SO
publicerad: 2021
tempo
tempot, plural tempon äv. tempi
tempo·na
substantiv
tem´po 
1
hastighet särsk. vid rörelse som kan anses sammansatt av delmoment, spec. vid rytmisk rörelse
tempoväxling; snigeltempo
hårt tempo; högt tempo; lågt tempo; öka tempot; en lång promenad i raskt tempo; på det avslutande varvet tappade han tempo
○
spec. beträffande musikstycke
med plur.tempi
hastighet med vilken taktdelarna följer på varandra
tempo allegro
○
spec. äv. om den hastighet med vilken händelser, scener eller dylikt avlöser varandra i litterärt verk eller dylikt
föreställningen saknade tempo
belagt sedan 1790;
av ita. tempo 'tid; takt; rytm'; till
tempus
2
avgränsat arbetsmoment i arbete med noga bestämd uppläggning; ofta om enstaka handgrepp
tempojobb
tidsstudiemannen påpekade att flera tempon kunde sparas in
○
äv.
spelmoment i vissa spel, särsk. schack och bridge; ofta tänkt som viss mängd tid
tempoförlust
vit måste offra ett tempo på att gardera bonden
belagt sedan 1788