SO
publicerad: 2021
tentativ
tentativt tentativa
tent·at·iv
adjektiv
●
i vetenskapliga sammanhang
som har karaktär av försök
en tentativ förklaring
belagt sedan 1950;
av engelska tentative med samma betydelse; av medeltidslat. tentati´vus 'som prövar', till lat. tenta´re, se ursprung till
tentera
SAOB
publicerad: 2004
TENTATIV tän4tati1v l. 104, sbst. o. adj.; ss. sbst. n.; pl. -er; ss. adj. med adv. -T.
Ordformer
(-if 1837. -iv 1950 osv. -ive 1786. -iver, pl. 1793)
Etymologi
[i bet. I sannol. av fr. tentative, i bet. II sannol. av eng. tentative; av mlat. tentativus, bildat till sup.-stammen av lat. tentare, känna på, pröva, försöka (se TENTERA) o. ändelsen -iv]
I. (†) ss. sbst.: försök, bemödande. Jag har gjort ett tentative på prose och vers till Sch(röderhei)m för min Bror, som nu i fruktan att jag skulle dö har antastat mig grufveligen. Kellgren (SVS) 6: 153 (1786). Pfeiffer (1837).
II. ss. adj.: som har karaktär av (med försiktighet utfört) försök, försöksmässig, prövande, trevande; äv. med bibet. av tillfällighet: preliminär, provisorisk; ss. adv. äv. liktydigt med: på försök. BonnierLM 1950, s. 457. Vår behandling av eventuella pris- och kostnadsinflytanden kan .. endast bli ganska tentativ och vag. Höök OffentlSekt. 65 (1962). Tentativa planer för tre kärnkraftbaserade kraftvärmeverk ingår i planen. NTeknik 1973, nr 23, s. 16. Storan ämnar skrota sin verksamhet för barn och ungdom. Det framföres .. tentativt som en åsikt, men det är en styrelseordförande som gör en offentlig avsiktsförklaring. GbgP 7 ⁄ 5 1992, s. 4.