SAOL

publicerad: 2015  

tonaccent

ton|­ac·­cent substantiv ~en ~er • grav el. akut accent

Singular
en tonaccent	obestämd form
en tonaccents	obestämd form genitiv
tonaccenten	bestämd form
tonaccentens	bestämd form genitiv
Plural
tonaccenter	obestämd form
tonaccenters	obestämd form genitiv
tonaccenterna	bestämd form
tonaccenternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

accent accenten accenter

ac·cent·en

substantiv

[aksen´t]

1 sär­skilt sätt att med styrka eller ton fram­häva viss stavelse el. visst ord

SYN. tryck 2 JFR betoning 1

accenttecken; tonaccent; tryckaccent

musikalisk accent; de flesta svenska ord har accenten på första stavelsen; somliga har fel accent på ordet "elektriker"

○ äv. accenttecken

accent 1 akut accent

accent 2 grav accent

akut accent tryck och ton så­som i ett en­stavigt svenskt (eller norskt) ordordet "segel" har akut accent, i mot­sats till ordet "spegel"

grav accent tryck och ton så­som i ett normalt svenskt (eller norskt) ord med två- eller flerstavig grund­formordet "pålen" har grav accent, medan "Polen" har akut

belagt sedan 1651; av lat. accen´tus 'ton; betoning'

2 drag i ut­talet som ut­märker visst språk el. som visar att någon har ett främmande språk (oklart vilket) som moders­mål

JFR brytning 4

han talar svenska med lätt tysk accent; hon talar med ut­ländsk accent

○ äv. bildligt karakteristiskt, iögon­fallande drag

det höga glas­tornet är en accent i miljön; valet av tid­punkt ger en sär­skild accent åt festligheterna

belagt sedan 1700

Till SO

SAOB