SAOL
publicerad: 2015
terminolog
term·ino·log
[‑lå´g]
substantiv
~en ~er terminologi
Singular | |
---|---|
en terminolog | obestämd form |
en terminologs | obestämd form genitiv |
terminologen | bestämd form |
terminologens | bestämd form genitiv |
Plural | |
terminologer | obestämd form |
terminologers | obestämd form genitiv |
terminologerna | bestämd form |
terminologernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
terminolog
terminologen terminologer
term·ino·log·en
substantiv
●
person som (yrkesmässigt) ägnar sig åt
terminologi
belagt sedan 1898;
till
terminologi
SAOB
publicerad: 2004
TERMINOLOG tær1minolå4g, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. terminolog, t. terminologe, fr. terminologue, ävensom eng. terminologist; bildat till TERMINOLOGI efter mönster av sådana ord som BIOLOG, PSYKOLOG]
(i sht i fackspr.) person som (yrkesmässigt) ägnar sig åt terminologi (gm att definiera fackspråkliga begrepp l. ta fram terminologier l. terminologiska system). Han var terminolog på Tekniska nomenklaturcentralen. Någon systematiker äller terminolog är .. (Heidenstam) väl näppeligen. Fröding Grillf. 1: 24 (1898). SvOrdb. (1986). —