SAOL

publicerad: 2015  
svära
svära el. åld. svärja verb svor, svurit, svuren svuret svurna, pres. svär, imper. svär 1 ut­tala svordom2 lova dyrt och heligt: ​jag svär (på) att det är sant!3 svära mot ngt sticka av el. strida mot ngt
Finita former
svärpresens aktiv
svärs (sväres)presens passiv
svorpreteritum aktiv
svorspreteritum passiv
svärimperativ aktiv
Infinita former
att svära (svärja)infinitiv aktiv
att sväras (svärjas)infinitiv passiv
har/hade svuritsupinum aktiv
har/hade svuritssupinum passiv
Presens particip
svärande (svärjande)
Perfekt particip
en svuren + substantiv
ett svuret + substantiv
den/det/de svurna + substantiv
den svurne + maskulint substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
svära svor svurit svuren svurna, presens svär
även åld.
svärja svor svurit svuren svurna, presens svärjer
verb
svä`ra el. svär`ja
1 ibland med partikelntill ut­tala svordom(ar) vid smärta, mot­gång eller dylikt
någon svär (till)
hon svor till när hon slog sig på tummen; han svor tyst över missen
○ ibland i konstruktion med objekt
någon svär (något) (över någon/något/att+verb/sats)
någon svär (något) (över någon)
någon svär (något) (över något)
någon svär (något) (över sats)
någon svär (något) (över att+verb)
han svor ve och förbannelse över skatte­myndigheterna
svära i kyrkan se kyrka
svära som en borst­bindare svära omåttligthan var all­mänt grov i mun och svor som en borst­bindare
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska sväria; gemensamt germanskt ord besläktat med svara; jfr ur­sprung till svordom
2 av­lägga ed
någon svär (någon) något/sats
någon svär (någon) något
någon svär (någon) sats
någon svär (på något/att+verb/sats)
någon svär (på något)
någon svär (på sats)
någon svär (på att+verb)
svära den olympiska eden; svära med fingrarna på Bibeln
○ äv. i ut­tryck för visshet eller dylikt
någon svär (på något/sats)
någon svär (på något)
någon svär (på sats)
jag kan svära på att jag såg honom i mån­dags
○ äv. hög­tidligt lova
han svor henne evig kärlek; jag lovar och svär att jag ska diska i morgon
○ i vissa ut­tryck (med refl.) äv. (hög­tidligt) förklara (sig)
någon svär sig adj
hon svor sig fri från an­svar
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
svärasvärande, svärjande
Till SO

SAOB

Sökningen på svurit i SAOB gav inga svar.