SAOL
publicerad: 2015
töja
töja
verb
töjde töjt • göra ngt längre, sträcka
| Finita former | |
|---|---|
| töjer | presens aktiv |
| töjs (töjes) | presens passiv |
| töjde | preteritum aktiv |
| töjdes | preteritum passiv |
| töj | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att töja | infinitiv aktiv |
| att töjas | infinitiv passiv |
| har/hade töjt | supinum aktiv |
| har/hade töjts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| töjande | |
| Perfekt particip | |
| en töjd + substantiv | |
| ett töjt + substantiv | |
| den/det/de töjda + substantiv | |
töja sig
• bli ngt längre
Ordform(er)töja sig
SO
SAOB
publicerad: 2010
TÖJ töj4, m. l. r.; best. -en.
Ordformer
(tög 1719. töj 1826 osv.)
Etymologi
(numera bl. tillf.) töjning; töjbarhet. NoraskogArk. 4: 213 (1719; läst i orig.). Genom direct observation ficks (för en järnstång) denna töj = 2r,984. JernkA 1826, 2: 50. (Vid anspänning) blir töjen något mindre .. i förhållande till den töjande kraften. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 74. Numera köpes .. (snöre o. tömmar till drag) färdigt av bomullstråd .. emedan den ger mera töj, så att man inte rycker makrillen av kroken. Hasslöf SvVästkustf. 94 (1949). Ännu mer töj kan man önska sig i barnkläder. DN(A) 6 ⁄ 4 1966, s. 22.