SAOL

publicerad: 2015  

tibetan

tibet·­an [‑a´n] substantiv ~en ~er • mans­person från Tibet

Singular
en tibetan	obestämd form
en tibetans	obestämd form genitiv
tibetanen	bestämd form
tibetanens	bestämd form genitiv
Plural
tibetaner	obestämd form
tibetaners	obestämd form genitiv
tibetanerna	bestämd form
tibetanernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

tibetan tibetanen tibetaner

tibet·an·en

substantiv

tibeta´n

● (mans)person från Tibet

○ i plur. ofta om personer från Tibet oavsett kön

belagt sedan 1819

Till SO

SAOB

publicerad: 2004  

TIBETAN tib1eta4n, m. ⁄ ⁄ ig.; best. -en; pl. -er.

Etymologi

[jfr t. tibetaner, eng. tibetan, fr. tibétain; till landsnamnet TIBET. — Jfr TIBETANSK]

om (manlig) person från l. invånare i Tibet; i pl. äv. utan avseende på kön; jfr TIBETANARE. Svea 2: 146 (1819). Folkslag, som bo i Tibet, äro indier från Kashmir, mongoler och tibetaner från Nepal. Ymer 1903, s. 485. —

Till SAOB