SAOL

publicerad: 2015  
taoist
tao·­ist [‑is´t] substantiv ~en ~er taoism
Singular
en taoistobestämd form
en taoistsobestämd form genitiv
taoistenbestämd form
taoistensbestämd form genitiv
Plural
taoisterobestämd form
taoistersobestämd form genitiv
taoisternabestämd form
taoisternasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
taoist taoisten taoister
tao·ist·en
substantiv
taois´t
● an­hängare av taoism
belagt sedan 1911
Till SO

SAOB

publicerad: 2003  
TAOIST taωis4t l. ta1uis4t l. DAOIST daωis4t l. da1uis4t, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(daoist 1993 osv. taoist 1911 osv.)
Etymologi
[jfr t., eng. taoist, fr. taoïste; till TAOISM l. till kines. tao (se TAOISM)]
anhängare av taoismen. En taoist kan på morgonen utöva sin gudstjänst i ett buddatempel och på aftonen fördjupa sig i Konfucius skrifter. Hedin Pol 1: 354 (1911). Taoisternas helgedomar ligger sida vid sida med buddistiska gudahus för olika sekter, mest lamaistiska. Hörner ResLop 121 (1936). Ett av målen för daoisterna är att med olika medel uppnå odödlighet. NE 11: 12 (1993).
Ssg: TAOIST- l. DAOIST-PRÄST. (numera bl. mera tillf.) präst inom taoismen. Söderblom ÖversRelH 138 (1912). Endast en av dem skilde sig från de andra vad klädedräkten beträffar. Han bar en taoistprästs gula kåpa. Munck Costain SvartRos 246 (1947).
Till SAOB