SAOL

publicerad: 2015  

svågerskap

svåger·­skap substantiv ~et svåger

Singular
ett svågerskap	obestämd form
ett svågerskaps	obestämd form genitiv
svågerskapet	bestämd form
svågerskapets	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

svågerskap svågerskapet

svåger·skap·et

substantiv

svå`gerskap

● svågerlag

belagt sedan 1525; fornsv svagherskaper

Till SO

SAOB

publicerad: 1999  

SVÅGERSKAP svå3ger~ska2p, n. (G1R 2: 100 (1525) osv.) ((†) r. l. m. l. f. UUKonsP 10: 103 (1673: swågerskapen, sg. best. gen.), Cannelin (1921)); best. -et (resp. -en); pl. = (Sahlstedt (1757), Östergren (1951; angivet ss. sällsynt)). ((†) -er Chesnecopherus Skäl Ff 3 b (1607), Weste (1807))

Ordformer

(förr äv. sw-, -aag-)

Etymologi

[fsv. swagerskaper; jfr fd. swowerskab, swoverskab (d. svogerskab); jfr äv. t. schwägerschaft; avledn. av SVÅGER]

1) svågerlag (se d. o. 1). G1R 2: 100 (1525). Swågerskap räknas emellan mannen och hustruns slächt, och emellan hustrun och mannens slächt; men ej mellan begges theras slächt inbördes. GB 2: 8 (Lag 1734). Det enda jag finner litet löjligt är Grafströms inväljande, om jag icke viste, att i vitterheten, när den behandlas som Statens, befordringar ske efter svågerskap och annan skyldskap. Almqvist Brev 144 (1839). Jag N. N. lovar och försäkrar .. att jag vill och skall .. i alla domar rätt göra .. aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap. SFS 1942, s. 1724. SvOrdb. (1986).

2) (†) i oeg. anv. av 1, = SVÅGER-LAG 2. Vissa yrken stodo i ”svågerskap” med hvarandra. I Sverige voro garfvare och kopparslagare ”svågrar”. Förbundet 1907, nr 1, s. 4. — särsk. = SVÅGER-LAG 2 b. Meurman (1847; i fråga om växters släktskap).

3) (†) = SVÅGER-LAG 3. Till Måltiden åth Swågerskapet och dhe som båro. 2 faat Öhl. BoupptSthm 1667, s. 501, Bil. Osämia och oenigheet, hwar uti någor af bitterhet och ifwer framgent lefwer med sin ächta Maka, Swågerskap och grannar. Abrahamsson 16 (1726). Ty Grefven har .. (i Mexico) stort svågerskap, och äfven sjelf studerat där i 6 år. Loefling Resa 108 (1754).

Ssgr (till 1, i sht jur.): SVÅGERSKAPS-, äv. SVÅGERSKAP-BAND. (numera bl. tillf.) jfr band, sbst.1 2 b. RF 1719, § 12. —

-BROTT. = svågerlags-brott. FörarbSvLag 4: 442 (1696). —

-GRAD. (†) grad (se grad, sbst.1 3 f) av svågerskap. Schmedeman Just. 1330 (1692). SynodA 292 (1721). —

-JÄV. = svågerlags-jäv. Kallenberg CivPr. 1: 512 (1922). —

-LED. (†)

1) jfr led, sbst.1 10 b. MB 59: 2 (Lag 1734).

2) jfr led, sbst.1 10 c, o. svågerlags-led. Abrahamsson 269 (1726). BtRiksdP 1872, I. 1: nr 8, s. 5. —

-LINJE. jfr linje 7 b; jfr svåger-linje. Schroderus Os. 2: 137 (1635). —

-SLAG. (†) slag (se slag, sbst.2 1) l. kategori av svågerskap. Abrahamsson 269 (1726). Dens. 276. —

-SPJÄLL. (†) kränkning av svågerskap gm samlag i förbjudna led; jfr -brott o. svågerlags-brott. VDP 1653, s. 464. Abrahamsson 269 (1726).

Till SAOB