SAOB
publicerad: 1997
SUBBLA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. (Hof DialVg. 283 (1772)) subbla, tala oredigt, sudda ut, radera; sannol. etymologiskt identiskt med lt. subbeln, vara orenlig, mnl. subbelen, sobbelen, gå mödosamt i väta, snubbla, o. iterativbildning till SUBBA, v.]
(†) tala oredigt, sluddra; anträffat bl. i den särsk. förb. SUBBLA FRAM: sluddra fram (ngt). (Den druckne) slant .. ur mina händer och föll, i det han subblade fram orden: ”Prosit, min bror!” Blanche Bild. 3: 150 (1864).