SAOL

publicerad: 2015  
terminolog
term·­ino·­log [‑lå´g] substantiv ~en ~er terminologi
Singular
en terminologobestämd form
en terminologsobestämd form genitiv
terminologenbestämd form
terminologensbestämd form genitiv
Plural
terminologerobestämd form
terminologersobestämd form genitiv
terminologernabestämd form
terminologernasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
terminolog terminologen terminologer
term·ino·log·en
substantiv
[-lå´g]
person som (yrkes­mässigt) ägnar sig åt terminologi
belagt sedan 1898; till terminologi

SAOB

publicerad: 2004  
TERMINOLOG tær1minolå4g, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. terminolog, t. terminologe, fr. terminologue, ävensom eng. terminologist; bildat till TERMINOLOGI efter mönster av sådana ord som BIOLOG, PSYKOLOG]
(i sht i fackspr.) person som (yrkesmässigt) ägnar sig åt terminologi (gm att definiera fackspråkliga begrepp l. ta fram terminologier l. terminologiska system). Han var terminolog på Tekniska nomenklaturcentralen. Någon systematiker äller terminolog är .. (Heidenstam) väl näppeligen. Fröding Grillf. 1: 24 (1898). SvOrdb. (1986).