SAOL

publicerad: 2015  

tarsalben

tars·­al|­ben [‑a`l‑] substantiv ~et; pl. ~ • vristens ben

Singular
ett tarsalben	obestämd form
ett tarsalbens	obestämd form genitiv
tarsalbenet	bestämd form
tarsalbenets	bestämd form genitiv
Plural
tarsalben	obestämd form
tarsalbens	obestämd form genitiv
tarsalbenen	bestämd form
tarsalbenens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

tarsalben tarsal­benet, plural tarsal­ben, bestämd plural tarsal­benen

tars·al|­ben·et

substantiv

tarsa`lben

● vristben

belagt sedan 1860; till tars

Till SO

SAOB

publicerad: 2003  

TARSAL tarsa4l, adj.

Etymologi

[jfr eng. o. fr. tarsal; avledn. av TARS, sbst.2]

(i sht i fackspr.) som avser l. har samband med vrist o. dyl. l. tars (se TARS, sbst.2 2, 3); i sht ss. förled i ssgr. Tholander Ordl. (1872).

Ssgr: TARSAL-BEN. vristben; jfr meta-tarsal-ben. Språng-benet hvilar på häl-benet .. som är det största af alla tarsal-benen. Thorell Zool. 1: 234 (1860). —

-LED. jfr led, sbst.1 1, 3, 8. Müller LbAnat. 59 (1905). Den översta, starkt förstorade och utplattade tarsalleden bildar den s. k. borsten, som bina använda, då de skola rengöra hårpälsen från pollen eller fylla korgen. VäxtLiv 3: 312 (1936).

Till SAOB