SAOL

publicerad: 2015  
tolkare
tolk·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. tolkarna 1 till tolka 12 till tolka 2
Singular
en tolkareobestämd form
en tolkaresobestämd form genitiv
tolkarenbestämd form
tolkarensbestämd form genitiv
Plural
tolkareobestämd form
tolkaresobestämd form genitiv
tolkarnabestämd form
tolkarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
tolkare tolkaren, plural tolkare, bestämd plural tolkarna
tolk·ar·en
substantiv
[tål`-]
● person som tolkar något
SE tolka 1,2 JFR tolk
lagtolkare; texttolkare
en skicklig tolkare av ut­ländsk lyrik
belagt sedan 1644
Till SO

SAOB

publicerad: 2006  
TOLKARE, se tolka, v.2, 3 avledn. —
Till SAOB