SAOL

publicerad: 2015  
stygging
stygg·ing substantiv ~en ~ar ⟨vard.⟩ stygg person
Singular
en styggingobestämd form
en styggingsobestämd form genitiv
styggingenbestämd form
styggingensbestämd form genitiv
Plural
styggingarobestämd form
styggingarsobestämd form genitiv
styggingarnabestämd form
styggingarnasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
stygging styggingen styggingar
stygg·ing·en
substantiv
stygg`ing
var­dagligt elak eller olydig person
JFR elaking
din stygging!
belagt sedan 1840

SAOB