar) o. d. (Teaterpjäsen) har blifvit skapad under pennan, stycketals, på fri hand, aldrig nånsin i afsigt att visas för allmänheten. CIHallman 131 (1776). Tiden har endast medgifvit mig, att stycktals och flygtigt genomögna medföljande uppsats. Beskow (1835) i 3SAH LVII. 3: 230. Jag stod bakom gästerna och hörde stycktals deras samtal. Wetterbergh GNord 16 (1862). Andersson GrDram. 10 (1890, 1910).
5) (†) till 1, 10: stycke för stycke, i hela stycken (icke bitvis l. i delar av stycke); äv.: i parti? AOxenstierna 1: 340 (c. 1615). (Utländska köpmän i Sthm) schole selie stychie tals. RP 14: 182 (1650). Lagerbring 1Hist. 4: 259 (1783).
6) (numera mindre br.) till 24 (o. 25), i uttr. betecknande att en mängd av ngt tages l. behandlas o. d. med ett exemplar l. en enhet i taget, styckvis (se d. o. I 6), en efter en l. en o. en, (med) en i taget l. åt gången o. d.; särsk. i fråga om handel i minut (se minut, sbst.3). AOxenstierna 1: 340 (c. 1615). Hvad de .. omnembde ämnen vidkommer, vill jag uthlåta mig deröfver stycketahls. Höpken 1: 420 (1772). (Slavarna) säljas stycketals. Callerholm Stowe 386 (1852). Dessa varor (av järn, tenn o. mässing) torde dock av järnkramhandlaren (på 1630-talet) ej fått säljas annat än i hela och halva dussin, ej stycketals. Löfgren TenngjH I. 1: 221 (1925). särsk. motsv. stycke 24 slutet, i fråga om ackords- l. betingsarbete: per styck, efter styck o. d. RARP 4: 209 (1649). Hallordn. 21/5 1739, s. D 2 b.
III. (†) adj. till 2: som avser l. gäller blott vissa delar l. bitar, delad; anträffat bl. bildl., predikativt. Thenna Bättringen (som Paulus predikar) är icke stycketaals eller effter Betlare Aart. Schroderus Os. III. 1: 195 (1635). —
(9, 24) -TVÄTT. (stycke- 1911) (i fackspr.) tvätt varvid varje enhet räknas för sig; motsatt: tvätt varvid det som tvättas beräknas efter kilovikt, kilotvätt. TvättBadFyris 1911, s. 11. —
(15) -UGN. (styck- 1789 osv. stycke- 1874) [jfr t. stückofen] (förr) om ett slags blästerugn (se d. o. 1) för smältning av järnmalm till smältstycken. Rinman (1789). —
(1) -ULL. (numera föga br.) om (den sämsta kvaliteten av) ull som vid ullklippning tages från ben, buk l. svans hos fåret o. som (vanl.) ej hänger ihop med den övriga ullfällen (o. som frånskiljes vid sortering). (Schäferier med kvalitetsdjur) lemna en mängd affall och styckull af secunda qvalitet, hvilka de kunna sälja till godt pris. QLm. 1: 81 (1833). Varulex. Beklädn. 27 (1945). —
-VAGN, se C. —
(19) -VALL. (styck- 1851—1889. stycke- 1749) [jfr t. stückwall] (†) med kanoner besatt skansvall; jfr batteri 1. Lind 1: 497 (1749). Björkman (1889). —
-VERK. (styck- 1620 (: stÿckwercksarbett) osv. stycke- 1545 osv.) [fsv. stykkevärk; jfr t. stückwerk (i bet. 2, 5)]
1) (i sht i högre stil) till 2 d, om ngt (som blott utgör en del av ngt önskat l. avsett l. som blott delvis uppfyller (berättigade) krav o. följaktligen är) bristfälligt l. ofullkomligt (jfr endels II) l. obetydligt l. ofullständigt (jfr -vis II); äv. dels: lappverk, dels: fragment l. brottstycke. Gudz ord moste antingen klart och heelt i alla artiklar hördt och anammat wara, eller thet stycke werket hielper intet. PErici Musæus 1: 231 b (1582). Wårt wärk är her endeels eller styckewark, för wår skröpligheet skul: men ther (i himmelen) skal thet blifwa fulkomligit. JPGothus MvdGrünau C 3 b (1635). Detta lifwet, där all wår kundskap är allenast et styckewerk. Rydén Pontoppidan 210 (1766). Menskliga tanken är hel och ej ett styckverk. Geijer I. 5: 54 (1810). Skandinavismen var .. icke någon ny sak .. I tanken ett storverk hade den en gång i verkligheten visat sig såsom ett styckeverk. Wennerberg 2: XXII (1882). Vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk. 1Kor. 13: 9 (Bib. 1917). Bergstrand SvLäkS 533 (1958). särsk. (†) till 2 d β, om måttsenhet; anträffat bl. i pl., om måttsenheter av olika slag. Brahe Oec. 67 (c. 1580; uppl. 1971).
3) (†) till 17: mästerstycke (se d. o. 3). Jt(e)m th(e)rnest skall .. (grytgjutaregesällen som vill bli mästare) göra try st(yck)e werck, en Mortare, ena bråde pa(n)no och ena gryta. Skråordn. 231 (1545).
5) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 9, 24 slutet: exemplar av ngt som tillverkas; äv. om ackordsarbete; äv. i uttr. oppå styckeverk, gm l. medelst ackordsarbete. ArkliR 1551, avd. 1545 (: oppå). Vare ej gesällerna tillåtit att .. bruka .. (lärgossarna) till onödigt styckeverks hjälp. Ambrosiani SvSkråämb. 134 (i handl. fr. 1754).
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): styckeverks-arbete. till -verk 3: arbete med mästerstycke. GripshR 1620, s. 164.
-förtjänst. till -verk 5: förtjänst på ackordsarbete. ReglStyrFl. 1836, s. 85; möjl. icke ssg. Nilson Repslag. 197 (1961).
-VIKT, se C. —
-VIS, adv. o. adj.; ss. adj. förr äv. med adv. -T (Carl XII Bref 391 (1712)). (styck- 1633 osv. stycke- c. 1550 osv. styckes- 1566. stycket- 1620 (: stekittwis)) [jfr t. stückweise]
I. ss. adv.: i (skilda) stycken, stycke för l. efter stycke, med ett stycke i taget, en efter en, exemplar för l. efter exemplar, detalj för detalj o. d.; äv.: delvis, till dels (utan tanke på en bestämd del l. bestämda delar). Hamb. (1700).
1) till 1. Stenarna (i det sammanstörtande huset), hvilka .. hopetals och styckevis af den högra sidan af muren föllo. Kurck Lefn. 7 (1705). särsk. till 1 b. KrögOrdn. 1664, s. B 2 a.
2) till 2. (Det) Vore .. gott, att man köpte harnisk medt alle tilbehöringer och icke styckeviss, som offte ske pläger, att man köper rygh och kräffvete åtskilieligen ifrå andre tilbehöringer. G1R 26: 327 (1556). Ödlorna, som fälla sitt skinn styckvis under några dagars tid. Cyrén Orm. 21 (1934).
3) till 2 a, 3; särsk.: på vissa sträckor o. d. Rålamb 8: 191 (1691). Vägen var styckevis dålig. SvHandordb. (1966).
4) till 2 d; särsk. dels: bit för bit, en efter en, dels övergående i bet. dels: delvis, till dels; här o. där, dels (med inbegrepp av 3 b): då o. då, stundvis. Stiernhielm Fateb. Föret. 2 a (1643). En Wänskap hos en Liflös Stamm (dvs. en lind) / Emot en Slächt af lika Namn, / Hwars minskan (dvs. en släktmedlems död) såledz honom rör, / At han där af som styckwis dör. Brenner Dikt. 1: 214 (1703, 1713). Deremot har .. hwart och et parti (dvs. religiös sekt) sitt anhang och sina wänner, så at de hafwa trätor och frid allenast styckewis. Borg Luther 1: 218 (1753). Första kammaren förnyas styckevis, så att då och då någre nya ledamöter inträda. Svedelius Statsk. 1: 135 (1868). Endast styckvis kan rutin ersätta inspiration (i talarstolen). Cederblad LevOrd. 67 (1933). Kring ögonen (på vikingatidens djurornamentik) samlar sig bildantydningar, styckevis gestalter, ett huvud, en kropp. TurÅ 1949, s. 63. särsk. [efter nor. stykkevis og delt (Ibsen Brand (1866, akt 1: Det, som du er, vær fuldt og helt, / og ikke stykkevis og delt))] i uttr. styckevis och delt, delvis, till en del o. d. Det, som du är, var fullt och helt, / Och icke styckevis och deldt. Elmblad Ibsen Brand 22 (1870). Inte ens språkmännen av facket kan ge besked mer än styckevis och delt. Holm EpokPros. 11 (1967).
5) till 4, i fråga om formulering o. d. (vanl. i skrift); stundom närmande sig l. övergående dels i bet.: här o. där, ställvis, dels i bet.: då o. då, stundom (jfr 5 o. stycke 3 b). Ludvigsson Norman 7 (c. 1550). Åthskillige Saker, som protocollet stöckewijss Specificerar. VDAkt. 1704, nr 328. Under påstående slag (under medeltiden) hördes ofta styckewis Sanct-Görans-wisan sjungas af manskapet. Afzelius Sag. 3: 140 (1841). Vare det nog sagdt, att man (i en roman av Björnstjerne Björnson) åtminstone styckvis träffar mästardrag. NordT 1885, s. 71. Jernkontorets insatser för tekniken ha varit så mångsidiga och ingripande, att redogörelsen för dem styckevis vidgat sig till en allmän översikt. HT 1960, s. 203.
6) till 9, 24; i sht förr äv. i fråga om person: en efter en, med en person i taget, individ för l. efter individ o. d. Sälja (köpa, betala, räkna o. d.) styckvis. (Gud) nepser syndarenar toghligha (dvs. så småningom) och styckes wijs. LPetri 3Sänd. A 3 a (1566). Åthskillig Timber Reedskap wärderades Styke wijs. BoupptSthm 1672, s. 1013 b. Om jag måste styckevis uthyra rummen, så (osv.). Porthan BrCalonius 579 (1799). Jag skall .. styckevis anföra de ålders-märken (hos hästen), som pläga åberopas. VetAH 1811, s. 269. Handel bedrefs (på 1300-talet) med gröfre hudar och finare skinn styckevis. Falkman Mått 1: 63 (1884). Varorna säljs till samma pris styckevis som en gros. SvHandordb. (1966).
8) till 18, i fråga om mynt l. pengar l. penningsummor o. d.: stycke för stycke, mynt för mynt; förr äv. (med inbegrepp av 2) betecknande att betalning o. d. sker med en (mindre) summa i taget, ungefär liktydigt med: med delbelopp o. d. Erick Larsson begynnar nu styckviss leffrera migh penningarna. CvFalkenberch (1633) i OxBr. 11: 640. När .. betalning (av lån) skal skie, tillåtes ey at den styckewijs, utan heel och hållen skier. Abrahamsson 558 (1726). Eneberg Karmarsch 2: 718 (1862).
9) till 24 slutet, i fråga om ackordsarbete: ackordsvis, betingsvis. Tågvärks märkande med .. hvitt garn .. förordsakade, at hampespinnarnes arbete gick långsammare .. detta folket arbeta styckevis och icke för dagspenning. 2RA 3: 1147 (1734). Schück VittA 4: 58 (1935).
II. ss. adj.: som sker styckvis l. blott gäller styckvis l. delvis; äv. (numera bl. tillf.) övergående i bet.: ofullkomlig l. bristfällig l. behäftad med fel (jfr -verk 1) o. d.; särsk. till dels 2, dels 24. (Vår kunskap) är allenast Styckewijsz och mehrendeels ofullkomligh. RelCur. 123 (1682). Styckevis tyckes mitt lif och deladt, / Mycket förfeladt. Troili FembladRos. 66 (1915); jfr I 4 slutet. Vill du (dvs. Gud) allt bristfullt och styckevis rätta. Därs. Vissa sortiment, t. e. massaved, kunna levereras såväl efter styckevis mätning som hoplagda i trave. SvD 31/10 1916, s. 6. —
-VISKARE, se C. —
(10) -VÄGARE. (förr) textilarbetare med uppgift att väga tygstycken. YrkesförtArbFörmedl. 55 (1936).
B (†): STYCKA-BONDE, se C.
C: STYCKE-ARBETARE, -ARBETE, se A. —
(2, 24 slutet) -ARBETNING. (†) ackordsarbete varvid varje arbetare tillverkar viss(a) del(ar) av den tillverkade produkten. Wargentin ÅmVetA 1758, s. 20. —
(11) -BAND. (förr) band (se d. o. 29) tillhörande stycke. Jag kände igen lilla mor Stina med sitt styckeband. Lagergren Minn. 6: 341 (1927). —
(19) -BANK. [jfr t. stückbank] (numera bl. i skildring av ä. förh.) kanonbank; jfr bank, sbst.1 2 a β. KrigVAH 1842, s. 54. —
(19) -BATTERI. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kanonbatteri; jfr batteri 1. Rålamb 8: 136 (1691). —
(24 slutet) -BETALNING. (styck- 1920 osv. stycke- 1953 osv.) (i fackspr.) betalning per styck. Forssell Handskom. 185 (1920). UrDNHist. 3: 298 (1954). —
(19) -BJÖRN. (†) tvåhjulig skottkärra l. fyrhjulig vagn avsedd för transport av kanon(er); jfr björn 4. Grundell UnderrArtill. 215 (1705); jfr Holmberg Artill. 3: 219 (1883). —
(2 a) -BONDE. (stycka- 1530. stycke- c. 1530) [jfr ä. t. stückbauer] (†) bonde som äger (l. brukar blott) ett litet stycke jord, småbonde. HH XI. 1: 65 (c. 1530); jfr Falkman Mått 1: 254 (1884). —
(19) -BROK. (förr) brok (se brok, sbst.2 slutet). Grundell AnlArtill. 1: 8 (c. 1695: Stycke-Brookorna, pl.). —
-BRUK, se d. o. —
(15) -BRÄDE. (förr) framför garhärd placerat kraftigt bräde varpå de kopparstycken som skulle garas placerades, innan de infördes i härden. Rinman 1: 581 (1788). Lindroth Gruvbrytn. 2: 351 (1955). —
(9, 24) -BYGGD, p. adj. byggn. om småhus: byggd i ett enda exemplar, byggd ss. styckehus; motsatt: seriebyggd l. ingående i gruppbebyggelse. FrDepartNämnd. 1970, s. 289. —
(1) -FALL. bergv. i fråga om bergsprängning, om mängden av utsprängd sten i lämplig storlek efter varje sprängning. Dædalus 1953, Ann. s. 23. —
-FAT, se A. —
-FORM. (styck- 1886 osv. stycke- 1642 osv.)
1) (i fackspr.) till 2, 24: av flera delar bestående form (se d. o. II 1) för gjutning av flera enskilda exemplar efter varandra. SundsvP 1886, nr 4, s. 2. DjurVärld 15: 241 (1961).
2) till 9: form (se d. o. I 1) hos l. kännetecknande för (helt) stycke. Ahlberg FarmT 243 (1899; i fråga om tvål). (Sligen) överföres .. till styckeform genom brikettering eller sintring. SvIndustri 131 (1935).
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 19: kanonform (se kanon-form, sbst.1). Rig 1932, s. 4 (1642). Heinrich (1814). —
-FÄRGA, -GJUTARE, -GJUTERI, se A. —
-GJUTNING, se A. —
(9, 21 a) -GLAS. (†) enstaka glas (se d. o. 4 a) (icke ingående i servis l. serie); jfr -pjäs. 5 .. (stycken) runda lyktglas Diverse Styckeglas 16 st(ycken) fönsterglas. BoupptVäxjö 1860. —
(19) -GLUGG. (styck- 1787. stycke- 1664 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) skottglugg för kanon (dels i fästningsmur o. d., dels i fartygssida); äv. oeg., om stort hål. Verelius Gothr. 258 (1664). Fyra Timmermän gingo på .. (hajen) med yxor, och öpnade stora stycke-gluggar, både babol och styrbol, hvarutur bloden strömmade däcket rundt. Wallenberg (SVS) 1: 214 (1771). KrigVAH 1842, s. 54 (i bröstvärn). Carlén Skuggsp. 2: 311 (1865; i fartyg). SvFlH 1: 298 (1942; i skanstorn 1667). —
(19) -GLUGGAD, p. adj. [till -glugg] (†) försedd med styckeglugg. Corylander LundDomk. 74 (c. 1754; om torn). —
-GODS. (styck- 1686—1919 (: fraktstyckgods). stycke- 1630 osv.) [jfr t. stückgut]
1) (i fackspr.) till 9, 24: gods (se d. o. 2; i sht om fraktgods) förpackat i styckeform (se d. o. 2) l. i enskilda kollin; i fråga om fraktgods särsk. med tanke på att godset kommer från olika avsändare l. går till olika adressater o. samlastas (icke i bestämda vagnar l. fartyg o. d.); i fråga om järnvägsfrakt förr äv. om godsmängd understigande 2,5 (äv. 5) tons vikt (motsatt: vagnslastgods, dvs.: gods överstigande dessa vikter); äv. bildl.; jfr mass-, parti-, stört-gods. Thomander 3: 3 (1857; bildl.). Styckegods d. v. s. allt gods som afsändes i mindre kvantitet än 5,000 kilogram. NordT 1887, s. 62. Engström o. Carlson HlednTrafik 43 (1917; understigande 2,5 ton). RiksdP 1977/78, 12: nr 146, s. 144.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 10, 24: textilt gods (se d. o. 2); särsk. om sådant gods bestående av färdigtillverkade varor som kunde räknas styckvis (se d. o. I 6); motsatt: metervara. AOxenstierna 5: 532 (1630). 2NF 29: 749 (1919). Sahlin SkånFärg. 210 (1928).
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 19: gods (se d. o. 3) till l. i kanon, kanonmetall. FBergman (1775) hos Scheffer ChemFörel. 338.
4) (förr) till 24, i fråga om flottning: styckvis (se d. o. I 6) förekommande timmer vid slutrensning (rumpning). MoraT 1913, nr 56, s. 4.
(19) -GÅRD. (numera bl. i skildring av ä. förh.) gård (se gård, sbst.1 4) för uppställning (förvaring) av kanoner. RP 17: 181 (1657). På Skeppsholmens nordöstra strand .. anordnades (på 1640-talet) en öppen styckegård för skeppsartilleriet jämte en täckt artilleribod. SvFlH 1: 298 (1942). —
-HANDEL.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 19: tillverkning av kanoner, kanonfabrikation; jfr handel, sbst.2 5. Stiernman Com. 3: 771 (1669). Heckscher SvEkonH 1: 589 (1936).
Ssg (till -handel 2; numera bl. i skildring av ä. förh.): styckehandels-vinst. vinst som kanontillverkning inbringade staten. HC11H 10: 164 (1680). —
(9, 24) -HUS. byggn. styckebyggt hus; motsatt: seriehus. Företaget säljer monteringsfärdiga styckehus i byggsatser. SvD 22/6 1973, s. 18. —
(19) -HÅL. (styck- 1624—1698. stycke- 1640—1729) (†) i fästningsmur l. (örlogs)fartygs sida o. d.: skottglugg för kanon; jfr -glugg. SthmSlH 1: 238 (i handl. fr. 1624; i vallgravsmur). Stiernman Com. 2: 264 (1640; i skepp). Swedberg Lefw. 383 (1729; i biskopshus). —
(9) -KIS. (styck- 1878—1882. stycke- 1901) [jfr t. stückkies] (i fackspr.) kis (se kis, sbst.1 1) i form av (större) stycken. TT 1878, s. 16.
(19) -KLOTS. (styck- 1851—1872. stycke- 1807—1847) (†) klots med uppgift att hålla kanon (l. kanonlavett) i rätt läge (vid skjutning l. vid sjögång o. d.). Weste (1807). SvTyHlex. (1872). —
(19) -KNALL. (†) knall (se knall, sbst.1 1 a) från en kanon (l. kanoner); kanondunder. ÖB 15 (1712). Scherping Cober 2: 302 (1737). —
(19) -KNEKT. [jfr ä. t. stückknecht] (†) artillerist med uppgift att tjänstgöra i kanonservis. KrigVAT 1833, Jan. s. 5. SvVapSSkr. 1953, s. 26 (om förh. på 1500-talet). —
(9) -KOL. (styck- 1889 osv. stycke- 1876 osv.) [jfr t. stückkohle] (i fackspr.) kol (se kol, sbst.1 1 a slutet, 2) i (större) stycken; motsatt: småkol, stybbkol o. d. JernkA 1876, s. 177 (av brunkol). 2NF 26: 1246 (1917; av stenkol). —
(19) -KOMMENDÖR. (†) pjäschef; jfr kanon-kommendör. Aschling Sjöartill. Bih. 5 (1807). KrigVAH 1816, s. 251. —
(19) -KOPPAR. (†) koppar lämplig l. avsedd för kanongjutning. Råå- Går- och Stycke-Koppar. FörklKopparcomp. 1689, s. F 1 b. —
(19) -KRAN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kran (se d. o. 1) för förflyttning av kanoner. Högström ÅmVetA 1756, s. 27. —
(9) -KRITA. (i fackspr.) krita (se krita, sbst. 3) (i styckeform). 600 st. Grifflar, 10 ℔ Styckekrita. SvT 1852, nr 211, s. 1. —
(19) -KRUT. (styck- 1683—1872. stycke- c. 1695 osv.) [jfr t. stückenkraut] (numera bl. i skildring av ä. förh.) kanonkrut. Comenius OrdPict. 295 (1683). Hägg TretungFl. 56 (1941). —
(19) -KULA. (styck- 1711—1741. stycke- 1659 osv. styckes- 1746) [jfr t. stückkugel] (numera bl. i skildring av ä. förh.) kanonkula. Ekeblad Bref 2: 104 (1659; rättat efter hskr.). TurÅ 1941, s. 245. —
(19) -LADDNING. [jfr t. stückladung] (†) konkret: laddning (se ladda, v. 2 a) för kanon. Lind 1: 1501 (1749). ÖoL (1852). —
(19) -LAG. [jfr t. stücklage] (†) lag (se lag, sbst.3 5); äv.: batteri (se d. o. 1, 2). Siöregl. 1741, 5: A 4 a. Önskeligt wore, om Styckelaget blefwe 5 eller 6 fot utöfwer fasta Jordmånen, så thet kommo i sin tilbörliga högd. Richardson Krigsv. 3: 304 (1749). Lindfors (1824). —
(19) -LAPP. (†) fänghålskapell av bly; jfr bly-lapp. Rullebly til stycke- och slaglappar. Grundell AnlArtill. 1: 20 (c. 1695). —
-LAVETT, se A. —
(2) -LINJE. [jfr t. stücklinie] (†) linje (se d. o. 1 a ζ) sammansatt av flera linjer o. d. (o. använd som slutlinje (se d. o. 1) o. d.). DA 1824, nr 199, s. 8. —
-LISTA, se A. —
(19) -LOD. (†) kanonkula; jfr lod, sbst.4 2, o. -kula. Prytz Gyllenstiärna A 2 b (1651). Ekeblad Bref 2: 109 (1659; rättat efter hskr.). —
(19) -LOSSNING. (†) avfyrande av kanon; jfr lossa, v.1 I 6 a. FörordnStyckeloszn. 24/10 1774 (i rubrik). —
(19) -LUNTA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) lunta (se lunta, sbst.1 1) använd vid avfyring av kanon. Weste FörslSAOB (c. 1817). —
(19) -LÅDA. (styck- 1634—1864. stycke- 1640 osv.) [jfr t. stücklade] (numera bl. i skildring av ä. förh.) = kanon-låda. RP 4: 78 (1634). SvFlH 2: 200 (1943; om förh. på 1700-talet; text till bild). —
(19) -LÄNGA. (†) länga (se länga, sbst. 4) för hissning o. firning av kanoner; jfr -kran. Grundell AnlArtill. 1: 17 (c. 1695). Därs. 24. —
(10) -LÄNGD. (styck- 1898 osv. stycke- 1945 osv.) textiltekn. konkret: längd (se d. o. 6) utgörande helt stycke. PriskurCronquist 1898, s. 31. —
-LÖN, -LÖNA, se A. —
(9) -MALM. (styck- 1851—1902. stycke- 1789 osv.) [jfr t. stückerz] bergv. malm (se d. o. II 1) krossad till en storlek som gör den lämplig för direkt uppsättning på masugn. Rinman 2: 84 (1789). Medan man förr endast använde de järnrika styckemalmerna till beskickning, har man numera alltmer övergått till anrikning av de järnfattigare s. k. sekundamalmerna. SvFolket 11: 249 (1940). SvD 17/8 1974, s. 15 (i annons). —
(19) -MASSA. (†) av tätt packade kanoner o. kanonmanskap bildad truppformation; jfr massa, sbst.2 5 a. KrigVAH 1823, s. 80. —
(19) -METALL. (styck- 1734—1872. stycke- 1747 osv.) [jfr t. stückmetall] (numera bl. i skildring av ä. förh.) metall för framställning av kanoner (jfr -gods 3); vanl. om sådan metall bestående av c. 9/10 koppar o. c. 1/10 tenn. Serenius K 3 a (1734). —
(19) -MYNNING. (styck- c. 1711—1785. stycke- c. 1695—1801) (numera bl. i skildring av ä. förh.) kanonmynning; jfr -mun. Grundell AnlArtill. 1: 39 (c. 1695). —
-MÄSSING, -MÄSTARE, sbst.2, se A. —
(9, 21 a) -MÖBEL. (styck- 1984. stycke- 1927 osv.) (i fackspr.) enstaka möbel (se d. o. 2). SvD 16/1 1927, s. 9 (i annons). Form 1948, s. 146. —
(11) -MÖSSA. (stycke- 1911 osv. stycko- 1989) (förr) (bind)mössa (för användning tillsammans) med stycke. Hembygden(Hfors) 1911, s. 90. —
2) (numera föga br.) till 21 a: tillverkningsnummer för exemplar av vara. KungörExportpræm. 22/8 1766, s. 3. —
(19) -PARK. (†) om plats för kanoner (med tillhörande materiel) i en fästning; jfr park, sbst.2 4. Gynther Förf. 7: 283 (1830). Holmberg Artill. 4: 153 (1886). —
(19) -PATRON. [jfr t. stückpatrone] (†) patron (se patron, sbst.2 4) för kanon. PT 1758, nr 19, s. 1. —
(9, 21 a) -PJÄS. (i fackspr.) enstaka pjäs (icke ingående i servis l. serie o. d.). SvSlöjdFT 1931, s. 98 (i fråga om glastillverkning). —
(19) -PLUNDERSKRUV~104. (numera bl. i skildring av ä. förh.) plunderskruv för kanon(er). Grundell AnlArtill. 1: 22 (c. 1695). —
(19) -PORT. (styck- 1691—1847. stycke- 1698 osv.) [jfr t. stückpforte] (numera bl. i skildring av ä. förh.) kanonport. Rålamb 10: 27 (1691). Hägg TretungFl. 54 (1941). —
(9, 24) -PRIS. (styck- 1899 osv. stycke- 1859 osv.) [jfr t. stückpreis] (i fackspr.) pris (se pris, sbst.3 I 1) per styck; äv. motsv. stycke 24 slutet: ackordspris per styck. De angifna dagsverkena och stycke- samt betingspriserna äro medelpris för godt arbete. Rothstein Byggn. 530 (1859). DN(A) 13/1 1964, s. 12 (i fråga om tvätt). —
-PROV.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 19: prov (se d. o. 1) utfört med kanon (l. kanoner). KrigVAT 1856, s. 249. —
-RENSARE, se A. —
-RÄKNING.
1) (numera bl. mera tillf.) till 9, 24: styckvis (se d. o. I 6) företagen räkning (se d. o. 4). Almström Handelsv. 30 (1845).
2) (†) till 19: räkning (se d. o. 1 c) som avser styckehandel (se d. o. 2). Stiernman Com. 3: 776 (1669). —
-SAK, se A. —
(6 a) -SKALK. (†) skalk (se skalk, sbst.1 2), bov, skälm, skurk; jfr -skälm. Rudbeckius Luther Cat. 79 (1667). CupVen. A 6 a (1669). —
-SKANS, se A. —
(9, 24) -SKATT. (styck- 1960 osv. stycke- 1612 osv.) om (form av) punktskatt; dels (numera bl. mera tillf.) om sådan skatt erlagd av konsument, dels (i fråga om ä. förh.) om sådan skatt erlagd i pengar l. natura o. d. av producent. Bönderne i Östre häradh beswäre sigh öfwer den owisse skatt de utgöra i hwarie säx åhr, den de kalla styckeskatt, nemligen det förste åhret een koo, andre åhret ett pund smör .. siette åhret gåsepäningar 10 öre. RA II. 1: 256 (1612). Elskatt för högspänd kraft skall .. utgå såsom styckeskatt efter kilowattimme. SFS 1951, s. 771. GbgP 27/12 1984, s. 12 (i fråga om kassetter). —
(2 a) -SKIFTA. (förr) skifta (mark) gm styckeskifte (se skifta, v.1 4 b). Ängsmarken är här (i Korsnäs på 1700-talet) uppdelad i block, som dels tegskiftats, dels styckeskiftats. FolklEtnSt. 5: 45 (1934). —
(2 a) -SKIFTE. (förr) skifte (se d. o. 1 a) varvid jord indelades i mindre stycken (mindre än tegar). FolklEtnSt. 5: 38 (1934). —
(19) -SKJUTNING. [jfr t. stückschiessen] (numera bl. i skildring av ä. förh.) skjutning med kanon(er). Gynther Förf. 1: 296 (1685). —
(19) -SKOTT. (styck- 1698—1755. stycke- 1691 osv.) [jfr t. stückschuss] (numera bl. i skildring av ä. förh.)
1) skott (se skott, sbst.2 2 a) avlossat av kanon, kanonskott (se d. o. 1). Dahlstierna (SVS) 93 (1698). Österling i 3SAH LVII. 2: 166 (1946; om förh. 1781).
3) skotthåll (se d. o. 2) för kanon, kanonhåll; jfr kanon-skott 2. Rålamb 8: 35 (1691). På wid pasz ett halft styckeskotts afstånd härifrån ligger Hageberget. Holmberg Bohusl. 3: 81 (1845).
Ssg (till -skott 1; numera bl. i skildring av ä. förh.): styckeskott-salut. salut given med kanonskott. TjReglArm. 1858, 1: 332. —
(6 a) -SKÄLM. [jfr t. stückschelm] (†) skälm (se d. o. 2) l. skurk l. bov l. skojare o. d.; jfr -bov, -bövel, -lur, -skalk. 3SthmTb. 2: 376 (1599). Ihre 812 (1769). —
(9, 15) -STORLEK~02 l. ~20. (stycke- 1925 osv. styckes- 1922) (i sht i fackspr.) storlek på stycke; i sht dels i fråga om kol, dels i fråga om malm. Styckesstorleken (hos träkol) bör vara jämn. HbSkogstekn. 713 (1922). SvGeogrÅb. 1946, s. 133 (i fråga om malm). De Geer SvNatRiked. 2: 279 (1950; i fråga om stenkol). —
(19) -STROPP. (numera bl. i skildring av ä. förh.) stropp för fastgöring l. förflyttning av kanon. Grundell AnlArtill. 1: 24 (c. 1695). —
(19) -STRÄNG. (†) draglina (se d. o. 2) varmed häst anspänns vid kanon. Holmberg Artill. 4: 211 (1886; om förh. i slutet på 1600-talet). —
(19) -STÖPARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) styckgjutare. HammFackl. 1: 71 (cit. fr. 1622). —
(19) -SURRNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) surrning för fasthållning av kanon(er). ExFlott. § 35 (c. 1740). —
-TAL, sbst. o. adv. (stycke- 1539 osv. stycko- 1669) [jfr t. stückzahl]
I. ss. sbst.
1) till 9, 15, 24: antal l. summa l. mängd o. d. av styck(en) l. enheter, antal styck; antal; i sht förr äv. i uttr. sälja (l. köpa o. d.) i l. efter (förr äv. på) stycketal (förr äv. stycketalet). Summa J styckie tall — 49 st(yck)en. VaruhusR 1539, s. 27 a. Messzingh — Offuer effter Jnuent(er)ningen Opå wichten och icke st(yck)e tallet Messingh — 1 (pund). GripshR 1546—47. Stycketalet .. skal Wägaren .. förmäla och specificera. SthmStadsord. 1: 98 (1646). Bergv. 2: 414 (1727: efter stycketalet). Hattar af filt, ull, felb förtullas i Sverige efter stycketal. Forssell Stud. 2: 349 (1880, 1888). Räkning och mätning av virkets stycketal och dimensioner. SFS 1935, s. 719. Fisk i stycketal. Hasslöf SvVästkustf. 57 (1949; om förh. på 1640-talet). särsk. (i sht i fackspr., motsv. stycke 24 slutet) i fråga om ackordsarbete. Betalningen (till lärlingen) bör ske, antingen efter tiden .. eller ock efter stycketal. Polhem Test. 34 (c. 1745).
2) (i sht om ä. förh.) till 9, 24: om räkneenhet som icke ingår i decimalsystemet. SFS 1906, nr 10, s. 28.
II. ss. adv. (†)
1) till 24 slutet, i uttr. arbeta stycketal, arbeta på ackord. Tu (dvs. slottsfogden) .. gifuer tilkenne, att Embedzmännen (dvs. hantverkarna) ther widh Calmar icke wele arbethe stycke taall. Johan III (1576) i HB 2: 112.
2) i stycktal, stycktals (se d. o. II 6), per styck. Icke schole the heller sälie stycke taall the wahrur, som pläge handles vdi dusin taall, vthen heele dusin. PrivFrihetsbrJönk. 43 (1575).
Ssgr (i sht i fackspr.): stycketals-beräkning. till -tal I 1: beräkning gjord efter stycketal. SkogsvT 1904, s. 343.
-mått. till -tal I 2: mått (se mått, sbst.4 1) för stycketalsberäkning. Gross .. (dvs.) stycketalsmått, tolf dussin l. 144 stycken. 2NF 10: 356 (1908). Edberg TräB 241 (1929).
-räkning. (i sht om ä. förh.) till -tal I 2: räkning (se d. o. 6) med stycketal; äv.: räkning av antal styck. DA 1824, nr 182, s. 3. Stycketals-Räkning. 1 Val = 20 kast = 80 stycken. 1 Kast = 4 stycken. 1 Skock = 60 stycken (osv.). Zweigbergk Räkn. 55 (1839). SvD(A) 1960, nr 140, s. 1 (i annons).
-sort. (i sht om ä. förh.) till -tal I 2: om var o. en av de sorter (måttsenheter) som man räknar med vid stycketalsräkning. SFS 1919, s. 2620.
(19) -TALJA. (styck- 1698—1798. stycke- c. 1695 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) kanontalja; äv. allmännare: talja för förflyttning av kanoner. Grundell AnlArtill. 1: 12 (c. 1695). Weste FörslSAOB (c. 1817; allmännare). —
-TALS, sbst., adv. o. adj., se A. —
(20 a) -TAPET. (numera bl. i skildring av ä. förh.) med målning(ar) försedd tapet, målad tapet. 2SvKulturb. 1—2: 160 (1797). —
(9) -TORV. (i fackspr.) torv i styckeform (ss. torvbriketter o. d.); särsk. om sådan torv upptagen o. bearbetad med maskin, maskintorv; motsatt: frästorv, torvpulver o. d. JernkA 1858, s. 48. TNCPubl. 81: 64 (1984; om maskintorv). —
(9, 24) -TULL. tullv. tull utgående per styck av förtullad vara; motsatt t. ex.: vikttull. SFS 1919, s. 1105. —
-TVÄTT, -UGN, se A. —
(19) -VAGN. (styck 1741—1760. stycke- 1682 osv.) [jfr t. stückwagen] (numera bl. i skildring av ä. förh.) kanonvagn; äv.: lavett med hjul. RannsaknAntikv. I. 1: 26 (1682). Möller (1790; om lavett). Weste FörslSAOB (c. 1817). —
-VALL, se A. —
-VERK, se A. —
-VIKT. (styck- 1940 osv. stycke- 1921 osv.)
-VIS, sbst. (†)
1) i uttr. i l. uti styckevis, styckvis (se d. o. I 1, 4—6, 9). Euangelium (varder) effter Kyrkionäss jnsäthning på alle Sonedagerne alenest j stycke wijss .. predichet. Ludvigsson Norman 9 (c. 1550). Siden wele wij them thett (dvs. det utförda arbetet) vdi Styckewijs affbetale lathe. E14R 1561, 1: 211 b. (Storfursten) lät .. kroppen i styckewijs sönderhugga. Petreius Beskr. 2: 70 (1614). Rudbeck Samolad 16 (1701).
-VIS, adv. o. adj., se A. —
(19) -VISKARE. (styck- 1851 osv. stycke- 1852 osv.) [jfr t. stückwischer] (numera bl. i skildring av ä. förh.) kanonviskare. SvTyHlex. (1851). —
(19) -VÄRN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kanonvärn. KrigVAH 1833, s. 201. 2NF 24: 485 (1916; om förh. 1808).
D (†): STYCKENS-GJUTNING, se A.
E: (4) STYCKES-INDELNING~020. boktr. indelning (se indelning, sbst.1 1) i stycken. Fatab. 1933, s. 14. —
-KULA, -STORLEK, se C. —
-VIS, se A.
F (†): STYCKET-VIS, se A.
G (numera bl. i Finl.): STYCKO-GJUTARE, se A. —
-MÖSSA, se C. —
(19) -SÄLLE. (†) på örlogsfartyg: soldat tillhörande kanonservis. Siöregl. 1741, 5: A 4 a (: Stycko-sållarne, pl. best.; felaktigt för Stycko-sällarne). —
-TAL, se C.
Avledn.: STYCKIG, adj. [jfr t. stückig] som består l. kännetecknas av stycken, uppdelad i stycken; sammansatt av brottstycken, sönderstyckad; särsk. (i fackspr.) motsv. stycke 9, 15, om malm o. d. Framställningen (i boken) blir något styckig. SD(L) 1900, nr 588, s. 5; jfr stycke 4. JernkA 1900, s. 524 (om malm). Bränd skiffer (lera) i styckigt tillstånd. SvGeolU Ca 6: 255 (1915). jfr Gengas 352 (1950: finstyckigt träkol).