SAOL

publicerad: 2015  
synekdoke
syn·­ekdoke [‑ek´doke] substantiv ~n • stilistisk figur av typen böljan för havet
Singular
en synekdokeobestämd form
en synekdokesobestämd form genitiv
synekdokenbestämd form
synekdokensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
synekdoke synekdoken
syn·ekdok·en
substantiv
synek´doke
● en stil­figur som känne­tecknas av att en del av något helt får beteckna det hela
ett exempel på synekdoke är "segel" som beteckning för "båt"
belagt sedan 1753; av grek. synekdokhe´ 'samtolkning; synekdoke'
Till SO

SAOB

publicerad: 2000  
SYNEKDOKE synek4doke, äv. synek1doke4, r.; best. -en; pl. (numera bl. mera tillf.) -er.
Ordformer
(synech- 1753—1779. synek- (-c-) 1753 osv. -doche 1753—1939 (: synekdochiskt, avledn.). -doché 1864. -doke 1836 osv. -doké 1911 (: synekdokéer, pl.))
Etymologi
[liksom t. synekdoche, eng. synecdoche, fr. synecdoche, synecdoque av senlat. synecdoche, av gr. συνεκδοχή, till συνεκδεχέσϑαι, ta med ngt annat, av σύν, samman (se SYN-), o. ἐκδέχεσϑαι, ta, ta upp, av ἐκ, biform till ἐξ, ur, från, etymologiskt identiskt med lat. ex, från, ur (se EX-), o. δέχεσϑαι, emotta, uppta, till den rot som äv. föreligger i lat. decus, prydnad (se DEKORERA)]
stilist. stilistisk figur (se d. o. 9) varvid en del av ett helt får ersätta helheten, ngn gg äv. omvänt. Det man .. kallar Synechdoche, då man säger något om et helt sällskap, som i sanning angår allenast en, eller några få deribland. Borg Luther 1: 43 (1753). Synekdoken fattar det hela i en dess del. Larsson PoesLog. 85 (1899). Synekdoken utmärker en yttre förbindelse av omfång eller över- och underordning (segel i st. f. fartyg, Kresus för en rik man). Wrangel Dikten 128 (1912). Majgrenen såsom synekdoke för maj eller sommar och såsom tecknet, beviset för sommarens ankomst, är tydligen det primära i seden (att bära maj i by). Budk(Brage) 1929, s. 76. Regnéll Sem. 119 (1958).
Avledn.: SYNEKDOKEISK01040 l. SYNEKDOKISK1040, adj. [jfr t. synekdochisch, eng. synecdochic(al)] stilist. som består av en synekdoke l. kännetecknas av (bruket av) synekdoke. Svedbom SvSpr. 168 (1824). För diktaren är .. det synekdokeiska förfarandet utmärkande. Larsson PoesLog. 87 (1899). Det mer eller mindre synekdokeiska bruket av geografiska namn. Mjöberg Stilstud. 68 (1911). PedT 1959, s. 134.
Till SAOB