SAOL
publicerad: 2015
subsumtion
sub·sumt·ion
substantiv
~en ~er • till subsumera
| Singular | |
|---|---|
| en subsumtion | obestämd form |
| en subsumtions | obestämd form genitiv |
| subsumtionen | bestämd form |
| subsumtionens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| subsumtioner | obestämd form |
| subsumtioners | obestämd form genitiv |
| subsumtionerna | bestämd form |
| subsumtionernas | bestämd form genitiv |
SO
Sökningen på subsumtion i SO gav inga svar.
Menade du:
sublimation
konsumtion
subvention
subjunktion
subversion
substitution
Menade du:
sublimation
konsumtion
subvention
subjunktion
subversion
substitution
SAOB
publicerad: 1997
SUBSUMTION sub1sumʃω4n, äv. SUBSUMPTION -sump-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-sum- 1799 osv. -sump- 1889—1917)
Etymologi
[jfr t. subsumtion, subsumption, eng. subsumption, fr. subsomption; av nylat. subsum(p)tio, (gen. -ōnis), vbalsbst. till subsumere (se SUBSUMERA)]
1) (i fackspr., i sht log.) motsv. SUBSUMERA 1: underordning, inbegripande av ngt enskilt under ngt allmänt. I alla subsumtioner af et föremål under något begrep måste föreställningen af det förra vara likartig med det sednare. Lutteman Schulze KantCrit. 45 (1799). Den aristoteliska logiken utgick från begreppens omfång och använde tankarnas subsumption. 2NF 16: 983 (1912). Det är .. icke min mening påstå, att domarens uppgift alltid inskränker sig till en enkel subsumtion av sakförhållandet under en i lag omedelbart given rättssats. Kallenberg CivPr. 1: 14 (1917); jfr SUBSUMERA 1 slutet.
2) (†) motsv. SUBSUMERA 2: slutsats, följd; äv.: förutsättning, antagande. Subsumtion .. (dvs.) förutsättning; slutsats, följd. Gynther ConvHlex. (1848). Subsumtion .. (dvs.) förutsättning, antagande. Ekbohrn (1904).
Ssg (till 1): SUBSUMTIONS-LOGIK. log. logik (se d. o. 1) som använder subsumtion(er) ss. grundläggande metod. Larsson Kunsk. 175 (1909).