SAOL

publicerad: 2015  

substantivera

sub·­stant·­iv·­era verb ~de ~t • göra ord av annan ord­klass till substantiv t.ex. en anhörig

Finita former
substantiverar	presens aktiv
substantiveras	presens passiv
substantiverade	preteritum aktiv
substantiverades	preteritum passiv
substantivera	imperativ aktiv
Infinita former
att substantivera	infinitiv aktiv
att substantiveras	infinitiv passiv
har/hade substantiverat	supinum aktiv
har/hade substantiverats	supinum passiv
Presens particip
substantiverande
Perfekt particip
en substantiverad + substantiv
ett substantiverat + substantiv
den/det/de substantiverade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

substantivera substantiverade substantiverat

verb

substantive´ra

● vanligen perfekt particip an­vända (adjektiv eller dylikt) som en sorts substantiv

något är substantiverat

substantiverade adjektiv som "kommun­fullmäktig"

belagt sedan 1801

substantiverasubstantiverande, substantivering

Till SO

SAOB

publicerad: 1997  

SUBSTANTIVERA substan1tive4ra l. 10040, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.

Etymologi

[liksom t. substantivieren av fr. substantiver, avledn. av substantif, adj. o. sbst. (se SUBSTANTIV, sbst. o. adj.). — Jfr SUBSTANTIVISERAD]

språkv. göra l. förvandla (ord av annan ordklass) till substantiv (äv. i uttr. substantivera ngt till ngt); ss. vbalsbst. -ing äv. konkret: substantiverat ord; äv. i p. pf., i adjektivisk anv. Man måste substantivera verbum veta till vett, innan det kan brukas i (ordfogningen vetenskap). Leopold i 2SAH 1: 21 (1801). Ord af andra ordklasser sägas, brukade som substantiv, vara substantiverade eller substantiveringar, om de användas som subjekt eller objekt eller styras af preposition. Brate SvSpr. 61 (1898). Substantiverat adjektiv är fall som det starka, den gamle, de färgade. Nilsson SpråklTerm. 110 (1977).

Till SAOB